Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Nyligen kom ett tungt besked i idrottsvärlden: Ryssland tilldelas världsmästerskapen i tyngdlyftning 2030. Det blir det första mästerskapet i en OS-gren som landet får arrangera sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina.
Men normaliseringen, som värdskapet för den här sortens evenemang innebär, är ingen isolerad händelse till den del av världen där man slänger upp hundratals kilo i luften. Tidigare i år röstade Internationella Olympiska Kommittén (IOK) för släppa restriktionerna kring ryska idrottare. Internationella bilsportförbundet Fias ledare öppnade för race i Ryssland redan förra året, och i februari förklarade Fifas ökände chef Gianni Infantino att han ville släppa in landet i den internationella fotbollen igen.
Så här blir det i en sportvärld där pengar trumfar människoliv och där diktaturer får allt för stort inflytande.
På ett sätt ska man väl inte vara förvånad: att diktaturer anordnar VM och OS är tyvärr vanligt. Men fallet Ryssland är särskilt pikant. Medan internationell sport går ut på att atleter representerar sina länder och under lika regler tävlar om vem som är bäst ägnar sig Ryssland samtidigt åt att försöka utradera Ukraina från kartan.
Beslutet är som taget rakt från Kremls önskelista.
Beslutet är också som taget rakt från Kremls önskelista. Genom att anordna tävlingar och vara med på samma villkor som andra hoppas man på normalisering. Det är lättare att få omvärlden att tystna om man får vara med och leka. Bara att anordna ett internationellt idrottsevenemang är ju också att integreras mer i världsekonomin som Ryssland i mångt och mycket är isolerat från.
Och så är det situationen för idrottare och journalister. Bara dagar innan Vladimir Putins fullskaliga invasion av Ukraina häktades den amerikanska basketspelaren Brittney Griner i Ryssland för innehav av cannabisolja (som hon fått ordinerad av läkare). Hon dömdes till nio års fängelse och användes som politisk spelbricka. Till slut lyckades USA få henne fri – i utbyte mot en rysk vapenhandlare. Även utländska journalister – som Evan Gershkovich – har hamnat i samma situation, anklagade för att vara spioner.
Ryssland har knappast ändrat sig till det bättre under de senaste fyra åren. Då finns det heller ingen anledning för idrottsvärlden att byta inställning till landet.
Flera hundra ukrainska idrottare och tränare har hittills dött på slagfältet i försvaret mot Ryssland. Att släppa in anfallaren i värmen är ett svek mot dem.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Regeringsbildningen är inte bara en såpopera – svenska folket har röstat för ny sakpolitik
DN:s ledarredaktion: Valet handlar om mycket mer än Netanyahus maktambitioner