Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Tomas Ramberg: Kristersson fortfarande mera sannolik än extraval

november 16, 2026

Orbáns minister greps – ska ha gömt 160 miljoner i skogen

november 15, 2026

Sverige nollat i VM-semin – möter Finland i bronsmatchen

november 15, 2026

Uppgift: Arabernas ”valfusk” planerades från Netanyahus kansli

november 15, 2026

Stumfilmsmusikern Matti Bye: ”Vanligaste misstaget är att sitta med ryggen mot duken”

november 15, 2026
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Annika Ström Melin: Ge upp drömmen – britterna kommer inte tillbaka till EU
Ledare

Annika Ström Melin: Ge upp drömmen – britterna kommer inte tillbaka till EU

NyhetsrumBy Nyhetsrumnovember 15, 2026
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Premiärminister Andy Burnham har lyft på locket till Storbritanniens undanstoppade EU-diskussion – och det är befriande. Men menar han verkligen allvar med att landet kanske åter borde bli medlem? Det är svårt att tro. Burnham har inte gjort sig känd som EU-vän, men i en uppmärksammad intervju tidigare i höstas konstaterade han att britterna har förlorat ekonomiskt på brexit. Därför anser han att det behövs en ”ärlig diskussion” utan röda linjer om fri rörlighet, EU:s inre marknad och tullunionen – samt ett eventuellt förnyat medlemskap. Den förändrade inställningen till EU handlar alltså inte om omvändelse, utan om ekonomi. Och så har det varit, ändå från början.

Under försommaren 1950 försökte Frankrike få med Storbritannien i förhandlingarna om EU:s första föregångare, den europeiska gemenskap för produktion av kol och stål som utrikesminister Robert Schuman ville inrätta, och det är fascinerande att läsa brevväxlingen mellan London och Paris från denna tid. Den Labourledda brittiska regeringen hade nationaliserat stora delar av landets viktiga kol- och stålindustri och viljan att låta en europeisk union fatta beslut om den var obefintlig.

I slutet av maj fick Schuman ett bitskt och avvisande besked från London. Invändningarna var principiella och riktades mot själva konstruktionen: Den överstatliga myndigheten, att medlemsstaterna skulle överlämna rätten att fatta beslut om tvingande lagar till unionen samt att länderna inte skulle ha vetorätt. London avvisade ”alla former av överstatlig makt”. Argumenten som britterna anförde mot Schumans plan 1950 skulle med andra ord ha kunnat vara hämtade från 2000-talets debatt om brexit.

Men under slutet av 1950-talet började tvivlet gnaga i London. När Schumans kol- och stålunion utvecklades till EEG stannade britterna kvar utanför, men samtidigt började en Burnhamsk fråga diskuteras: Låg det kanske i britternas ekonomiska intresse att vara en del av den inre marknad som började växa fram på den europeiska kontinenten? Svaret blev ja, och två gånger under 1960-talet ansökte landet om medlemskap i EEG, men nu var det Charles de Gaulle som sade nej. Frankrikes president hävdade att Storbritannien skulle bli en amerikansk agent som kunde förstöra den inre marknaden.

Inte förrän de Gaulle var borta släppte Frankrike vetot mot Storbritannien. 1973 blev landet till slut en del av det som då kallades EG, men snart blev det en ny kris. När Margaret Thatcher hade valts till brittisk premiärminister inledde hon varje toppmöte med orden: ”Jag vill ha tillbaka mina pengar”. Thatcher gillade EG:s inre marknad, men avskydde det överstatliga bygget. Hon var också ursinnig över att Storbritannien betalade högst nettoavgift till EG, vilket i huvudsak berodde på att återflödet i form av jordbruksbidrag var mindre än till andra medlemsstater.

När Margaret Thatcher hade valts till brittisk premiärminister inledde hon varje toppmöte med orden: ”Jag vill ha tillbaka mina pengar”.

Thatcher upprepade sitt krav så ofta att andra började hoppas på att britterna inte skulle vilja vara kvar. ”Det skulle vara en stor lättnad om Storbritannien lämnade”, suckade till exempel Greklands dåvarande premiärminister Andreas Papandreou våren 1984. Vid toppmötet i juni samma år fick Thatcher till slut som hon ville och Storbritannien beviljades rabatt på medlemsavgiften.

Ungefär så fortsatte det sedan under flera decennier. Som medlem i EU drev Storbritannien på unionens utvidgning, men sade nästan alltid nej till fördjupat samarbete och lyckades ofta förhandla fram någon form av särbehandling. Britterna ville till exempel inte införa euron och fick formellt undantag från de bindande regler som gäller för EU:s valuta, och sedan ett särskilt protokoll rörande Schengen, unionens passfria samarbete.

Ändå växte kritiken i landet. När premiärminister David Cameron krävde omförhandling av avtalet fick han igenom en del ytterligare undantag, men det räckte inte för att övertyga landets väljare. 2016 röstade britterna för att lämna EU och historiskt kan det ses som ett följdriktigt beslut. Storbritanniens förbindelse med EU har alltid pendlat mellan avståndstagande, tvivel och enstaka omfamningar. Sådant tär på vilket förhållande som helst.

Storbritanniens förbindelse med EU har alltid pendlat mellan avståndstagande, tvivel och enstaka omfamningar. Sådant tär på vilket förhållande som helst.

Andy Burnhams ”ärliga diskusson” om landets förhållande till EU handlar föga förvånande om brexits kostnader för britterna – men saknar spår av något som ens påminner om kärlek eller önskan om politisk gemenskap. Hur lång tid skulle det ta, om landet mot förmodan åter blev EU-medlem, innan britterna började kräva att få tillbaka sina pengar och sin nationella kontroll?

Mer samverkan behövs förstås ändå. Det kommande toppmötet mellan Storbritannien och EU den 20 november kan förhoppningsvis leda till mer utvecklade förbindelser. I det mer flexibla europeiska samarbete som för närvarande växer fram kan britterna säkert spela en viktig roll. Men ge upp drömmarna om en fast gemenskap, för Storbritannien kommer inte att bli EU-medlem igen.

Läs mer:

Annika Ström Melin: Små stick mot USA väcker jubel på biograferna i Paris

DN:s ledarredaktion: Kristerssons plan är ett dåligt skämt

Armstrong & Sokolnicki

”Bästa lösningen är att avskaffa regeringen”

0:00/28:45

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Ledare: Inget kalas när Centerpartiet får paket

Ledare november 15, 2026

Max Hjelm: Så många döda för en maktgalen gammal mans drömmar om Storryssland

Ledare november 14, 2026

Lisa Magnusson: En porrkung i kommunhuset är inte det värsta

Ledare november 13, 2026

Susanne Nyström: Tänk att så många mäktiga män faller på något så banalt som sex

Ledare november 13, 2026

Oscar Jonsson: När robotar tar över tvingas människor leva sina liv under jord

Ledare november 13, 2026

Lisa Magnusson: Du är inte en dålig feminist för att du är ledsen efter din abort

Ledare november 13, 2026

Max Hjelm: Jag blir livrädd när Helan och Halvan ska medla fred

Ledare november 12, 2026

Martin Liby Troein: Vänsterpartiets logik är obegriplig – om man inte tror på en sak

Ledare november 12, 2026

Ledare: I dag skedde något i riksdagen som alla svenskar borde känna till

Ledare november 11, 2026

Redaktörens Val

Orbáns minister greps – ska ha gömt 160 miljoner i skogen

november 15, 2026

Sverige nollat i VM-semin – möter Finland i bronsmatchen

november 15, 2026

Uppgift: Arabernas ”valfusk” planerades från Netanyahus kansli

november 15, 2026

Stumfilmsmusikern Matti Bye: ”Vanligaste misstaget är att sitta med ryggen mot duken”

november 15, 2026

15 november: Missa inte dagens nyheter

november 15, 2026

Senaste Nytt

Marianne Björklund: Hjärtat slår snabbare när vi får en akut varning om skalv

november 15, 2026

Centern väljer Magdalena Anderssons sida

november 15, 2026

Leonidas Aretakis: Är världen redo för ”woke 2”?

november 15, 2026
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2026 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?