Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Är det helt tyst i killars huvuden? Kusligt, i så fall, tycker Greta Schüldt (DN) apropå David Szalays hyllade roman Kött som vann Bookerpriset förra året och nu är aktuell i svensk översättning av Amanda Svensson. Ingrid Elam (SVT) tycker att titeln ”Kött” antyder att den manliga huvudpersonen István ”känner sig som mest autentisk i krig och samlag” och att ”det ligger nära till hands att läsa romanen som en historia om män och manlighet”. Rebecka Kärde (DN) tycker att István helt verkar sakna inre monolog. Han ”resonerar sällan med sig själv, driver runt i världen utan mål eller fäste”. Jenny Högström (GP) påminns, precis som Schüldt och de flesta andra recensenter, om den alienerade Främlingen av Camus.
David Szalays roman verkar ha flugit över huvudet på de kvinnliga recensenterna. Kanske är det helt enkelt en bok som bara heterosexuella män kan förstå.
Han får insikter hos psykologen, blir sårad när hans styvson anklagar honom för primitiv maskulinitet, gråter när han ska köpa den hundvalp som han och hans son tänkt skaffa tillsammans
Huvudpersonen István är inte den ”gåta” som Schüldt uppfattar honom som och han är inte en modern version av Främlingen. Huvudpersonen i Albert Camus roman ”Främlingen” är likgiltig inför världen och sitt eget öde utan anledning eller förklaring. István däremot har en fasansfull backstory. Han blir sexuellt utnyttjad i tonåren och dömd till ungdomsfängelse. Han ser sin vän sprängas till döds av en mina i Irak och sedan blir det ännu värre – men jag ska inte spoila. Hjärtslitande trauman och brutala olyckor i nästan vartenda kapitel i romanen. Kanske finns lösningen på ”gåtan” där?
Och i titeln naturligtvis. ”Kött”. Det är så István betraktas av kvinnorna genom hela romanen. Greta Schüldt tycks i podden ”Kära dagbok” avfärda att inledningen skulle vara en modern omvänd version av ”Lolita”. Men det är exakt vad den är. Den drygt 40-åriga kvinnan i början av ”Kött” förstör den 15-årige István på samma sätt som den drygt 40-årige Humbert förstör den 12-åriga Lolita.
Är det tyst i killars huvuden? Inte i Istváns huvud. Hans tankar, reflektioner och känslor står där genom hela romanen. Han får insikter hos psykologen, blir sårad när hans styvson anklagar honom för primitiv maskulinitet, gråter när han ska köpa den hundvalp som han och hans son tänkt skaffa tillsammans. Det är inte en ständigt pågående stream-of-conciousness men det betyder inte att en romanfigur inte har ett inre liv. Isberget döljer sig under ytan. Läsaren måste själv tänka sig den inre monologen.
Den som läser ”Kött” och gör István till en mystisk främling istället för att känna medkänsla och förståelse gör en märkligt kallsinnig läsning. För mig är István ingen främling.
Läs mer:
David Szalay: ”Jag vill inte att min bok reduceras till en berättelse om maskulinitet”
