Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Ungefär en månad in i USA:s och Israels krig mot Iran finns det en effekt som är så stor att nästan ingen pratar om den. Vi står, på grund av kriget, inför en humanitär katastrof i många led.
Redan har omkring 3000 personer dött i amerikanska, israeliska och iranska attacker. Mer än 2000 barn har skadats eller dött, däribland de 100 som dog när en amerikansk missil i konfliktens inledning slog ner i en flickskola i Minab.
I Libanon är mer än en femtedel av befolkningen på flykt, och i Iran räknas internflyktingarna till mer än 3 miljoner människor. Detta i länder som helt saknar möjlighet att ge de flyende en dräglig tillvaro.
Vi ser också allt mer riktade attacker mot civil infrastruktur, från båda sidor. Israel har slagit till mot iranska gasfält, en avsaltningsanläggning och en vattenreservoar. Iran har svarat med att bomba kraftverk och avsaltningsanläggningar i både Bahrein och Kuwait.
I Iran rådde redan innan kriget vattenbrist och i gulfländerna står avsaltning för 80 procent av allt dricksvatten.
Avsaltningsanläggningarna är bokstavligen livsviktiga. I Iran rådde redan innan kriget vattenbrist och i gulfländerna kommer 80 procent av allt dricksvatten från avsaltning. Om dessa attacker fortsätter riskerar en hel region att stå torrlagd.
Donald Trump hotar återkommande med angrepp på civil iransk infrastruktur och Iran svarar med de medel de har. Den iranska regimens omsorg om den egna befolkningen är dessutom starkt begränsad. Att vanliga iranier lider och dör spelar ingen roll för ayatollorna, så länge teokratins maktstrukturer står kvar.
Diskussionen om Hormuzsundet kretsar nästan bara kring energipriserna. Men naturgas är också en essentiell komponent i konstgödsel och den handeln har minskat med 30 procent sedan konflikten inleddes.
Till skillnad från för olja finns det bara små konstgödselreserver. Just nu är det såddsäsong i jordbruket i stora delar av världen och utan gödslets extra tillskott av kväve, fosfor och kalium kommer skördarna bli dramatiskt mindre. Afrika söder om Sahara får exempelvis nästan allt konstgödsel via Hormuz.
Också jordbruket i väst kommer lida ekonomiskt av de höga gödselpriserna men fattiga gårdar i syd kommer bara få klara sig utan. Detta i länder där man redan har matosäkerhet. När skördarna i höst följdenligt minskar väntar hunger eller rentav svält.
Det är en uråldrig sanning att folket får betala för ledarnas misstag. Notan nu för att USA har en president som styrs av lika delar nycker och narcissism? Den må delas mellan hela världen, men lejonparten hamnar hos de fattigaste och mest utsatta. I Iran och Libanon likaväl som i södra Afrika.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: När man ser migrationspolitiken undrar man: varför räcker det aldrig?
DN:s ledarredaktion: Vad är lika illa som digerdöden? Offentliga it-projekt
