Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Den här mandatperioden har 17 kommuner hållit folkomröstningar, visar Dagens samhälles genomgång (10/4). Frågorna har handlat om allt från skolnedläggningar och simhallar till vindkraftsbyggen och räddningstjänstens organisation.
Ibland har resultatet följts, som när drygt 90 procent i Skurup sa ja till att den tidigare kommunlogotypen med Nils Holgersson på gåsryggen skulle återinföras. Valdeltagandet var dock bara 33 procent, vilket är symtomatiskt.
Kommunala folkomröstningar väcker ofta inte samma intresse som riksdagsval. Sannolikt för att de i regel handlar om avgränsade områden, som befolkningen bryr sig om i olika grad. Men troligtvis också för att de bara är rådgivande och det är långt ifrån alltid som valresultatet får någon praktisk betydelse.
Av de som hållits efter så kallade folkinitiativ – insamlade namnunderskrifter från minst 10 procent av de röstberättigade i kommunen – följdes utfallet i knappt fyra fall av tio under 2011 till 2022, enligt SKR-rapporten ”Det förstärkta folkinitiativet”.
Det är inte så odemokratiskt som det låter – tvärtom.
Det ligger i sakens natur att alla inte kommer att bli nöjda med varje enskilt besked.
Om ett folkinitiativ lämnas in måste en klar majoritet bestående av två tredjedelar i fullmäktige säga nej för att en folkomröstning inte ska hållas. Annars genomförs den, oavsett vad de flesta anser. Ifall en folkomröstning (med lågt valdeltagande) alltid tilläts styra skulle det alltså innebära att en högljudd minoritet fick avgöra frågor som ibland påverkar alla via budgeten, vilket knappast är höjden av demokrati.
Problemet är dock att det kan framstå som att ”politikerna” kör över ”folket” när de inte går på resultatet. Det riskerar att underminera tilltron. Och för att komma till rätta med dilemmat föreslog forskarna i SNS Demokratiråd 2022 att det ska räcka att 50 procent i fullmäktige säger nej för att folkomröstningen inte ska behöva hållas.
Fördelen är att lokalpolitikerna då kan reglera så att medborgarna bara ombeds att säga sitt när fullmäktige faktiskt tänker lyssna, vilket kanske låter som ett sätt att stävja folkviljan. Men i själva verket är det ledamöterna i fullmäktige – inte folkomröstningarna – som är folkvalda av kommuninvånarna. Och politiska beslut handlar inte bara om enskilda sakfrågor, utan är ofta delar av en större helhet och en budget som ska gå ihop på sista raden.
Det ligger i sakens natur att alla inte kommer att bli nöjda med varje enskilt besked. Å andra sidan står det var och en fritt att rösta på nya politiker, som gör andra prioriteringar, redan i nästa val.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Nätläkare tar hand om oroliga människors jobbiga förkylningar – vad är problemet?
DN:s ledarredaktion: S har misslyckats i Stockholm – men M:s lösning är som att sluta ta medicin för att sjukdomen förvärrats
