Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det är en händelse som är för bra för att inte betyda något. Samtidigt som hans majestät fyller 80 år, vandrar skogens konung genom miljontals svenska vardagsrum i ”Den stora älgvandringen”.
Kungen på Drottningholm älskar ju älgar! I alla fall att sitta på pass, eller röra sig i skogen med bössa på ryggen.
Annars älskar han inte många saker offentligt. I SvD:s stora jubilarporträtt får han svara på frågan om hur han mår: ”Man vet ju inte alltid om man mår bra eller dåligt. Det får man se efteråt. Men just nu känns det bra. Våren börjar komma.”
Det verkar ofta knepigt att ge ett värdeomdöme. Som om allt han säger kan vändas emot honom.
På älgvandringen håller journalisterna avstånd och stör på inga villkor djuren. Den andra kungen skulle nog önska samma distans. Men många försöker porträttera Carl Gustaf Folke Hubertus i helfigur – från Aftonbladets Åsa Linderborg (”Tjabo”, 2025) och forskaren Mikael Holmqvist (”Kungen. Sveriges ledare”, 2024) till den auktoriserade hovexperten Roger Lundgren (”Kungen 50 år på tronen”, 2023) och filmaren Karin af Klintberg (”Kungen och jag”, 2023).
När han vandrade mellan rötter och löv i orörda Sörmlandsskogar var stegen tveklösa. Adjutanten, en pressansvarig och två Säpovakter hamnade på efterkälken
Jag träffade honom för några år sedan och tog en promenad för att göra en intervju. När han vandrade mellan rötter och löv i orörda Sörmlandsskogar var stegen tveklösa. Adjutanten, en pressansvarig och två Säpovakter hamnade på efterkälken. Jag hängde honom i hasorna och försökte få svar på frågor. Det gick ganska trögt.
Utom när det handlade om Brandie, den gyllenbruna jakthunden som skuttade vid hans sida. Om henne kunde kungen tala. Hon visade sig ha en halvsidig ansiktsförlamning. Han var orolig för sin hund. Det var fint.
Men hovet höll inte med, de ansåg informationen opassande. Det skulle som vanligt vändas emot honom och leda till besvärligheter, de ville stryka. Vi avslutade kommunikationen i oenighet.
Älgarna i den direktsända vandringen är omöjliga att styra. Deras stora öron fångar solen i gryningen om man råkar vara vaken då. De har inget litet följe med paranoida medarbetare som vittrar besvärligheter.
Dagen efter att mitt porträtt hade publicerats i Tidningen Vi satte Hänt extra honom på löpet. Silvia var inklippt intill honom, hennes ansikte i fokus. Båda såg allvarliga ut. Det stod: ”Kungens sorgliga besked: Förlamad i halva ansiktet!”
Han behöver inte vingla mellan klippor på alla fyra, det kan vara en identifikation enbart på ett andligt eller psykologiskt plan
Tänk om kungen skulle prova livet som therian, en person som identifierar sig med ett djur, nu när han fyller 80. För Sverige – i tiden? Han behöver inte vingla mellan klippor på alla fyra, det kan vara en identifikation enbart på ett andligt eller psykologiskt plan.
Äntligen skulle han kunna stå tyst med vänner i grupp. Lägga sig och idissla bakom en sten, skyddad från insyn. Stoiskt braka iväg åt andra hållet om någon kommer för nära.
När vi promenerade i skogen försökte han sätta ord på hur det känns att vara i naturen och varför friluftslivet är på uppåtgående.
”Det är väl den här allmänna stressen med väldigt högt tempo, och att allt är så artificiellt i dagens samhälle. Naturen är ju natur. Jag tror att folk verkligen uppskattar det.”
Skogens konung kunde inte ha sagt det bättre själv.
Läs mer:
Så blev älgens vandring en oväntad realitysuccé
