Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tage Erlanders hustru, Aina, ska efter hans död 1985 ha återlämnat ett antal blyertspennor till Regeringskansliet märkta ”tillhör statsverket”. Det är en anekdot om Sverige som känns långt bort när man ser statsministerparet Ulf Kristersson och Birgitta Ed.
För två år sedan berättade Aftonbladet att paret shoppat loss när de skulle flytta in i Sagerska palatset. Heminredningsfesten kostade skattebetalarna en halv miljon. En bra bit över utsatt budget på 350 000 och betydligt mer än någon tidigare statsminister unnat sig för att inreda bostaden.
Då hade man bland annat uppdaterat Ulfs hemmagym till pangpriset 166 papp.
Nu har Expressen kunnat visa att köpen skett till rejäla överpriser då Statens Fastighetsverk, som äger bostaden, agerat mellanhand. Birgitta Ed tycks helt enkelt ha börjat se en svensk myndighet som sin personal shopper.
I mejl och sms förmedlar hon sina önskemål till myndigheten. De i sin tur tar in konsulter för själva inköpen.
På inköpslistan: lamparmaturer från Svenskt Tenn, fotpall från Ikea, en subwoofer.
Resultatet: 20 000 i arvode för att försöka förverkliga statsministerhustruns drömmar om den perfekta köksmattan.
Ed och myndigheten ägnade en månad åt att bolla inramning av affischer till hennes önskade ”tavelvägg med mat-teman”. Motiv som ”förlåt för det jag sa när jag var hungrig” samt klassikern ”kräftor kräfva dessa drycker” skulle upp i Sagerskas matsal. Slutnota: 17 000.
Samtidigt byggde Ulf Kristersson ut gymmet på Harpsund för en halv miljon.
Säga vad man vill om Donald Trump, men när han rev Vita husets flygel för att bygga en balsal med väggar av guld fanns en tydlig estetisk och symbolisk idé – om än skogstokig. Han sätter, likt en romersk kejsare, sitt grandiosa brännmärke på den amerikanska existensen.
Man kan förstås tänka att den ambitionen saknas när Birgitta Ed köper kuddar från H&M för 10 000, som rimligen kommer kastas vid maktskifte.
Men det måste inte bli så.
Även ett land som på ett par decennier har avreglerats till ett fuskbygge av gipsdamm, tågförseningar, Kry-läkare, skeppade värderingar och en skola styrd av marknadsintressen förtjänar sina monument. Och vem är mer lämpad än prästen och pr-konsulten Birgitta Ed att förvandla Sagerska till ett sådant?
Välkommen till ett tempel över det sämsta av två världar. En manifestation över hur moderat skamlös egoism och vraket av ett sossigt myndighetssverige hanterar sitt katastrofala äktenskap.
Plundringen av det gemensamma. De frikostiga konsultarvodena. Allt utfört av de som påstår sig hata slöseri med andras pengar. Så ska Sagerska bevaras för framtiden likt ett Ikea-showroom
Den självcentrerade konsumtionen bestående av en tom inredningsmix där sweatshops möter närproducerat för en touch av personlighet. Plundringen av det gemensamma. De frikostiga konsultarvodena. Allt utfört av de som påstår sig hata slöseri med andras pengar. Så ska Sagerska bevaras för framtiden likt ett Ikea-showroom.
Birgitta Ed är inte Elloskatalogens svar på en filippinsk diktatorshustru med tusentals lyxskor kvarlämnade i palatset. Sådant överdåd går inte hem i Jantesverige. I hjältars och bärsärkars land köper i stället konsulter in en brödspade för fem gånger marknadsvärdet.
Jag har i och för sig inte sett hans gym, men det är nog inte dess bladguldsväggar som skriver in Kristersson i historieböckerna. Där borde däremot Eds korrespondens om att det matbord som köpts in tycks vara ”onormalt högt” ingå. Liksom att myndigheten sedan måste ha lagt arbetstid på att lista ut hur 169 centimeter statsminister ska kunna nå opp till det.
Efter att ha övervägt att kalla in snickare med såg för att korta bordsbenen åt vår friskvårdsnapoleon köptes i stället sex sittdynor till stolarna av märket ”lilla Åland” in för det facila priset 6 414 spänn.
Mejlen är i sig är värda att printas, ramas in och sättas upp på Sagerskas vägg som en evig påminnelse om det meningslösa självunnandets tid. Prislapp på det? Ingen vet.
Läs fler texter av Johannes Klenell.
