Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Tidningen Vi är en anakronism. Helt fel i tiden 2026. Går inte till attack med en rak höger eller skev vänster, utan håller sig lite lågmält reflekterande, och diskvalificeras därför i hög grad när algoritmfabriken delar ut sina hedersmedaljer.
Borde inte Vi ha tagit ner skylten redan när Evert Taube postade sin sista reserapport från Pampas, eller åtminstone när Månadsjournalen eller Moderna Tider insåg att loppet var kört?
I måndags meddelades att Tidningen Vi sålts av grundaren Kooperativa Förbundet, KF, till förlaget Story House Egmont, och Jonas Fröberg kallade i DN detta för slutet på en svensk epok.
I en mening har han rätt. KF var en gång i tiden Nordens största företagskoncern med 80 000 anställda. Domus och Konsum tycktes svälja hela innerstäder. KF startade tvättomatkedja och drev både resebyrå och begravningsbyrå, fick storhetsvansinne och startade en strippklubb i Sundsvall.
KF:s symbol, oändlighetstecknet, var en vacker tankefigur, men ingenting varar för evigt
KF:s symbol, oändlighetstecknet, var en vacker tankefigur, men ingenting varar för evigt och successivt har KF sålt av verksamheter som Akademibokhandeln och bokförlaget Norstedts för att fokusera på att Coop ska bli lönsamt. Att KF då väljer att avyttra sin medieverksamhet – där Tidningen Vi och systertidningen Vi Läser hört hemma – rymmer viss logik.
Jonas Fröberg drömmer sig tillbaka till en tid då hans farfar tog på sig Konsumrocken för att bli butiksföreståndare i Ångermanland. Det är 85 år sedan nu. Sedan dess har vi fått färg-tv och Tiktok. På Vi:s redaktion är vi stolta över att få förvalta en tidning där Vilhelm Moberg och Astrid Lindgren regelbundet medverkade, men är mer fokuserade på att fylla nästa nummer av tidningen och vi.se med Sveriges främsta skribenter och fotografer som fortfarande är ovan jord. Vi har det senaste året tilldelats Sveriges Tidskrifters pris för Årets Design, nominerats till Guldspaden och har flera år av plusresultat bakom oss.
Storlek och ekonomiska muskler blir allt viktigare för att möta gemensamma utmaningar
KF har varit en synnerligen långsiktig ägare, med stor tilltro till redaktionell integritet och kvalitetsjournalistik. Att vara solitär aktör i dagens medievärld har blivit svårare. Det har inte minst många lokaltidningar erfarit när man införlivats i den stora koncernen Bonnier News, där DN ingår.
Storlek och ekonomiska muskler blir allt viktigare för att möta gemensamma utmaningar som handlar om alltifrån tryck och distribution till Google-trafik som styrs av nycker från amerikanska techjättar.
Att då sälja Tidningen Vi till stiftelsedrivna Story House Egmont, en av Skandinaviens största utgivare av magasin och tidningar och med en betydande digital närvaro, är möjligen slutet på en epok, men kanske ännu hellre förutsättningen för att en ny ska ta vid.
Markus Wilhelmson
Chefredaktör Tidningen Vi
SVAR DIREKT: Markus Wilhelmsson och jag är överens om att en epok är till ända: Tänk att Sveriges största affärsdrivande bolag och demokratiska folkrörelse siktade mot en lyckligare mänsklighet, där ett konkret mål var gemensam bildning. Tidningen Vi utgjorde själva essensen av det.
Det var därför förra ägaren KF närmast skänkte bort den högkvalitativa kulturtidskriften till alla medlemmar: Skogsarbetare. Professorer. Pigor. Det handlade ytterst om en kraftansträngning att hålla ihop vårt samhälle – med just gemensam bildning. Det var vackert. Hisnande. Och en epok som är slut.
Som Markus Wilhelmsson skriver kräver dagens krassa medieverklighet stora mediehus med skalfördelar och kunnande i global konkurrens. Under hans ledning görs nu en angelägen lågmäld kulturtidskrift, men där den stora idén om att flertalet i samhället ska läsa den i praktiken är borta. Det är en skillnad.
Låt oss nu se om särarten kan behållas, och till och med frodas, i samma fålla som Ica-Kuriren. Ytterst kanske det nu handlar om att samhällets grundmylla förändrats – och om huruvida Tidningen Vi kan frodas i den. Jag inväntar med spänning.
Jonas Fröberg
Reporter på Dagens Nyheter och författare till boken ”Huset mitt i byn” om Konsumrörelsens historia