Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Två gånger per dygn står klockan på tolv och det är ungefär samma sak med omvärlden och Frankrikes stormaktsambitioner. Idén om att landet har en politisk och kulturell särställning och en särskild roll att spela i världspolitiken är djupt rotad i historien. I Paris råder samma föreställningar som alltid, oavsett hur verkligheten ser ut.
Men just nu, i juli 2026, får tankegångarna ett särskilt genomslag.
Sällan har Norden och Frankrike haft tydligare gemensamma intressen.
Kanske kan man säga att fransk grandeur förenades med nordisk jantelag, när ett svenskt Gripenplan deltog i uppvisningen vid tisdagens nationaldagsfirande i Paris, ihop med stridsflyg från Tyskland, Storbritannien, Kroatien, Polen, Danmark, Grekland, Norge, Spanien och Italien. Trupper från en rad europeiska länder ingick i den stora militärparaden – bland dem 21 soldater från Södra Skånes regemente. Danmarks statsminister Mette Frederiksen satt på läktaren, ihop med många tungviktare från Europa.
Det var finalen på ett möte för de villigas koalition i Europa, med stödet till Ukraina som högsta prioritet. Även Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) deltog i överläggningarna, men under militärparaden fick ÖB Michael Claesson agera svensk representant.
Det var pompa och ståt – och en ögonblicksbild av en ny världsordning, där Europa går sin egen väg.
Det har hänt en del sedan Emmanuel Macrons första nationaldagsfirande som president förra årtiondet.
Den 14 juli 2017 var USA:s nyvalda president Donald Trump hedersgäst vid paraden. Numera ordnar den amerikanske ledaren sina egna militära marscher i Washington.
Under Natotoppmötet i Turkiet i förra veckan växlade han snabbt mellan förolämpningar och kärleksförklaringar. Generalsekreteraren Mark Rutte försökte som vanligt dämpa missnöjet genom att krusa och fjäska.
Än en gång skapade Grönlands status friktion i relationen över Atlanten. Trump har förvisso backat från hoten om att erövra ön med militärt våld, men vägrar släppa fixidén att USA behöver expandera sitt territorium i Arktis.
På plats i Ankara slog Mette Frederiksen fast att Danmark är berett att försvara hela det danska kungariket – alltså även Grönland – om så krävs. Och USA:s president ignorerade henne vid det traditionella gruppfotot.
Det är svårt att hitta någon högt uppsatt dansk politiker eller debattör som tror att Grönlandskrisen är över. Eller att relationen till USA blir som tidigare.
”Europa har vaknat, och i Paris sätter Mette Frederiksen punkt för Fogh-eran”, lyder en analys från Ole Ryborg som är EU och Nato-korrespondent på Danmarks Radio.
Han syftar på den tidigare danska statsministern Anders Fogh Rasmussen, sedermera även Natos generalsekreterare, som lade stor kraft på att stärka den transatlantiska länken, med insatsen i Irakkriget som det yttersta offret.
Nu har Danmark bytt riktning. För Finland och Sverige, som precis blivit medlemmar i Nato, blir kasten tvära. Det återstår att se om Frederiksen banar väg för en långsiktig lösning.
Den 14 juli 2026 blev det sista nationaldagsfirandet med Emmanuel Macron som president. Vem eller vilka krafter som styr Frankrike om ett år är en öppen fråga.
Läs mer:
Historisk överflygning med svenska Gripen i Paris – ”en stor ära”