Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Inför öppnandet av klimatmötet COP30 i Brasilien konstaterade FN:s generalsekreterare António Guterres att vi ser ut att gå mot katastrofala 3,1 graders uppvärmning i slutet av århundradet. Möjligheten att nå Parisavtalets 1,5-gradersmål – en röd linje för mänskligheten – blir allt mindre.
Klimatförändringarna påverkar i dag hela jorden men omfattningen varierar, och alla har ännu inte drabbats. Vid polerna värms jorden upp allra mest och om nivåer av utsläpp av växthusgaser fortsätter som i dag kan medeltemperaturen i Arktis öka med så mycket som 5 grader mot slutet av seklet. Också det nordiska fastlandet värms upp mer än det globala genomsnittet, även om skillnaderna minskar ju längre söderut man rör sig.
Klimatförändringarnas strategiska betydelse har länge varit en del av ryskt långsiktigt tänkande
I Norden finns alltså områden som är mycket känsliga för klimat- och miljöförändringar, särskilt Arktis och Östersjön. Regionens strategiska betydelse har samtidigt ökat kraftigt de senaste åren. Här finns Natos längsta landgräns mot Ryssland och här finns de baltiska länderna som ingår i den ryska intressesfären.
När det gäller hur de känsliga områdena ska skyddas finns väldigt olika utgångspunkter i de länder som är berörda. Ofta står Ryssland på ena sidan och övriga stater på den andra. Men inte alltid. I frågan om utvinning av olja och gas har exempelvis Ryssland och Norge ibland överlappande intressen (även om miljöhänsyn allt som oftast har en betydligt mer framskjuten roll i norsk exploatering jämfört med den ryska).
Stormakterna USA, Ryssland och Kina visar också ett allt större intresse för regionen, inte minst Arktis. Här finns naturresurser och viktiga transportrutter som blir allt mer attraktiva med smältande isar. Kina gör stora investeringar i hamnar och anläggningar för fossilgas. Här finns också möjligheter att gömma ubåtar då isen både dämpar ljud och begränsar övervakning från flyg eller satelliter. Detta utnyttjas främst av Ryssland som skydd för de kärnvapenbestyckade ubåtar vilka utgör en viktig del av landets andraslagsförmåga. Även USA:s, Frankrikes och Storbritanniens kärnvapenbärande ubåtar patrullerar regelbundet området. Men i takt med att isarna smälter och istäcket försvagas på grund av klimatförändringarna blir denna skyddsfaktor mindre effektiv.
Alla skriver inte under på denna i huvudsak negativa beskrivningen av klimatförändringarna. Ryssland har sedan länge lyft fram både positiva och negativa effekter av ett förändrat klimat. Klimatförändringarnas strategiska betydelse har länge varit en del av ryskt långsiktigt tänkande. Redan 2015 talade Putin om att man ser sig som det rikaste landet, inte på grund av oljan eller gasen utan för den ökade möjligheten för jordbruk: ”Behovet av mat i världen kommer bara att växa”.
Med fortsatt försäljning av olja, kol och gas kan Ryssland ironiskt nog både tjäna på att förändra klimatet – och tjäna på det förändrade klimatet
Det finns också stöd i forskningen för att Ryssland på flera sätt kan komma att gynnas av ett varmare klimat. Forskning pekar på att landets enorma landområden som i dag inte är odlingsbara inom några decennier kan förvandlas till bördig mark när permafrosten tinar. Redan i dag är Ryssland den globalt ledande exportören av vete, en position landet vill utveckla till att bli ett viktigt element i dess strategiska arsenal. Rysslands krig mot Ukraina kan också belysas från detta perspektiv, eftersom Ukraina är en ledande exportör av både vete och majs.
Förutom ökad livsmedelsproduktion nämner ryska officiella dokument bland annat nya transportrutter via Arktis och minskade uppvärmningsbehov som exempel på hur man ser positivt på ett varmare klimat.
Med fortsatt försäljning av stora mängder fossila bränslen som olja, kol och gas kan Ryssland ironiskt nog både tjäna på att förändra klimatet – och tjäna på det förändrade klimatet.
Detta resonemang bygger dock på att klimatförändringarna blir måttliga. Tyvärr pekar inte mycket mot det i dag. Klimatförändringarna leder generellt till ett varmare klimat, men i takt med att uppvärmningen ser ut att bli mer omfattande kan det paradoxalt nog också leda till att vissa regioner blir kallare.
Tack vare Golfströmmen, eller mer korrekt det större havsströmsystemet Amoc, Atlantic meridional overturning circulation, har nordvästra Europa ett relativt milt klimat trots vårt nordliga läge. Med mer omfattande temperaturökningar ökar också sannolikheten för att Golfströmmen ska försvagas. Nyare modeller visar hur sannolikheten för en försvagning, och till och med kollaps, under detta århundrade är större än vad man tidigare trott (till exempel jämfört med IPCC:s senaste rapport 2022).
Konsekvenserna, särskilt för de nordiska länderna, skulle sannolikt vara katastrofala. En kraftig avkylning i regionen, medan omgivande regioner värms upp, skulle i sin tur kunna leda till ett extremväder utan motstycke.
I en sådan värld är inte ens Ryssland en vinnare.
Läs mer:
Läs mer om klimatmötet i Brasilien 2025 (COP30)
2025 på väg att bli det tredje varmaste året som uppmätts
















