Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Send them back! Send them back!”
Scenerna från Strasbourg får blodet att frysa till is. Det var dagarna före midsommar och Europaparlamentet hade precis godkänt den sista pusselbiten i EU:s nya migrationspakt när högerextrema ledamöter ställde sig upp och vrålade i takt att vi ska ”skicka tillbaka dem”. Den svenska centerpartisten Abir Al-Sahlani sade i ett anförande att hon aldrig tidigare hade känt sig så otrygg som ledamot. Det finns fog för den känslan. Aggressiva och hatfyllda utbrott av kollektiv eufori är ett centralt element i fascismens politiska teater, och vad som kommer sedan känner vi till.
De ramsor som sverigedemokraten Charlie Weimers på nyspråk beskriver som ”ett spontant uttryck för glädje och lättnad” ska i själva verket tolkas som ett hot. Inte bara mot de flyktingar som kommer att gå under med den nya EU-politiken, utan mot alla som uppfattas som främlingar. ”Åk hem” skrev den danska EU-parlamentarikern Kristoffer Storm i sociala medier, med udden mot Al-Sahlani. Han menar alltså inte ”hem till Sverige”, om någon trodde det. I ett etniskt rensat Europa finns ingen plats för en svensk med rötterna i Irak.
Så … det här var ju tråkigt? Det tycker till och med svenska migrationsministern Johan Forssell. I en intervju med Aftonbladet menar han att det är ”ovärdigt att skandera så här” och talar om ”överord” från båda sidor i en ”polariserad debatt” (20/6). Kanske tror Forssell på allvar att det finns ett slags teoretisk fascism? En som med kirurgisk precision kan utvinnas ur hatets rörelser för att bilda stabila majoriteter och tröska igenom önskade politiska beslut. I så fall tror han fel.
Fascismens kraft är nämligen ”liktydig med våld”, som filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback skriver i boken ”Mellan lögn och verklighet. En essä om tvetydighetens fascism” (Faethon, 2025) som kom ut i höstas. Mellan de rituella hatramsorna i Europaparlamentet och försommarens pogromer mot muslimer i Belfast finns ett släktskap som inte ens Johan Forssell kan bortse från. Tänk va? Att man inte ska kunna driva igenom en dödlig asylpolitik tillsammans med extremhögern utan att det blir ett uppträdande av det hela.
Bland annat införs olika typer av ”snabbspår” som urholkar rätten till en rättvis och individuell asylprocess
Nå, utan den hotfulla demonstrationen i parlamentet hade vi troligen talat ännu mindre om EU:s nya deportationspolitik – och den är en mardröm. Bland annat införs olika typer av ”snabbspår” som urholkar rätten till en rättvis och individuell asylprocess. I vissa fall förväntas människor i princip få nej på förhand utifrån statistik om beviljande och avslag.
Den som placeras inom det så kallade ”gränsförfarandet” kommer helt att sakna rörelsefrihet och ska genom en avhumaniserande manöver inte betraktas som inrest i ett EU-land även om hon befinner sig där rent fysiskt. Den som fått avslag ska också kunna skickas till läger utanför EU, så kallade ”återvändandehubbar”. Bland potentiella samarbetspartners för dessa svarta hål finns Kazakstan och Uzbekistan.
Inom migrationsforskningen talas ibland om ”border hauntology” efter Jacques Derridas begrepp om hur det förflutna hemsöker nuet. Det kan dels syfta på de tusentals flyktingar som gått under vid Europas utkanter, och vars tysta öden fortsätter att färga dagens gränspolitik. Dels kan det handla hur migranter tvingas in i en spöklik icke-tillvaro där de inte längre räknas som riktiga människor – och där är vi nu. Inte konstigt att fascisterna jublar.
Läs mer:
Sven-Eric Liedman: Han har fått Andersson att låta som Trump
Silas Aliki: Plötsligt har staten bestämt att vissa människor inte finns