Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Åren kring 1990 inträffade något märkligt. Datorspelen bröt fram i det mer allmänna medvetandet och hittade en större marknad än den specialiserade. Efter några års akademisk förvirring var det framför allt det litteraturvetenskapliga fältet som slog klorna i spelen. I dag är de förstås föremål för avhandlingar från alla möjliga discipliner, men om man ska följa Gotthold Ephraim Lessings definition från 1700-talet så är spelen en konstart som utsträcker sig i tiden, snarare än i rummet. De ligger alltså närmare romanen, teatern musiken och filmen än bildkonsten, arkitekturen eller fotografiet.
Spel är ett uttryck som kan vara mer eller mindre konstnärligt i ambitionsnivån, men de berättar alltid en historia. Hur rudimentär den än ter sig. Vill man försöka sig på att analysera ett ambitiöst narrativt spel duger emellertid inte de traditionella modellerna. Narratologin förslår helt enkelt inte.
För att illustrera dilemmat kan man tänka sig August Strindbergs välbekanta ”Hemsöborna” som ett typiskt spel.
Det börjar med att författaren annonserar sin roman och startar en crowdfunding för att samla in pengar till utgivningen. En sajt byggs upp på webben, där intresserade parter diskuterar den kommande boken. Så småningom kommer en betaversion. Man kan anmäla sig som beta-testare – korrekturläsare helt enkelt – och ha synpunkter på valet av tredjeperson i stället för förstaperson, beskrivningen av gumman Flods kök och så vidare. Så småningom går romanen guld och publiceras officiellt. Entusiaster har kunnat förbeställa en lyxutgåva, där det ingår en karta över Kymmendö och plaststatyetter av gumman Flod och Carlsson.
I den första patchen fyller han på figuren Rundqvist, tar bort några onödigt sexistiska omdömen om Clara
I nästa steg har Strindberg läst recensionerna och fått synpunkter i olika forum på nätet. Ett förlag lägger bud. Han får patcha – uppdatera – romanen. I den första patchen fyller han på figuren Rundqvist, tar bort några onödigt sexistiska omdömen om Clara, samt byter ut halvlitern om Carlssons hals till ett höganäskrus. Resultatet blir ”Hemsöborna 1.1” och den följs av många fler patchar som slipar och skärper romanen.
Redan efter ett år kommer en expansion. Den lägger till ett nytt kapitel och ytterligare en protagonist, som man kan välja att följa i stället för Carlsson. Denna protagonist är kvinna och det är upp till läsaren att bestämma hur hon ser ut. Ytterligare expansioner tillkommer. Ett stycke där många läsare kör fast tas bort. Nu släpper Strindbergs förlag romankoden fri. Läsarna räknar nämligen med att kunna skriva och använda egna mods – modifikationer – utifrån romanens grundstoff. Det har de ju kunnat göra med Heidenstam!
Nya kapitel tillkommer, skrivna av fansen. De flesta försvinner snabbt ur minnet men några är så bra att förlaget köper rättigheterna och lägger in dem i romanen som officiell mod.
Det går några år. Läsarna börjar troppa av till modernare och mer rafflande romaner. Förlaget beslutar sig för att släppa ”Hemsöborna” som ett F2R, Free to read. Det innebär att romanen är gratis för alla, men att man genom mikrobetalningar kan köpa ytterligare stoff och förmåner. Gratisläsarna får till exempel inte reda på vad det är Carlsson har runt halsen när han kommer som ett yrväder. Inte heller vilken månad det är. För en riksdaler kan man få reda på det, men för att inte reta upp mindre bemedlade läsare kan man också anstränga sig lite extra och lösa några sidouppdrag i första kapitlet. Gör man det får man bonuspoäng som används som valuta till att i romanen låsa upp premium– och vip content.
Efter ytterligare något år kommer ”Hemsöborna Gold Edition” och ”Anniversary Edition”, som är dyrare men i gengäld innehåller alla uppdateringar och expansioner som hittills utkommit. De ursprungliga fansen grumsar och föredrar att läsa ”Classic Edition”.
Ungefär så hade det sett ut, om Strindbergs roman hade tillkommit som ett spel. Och då har jag inte gått in på ”Hemsöborna Online”, som är en mmorpn – massive multiplayer online role playing novel – där tiotusentals läsare samtidigt ränner runt i romanens Kymmendö i olika skepnader. Där tillkommer ytterligare komplikationer i analysmodellen.
I spelen möts grottmålaren, barden, oratorn, diktaren, konstnären, musikern, film- och teaterregissören för att gemensamt tänka nytt inom den dubbla ramen av konstnärskap och kommersialism. En nackdel är kanske att Strindbergs ”Hemsöborna” tar ett par, tre timmar att läsa. Ett ambitiöst spel kan ta år.
Läs fler texter av Jonas Thente