Det ryska intåget i Västafrika skulle bli en propagandaseger för Moskva i ett område där Frankrike och övriga EU-länder misslyckats att göra någon skillnad i kampen mot radikala islamister.
Men efter en omfattande koordinerad attack över hela Mali i veckan har regimen förlorat kontroll över den viktiga staden Kidal i norr, medan landets försvarsminister har dödats i en självmordsattack bara ett stenkast från huvudstaden Bamako. Och det krävdes ett tv-framträdande på onsdagen för att president Assimi Goïta skulle stoppa rykten om sin egen död.
Attacken reser många frågetecken, inte bara kring Rysslands förmåga att skydda sina vänner utan också kring framtidsutsikterna för hela alliansen av juntaledda regimer i Mali, Burkina Faso och Niger.
– Händelsen har visat att de ryska styrkorna strider lojalt med regimen, men de är inte särskilt effektiva, säger Nina Wilén, direktör för Afrikaenheten vid Egmontinstitutet i Antwerpen.
Länge var det Frankrike och andra EU-länder – däribland Sverige – som bistod i kampen mot militant islamism i Västafrika. Men arbetet gick i uppförsbacke och efter växande frustration i de militära leden genomfördes kupper i först Mali (2020), sedan i Burkina Faso (2022) och i Niger (2023).
Länderna har sedan dess isolerats av Afrikanska unionen och det västafrikanska samarbetsblocket Ecowas. Och västländerna hann knappt protestera mot de odemokratiska maktskiftena förrän juntorna kastade ut dem och vände sig till Moskva för stöd.
Först kom det i form av den ökända Wagnergruppen, som ombildades till Africa Corps efter grundaren Jevgenij Prigozjins död 2023. Africa Corps har en tydligare koppling till Rysslands försvarsdepartement vilket har inneburit tillgång till tyngre vapen och materiel, och nya soldater har anslutit i Västafrika.
Men detta har inte omsatts i framgångar på slagfältet. Tvärtom ses förra helgens attack i Mali som det största bakslaget hittills för Ryssland i området.
Nu är frågan hur stark den försvarspakt, som trojkan av länder har bildat, är. Sahelstaternas försvarsallians AES skapades som avskräckning när det regionala samarbetsblocket Ecowas hotade att med militära medel återupprätta demokratin i Niger.
Men det verkliga hotet kommer från al-Qaida- och IS-knutna terrorgrupper. Den al-Qaida-kopplade gruppen JNIM har i Mali gjort gemensam sak med nomadiska tuareger som kräver självstyre för Azawad, den norra av de två trianglar som bildar landet.
– Det är talande att det inte kom några separata stöduttalanden från Niger och Burkina Faso efter attacken i Mali. Man får intrycket av att de ville vänta och se om president Assimi Goïtas regim skulle överleva eller om det skulle komma någon ny som de kan samarbeta med, säger Wilén.
Tuaregerna i norr kan mycket väl behålla kontrollen över staden Kidal, där ryska trupper fick se sig besegrade och förhandla sig ur knipan.
Men det är mindre troligt att islamisterna kommer att vilja genomföra ett fullständigt maktövertagande i Bamako, likt talibanerna i Kabul eller HTS i Damaskus.
– De vill nog inte ta över. Även om de har förmåga att genomföra koordinerade attacker över hela landet, är det en annan sak att ta över och styra det. I synnerhet utan folkligt stöd i huvudstaden, säger Wilén.
– De är nog mer intresserade av att tvinga fram en regim som de kan arbeta med, som kan införa sharialagar.
Rysslands ambitioner tycks stanna vid att skydda regimerna, snarare än länderna och dess befolkningar, från våld (och Wagnergruppen har vid flera tillfällen anklagats för krigsbrott mot civila).
Men samtidigt kommer en annan form av mjukare stöd från Moskva, som låter Burkina Fasos president Ibrahim Traoré sola sig i Putins glans och som bistår med propagandakunskaper.
Traoré har byggt upp en stor kontinental följarskara genom aggressivt användande av AI-genererade videoklipp, som ofta bär ryskt signum, där han pratar engelska med olika dialekter vid varje framträdande.
Han försöker knyta an till den legendariska ledaren Thomas Sankara som styrde Burkina Faso under ett par år på 1980-talet och dödades i en militärkupp. Kritiker kallar Traoré för en Temu-version av originalet.
Retoriken handlar om panafrikanism, ekonomiskt självbestämmande och frigörelse från Frankrikes neokoloniala bojor. Det senaste utspelet handlade om ett nytt flygbolag som ska serva de tre länderna.
I själva verket går ekonomin väldigt dåligt. Värst är läget i Mali där islamisterna utsatt huvudstaden Bamako för långvariga bränsleblockader. Men även i de andra länderna växer frustrationen. I regionen finns en lång historia av handel men de tre länderna saknar alla kuster och hamnar mot omvärlden vilket är ett stort hinder i den moderna världsekonomin.
– Det är en stor klyfta mellan ledarnas retorik och verkligheten på marken. Och det är inte så konstigt. Det är en väpnad konflikt som pågått länge och ekonomin står helt stilla. Inga investeringar, inga pengar i omlopp, det finns inget att göra, säger antropologen Jesper Bjarnesen vid Nordiska Afrikainstitutet.
– Om man följer Traoré kan man få intrycket att konfliktläget är under kontroll och att utvecklingen rullar på. Det är där som kedjan hoppar av, säger Bjarnesen.
Traoré tycks själv frukta befolkningens dom allt mer. Redan ett år efter sitt maktövertag ströp han domstolarnas oberoende. I december i fjol upplöstes alla politiska partier och i början av april konstaterade han krasst att demokrati inte är något för honom.
– Folk måste glömma bort demokrati. Vi måste säga sanningen: demokrati är inte för oss, sade han.
En återgång till folkstyre tycks väldigt fjärran i något av länderna, oavsett vem som styr framöver.
– I EU jobbar man nog hårt just nu för att skapa nya former av relationer till länderna utan att man samarbetar med juntorna. Någon form av relation måste man ha till dem, säger Bjarnesen.
Fakta.Trojkan i Västafrika
● Tre västafrikanska länder har isolerats från övriga regionen och har brutit helt med den forna kolonialmakten Frankrike, samtidigt som de vänt sig till Ryssland för stöd:
● Burkina Faso, med en folkmängd på runt 25 miljoner, styrs av Ibrahim Traoré som tog makten i en militärkupp 2022. Vid 34 års ålder var han då världens yngsta statschef.
● Mali, med närmare 25 miljoner invånare, styrs av Assimi Goïta som tog makten i en kupp 2020.
● Niger, med drygt 28 miljoner invånare, leds sedan 2023 av Abdourahamane Tiani, som var chef för landets presidentgarde vid tiden för kuppen.
Fakta.Väpnade grupper som strider mot regimerna
● JNIM, en al-Qaidakopplad koalition som bildades 2017, dominerar i södra Mali samt i stora delar av Burkina Faso.
● ISSP, Islamiska statens Sahelprovins, är starkast i östra Mali samt i Nigers västra hörn.
FLA, Azawads befrielsefront, är inte en islamistisk rörelse utan strävar efter självständighet för den norra delen av Mali, Azawad, och domineras av etniska tuareger som är nomader och besläktade med berberna längre norrut.
