Lars är granne med stålverksbygget – snickrar slott åt fåglarna

Huset är inlöst. Senast om sex år måste Lars Hjerpe flytta.

– Den dagen den sorgen. Skulle jag gå runt och oroa mig skulle livet inte bli roligt. Lev medan du lever, för när du är död spelar det ingen roll. Drick kaffe, laga en pyttipanna, vattna blommorna, starta grävmaskinen och gräv en grop, säger han.

Än bor den pensionerade militären kvar i det röda huset i Lillträsk utanför Boden. Framför hans farstutrapp bygger Stegra, vars moderbolag nyligen bytte namn till Green Nexus Investment Holding AB, Europas första helt nya stålverk på ett halvsekel.

– Jag kan styra deras verksamhet från verandan, sade Lars Hjerpe när DN för två år sedan skildrade den sällsamma tillvaron jämte industrietableringen.

Den grönskande oasen med hundar, katt och höns är sig lik när DN hälsar på igen. Gräsmattan är klippt och rabatterna rensade från ogräs. Det ålderstigna trädgårdstrollet vakar över infarten. Huset står precis intill stålbolagets vaktkur.

– Den här grinden kallas för the east gate, säger Lars Hjerpe.

Bland entreprenörsanställda från andra länder är han känd som the neighbour. Mannen som bjuder på godis och hembakta bullar. Med en orange saftblandare på biltaket får han köra en utstakad väg genom industriområdet, för att slippa omvägen.

– Midsommaraftonen gick jag till vakterna med en tallrik mat.

Lastbil efter lastbil kör in i industriområdet. Den iskalla vinterns ekonomiska kris för bolaget löste sig i april, när nytt kapital säkrades för det fortsatta bygget.

Dammet virvlar in över Lars Hjerpes trädgård. Men pålkranarna som för några år sedan fick hela huset att skaka har tystnat. De nakna stålskeletten som syntes sträva mot skyn börjar få industrikroppar. Bortanför de prydliga vedstaplarna på gården står flera jättelika, orangea förrådshallar. Där finns numera även en stor parkering.

– Jojomänsan, det bara smällde till! Överallt fyller de på med grejer. Det behövs ju några saker till det här bygget, om man säger så.

Men en förändring – i det lilla – är större än stålverket. Lars Hjerpe har fått sällskap.

Intresserad av blommor som han är, brukar han besöka blomsteraffären i Boden. Och ur småpratet med floristen bakom disken föddes en ömsesidig nyfikenhet.

– En dag bad jag henne välja ut en särskilt vacker blomma, säger han.

När Susanne Nilsson gjort sitt val förklarade han att blomman var till henne själv, en gåva från honom. Det ena ledde till det andra. Floristen och den tidigare artilleristen började ses utanför butikens öppettider. Även hon följer numera ofta byggarbetet från verandan.

– Vi har ju fått hit ett Eiffeltorn, säger Susanne Nilsson.

Hon pekar på en nyligen uppförd kraftledningsstolpe bakom husknuten.

– Vet du, det händer grejer hela tiden. Jag har sett att de har börjat lägga plåttak därinne nu, säger Lars Hjerpe.

Han bor kvar så länge det går. Det kan han göra genom ett avtal där slutpunkten är år 2032. Lars Hjerpe äger skog runt industriparken.

– Som jag har sagt tidigare: Stålverket är inte bra för mig men leder det till att unga kan bo och arbeta i Norrbotten så är det bra. Nu för tiden tänker många bara på vad som är bäst för dem själva, det gillar jag inte, säger han.

När DN senast mötte Lars Hjerpe hade han 143 fågelholkar i skogarna runt bygget. Nu har han närmare 200 i olika storlekar. Han har uppgraderat standarden. Fåglar som önskar ge sina ungar en flärdfull start kan flytta in i slottsholken. Den består av två flyglar med en skiljevägg och blänkande koppartorn. En graverad skylt har texten ”Arkitekt Lars Hjerpe”.

– Jag har ju även blivit parkarbetare, säger han.

I den egna skogen intill industritomten har han anlagt ”Hjerpes slinga”. Ett öppet friluftsstråk med grusade vägar kantat av viloplatser med bänkar.

– Flera har undrat varför jag lägger mina pengar på det här. Men varför skulle jag inte göra det? Om det kan göra människor glada, säger han.

Bor du kvar här när stålproduktionen startar?

– Svårt att säga. Om det är igång till 2030 så har de gjort det bra. Allra först pratade de om att ha det i drift redan 2024. Men då sa jag till dem att om det är i drift redan då så äter jag upp mina Birkenstock.