Efter en match i LSK-hallen i damernas högstaliga mellan Lillestrøm och Vålerenga i april i fjol testade en av fotbollsspelarna positivt för DMBA – en syntetisk centralstimulerande substans som kan hittas i kosttillskott för att gå ned i vikt och höja prestationen.
Koncentrationen i hennes prov var över gränsvärdet på 50 nanogram. Men det som gjorde historien märklig var att dopningslabbet i Oslo hörde av sig till Antidoping Norge med beskedet ”vi har hittat samma ämne i sju andra spelares prov också”.
En mycket ovanlig detalj i ärendet var att proverna var från fyra spelare i ena laget och fyra i det andra.
Utredarna på Antidoping Norge kliade sig i huvudet, berättar Geir Holden, chef för testning, under ett seminarium i Stockholm.
– Vi hade många olika hypoteser. Håller båda lagen på med organiserad dopning? Har de varit på samma fest – kanske är dessa åtta vänner? Har båda klubbar köpt samma kosttillskott som de börjat testa? Serverades någon frukt eller dryck eller liknande i omklädningsrummen i samband med matchen? Eller är det något helt annat?
Undersökningarna tog fart. Nya tester av spelarna togs (samtliga negativa), intervjuer gjordes med dem och med klubbföreträdare och man kontrollerade fruktleverantören (man tog till och med reda på om den butiksanställde åt kosttillskott). Inget gav några ledtrådar men så kom genombrottet.
Ett av vattenproverna från LSK-hallen hade spår av DMBA.
Tillsammans med Lillestrøms kommun gjordes en grundlig analys av vattnet i hallen, som visade att varken vattnet i sig eller slangarna var problemet. Det positiva provet kom från en plats där en traktor fylldes på för att vattna planen. Ur kranen kom lite grumligt vatten som hade partiklar av granulat – en sorts små gummikulor som används för att fylla ut konstgräsplaner. Analysen av kulorna visade på träff.
Norges fotbollsförbund blev intresserat av fyndet och samlade in olika typer av gummigranulat från planer runt om i landet. Man fann att den sort som innehåller DMBA är av typen SBR (som görs av återvunna bildäck).
– Jag är inte någon bildäcksexpert så jag tog hjälp av Norges institut för vattenforskning. För att fylla en fotbollsplan med gummigranulat behövs 20 000–40 000 bildäck, och för att göra däck elastiska och mjuka tillsätts en antioxidant som heter 6PPD. Den har en nedbrytningsprodukt som heter DMBA, säger Geir Holden.
Spelaren med det positiva testet friades från alla anklagelser. Och upptäckten att konstgräs kan leda till dopningsfall spreds i nyhetsmedier världen över.
Men var mysteriet verkligen löst?
Nej, flera frågor återstod. Som, hur kom det förbjudna ämnet in i spelarnas kroppar? Och varför testade inte alla spelare positivt?
Och en undran på ett annat plan: Hur arg är den spelare som tidigare stängts av för DMBA-dopning och som troligen var oskyldig?
Antidoping Norge backade bandet och gick igenom samtliga urinprov som tagits efter en match på konstgräs mellan 2018 och 2025. Totalt 186 stycken. Proverna från matcher utomhus var samtliga negativa men av 38 prover tagna i inomhushallar visade 22 spår av DMBA.
Norges fotbollsförbund avråder nu samtliga elitlag samt spelare över 18 år från spel i hallar med SBR-granulat. Samtidigt gräver Geir Holden och hans kollegor djupare.
– Måste man äta granulaten? Kommer DMBA in i huden när man svettas? Eller andas man in ämnet?
Befintlig forskning visade sig vara nästintill obefintlig. Därför sjösattes ett projekt under vintern och våren med förväntade testsvar i höst.
I samband med fyra matcher i hallar togs urinprov före och efter spel samt dagen efter. Även luftprover togs före och efter matcherna.
Svar man söker är om hög koncentration i luften ger hög koncentration i urinen, om spelade minuter spelar roll för mängden spår, om det spelar roll i fall planen vattnas före matchen och om det spelar roll vilken position spelaren har.
– En målvakt till exempel kanske inte springer lika mycket fram och tillbaka, men kastar sig å andra sidan ner på underlaget, förklarar Geir Holden.
– I de svar vi hittills fått kan vi se att vi hittar spår hos spelare som spelat i fem minuter men vi har också spelare som spelat i 90 minuter som inte har spår. Vi hoppas på att hitta en röd tråd.
Det unika dopningsfallet har som sagt rönt stort intresse utanför Norge. På grund av den stora osäkerheten har frågan lyfts till Uefa- och Fifa-nivå. Antalet hallar med SBR-granulat varierar stort mellan länderna. Norges fotbollsförbund konstaterade att landet har 18 hallar medan Sverige endast har sex.
– Vad jag har hört så värmer några klubbar som spelar i Champions League upp på en konstgräsplan innan de går in på tävlingsarenan, berättar Holden.
– Det viktigaste för antidopingorganisationerna är att informera utövare om att det är möjligt att få positiva test om man spelar matcher inne i en hall.
På Svenska fotbollförbundet spreds till en början en stor oro – innan norrmännen kunde slå fast att det inte är hälsofarligt att spela på de här planerna. Eftersom de svenska hallarna är träningshallar kan man därmed avvakta den utfasning av gummigranulat som ändå pågår – av miljöskäl enligt ett EU-beslut.
De svenska hallarna ligger i Borås, Karlstad, Sollentuna, Krokom, Piteå och Växjö. I Boråshallen har det tidigare spelats flera matcher i Svenska cupen, och även i Växjö och Piteå hade det kunnat vara aktuellt.
– Så nu har vi gått ut till arenaägare och de lag som är berörda för att eventuellt spela Svenska cupen tidigt (i mars), för att få ut kunskapen, säger anläggningskonsulent Niklas Callenmark.
Förbundets varning är på sin plats. Någon chans att få ett positivt dopningsprov upphävt finns nämligen inte längre – i och med den norska upptäckten.
Vad händer då med den fotbollsspelare i Norge som 2019 stängdes av i två år efter att ha testat positivt för DMBA?
Mannen hade ingen förklaring då men när Antidoping Norge analyserade gamla prover såg de att flera spelare i hans lag hade mindre spår i sina prov.
– Han är inte bitter och har slutat för länge sedan men vi vill försöka få hans sak prövad på nytt, och få avstängningen annullerad. Det är bra om det blir rätt, säger Geir Holden.