Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Den 1 augusti skärps en rad straff i Sverige. Det handlar bland annat om strängare påföljder för brott i kriminella nätverk och livstids fängelse vid upprepade allvarliga vålds- och sexualbrott.
Regeringen har även lämnat in en lagrådsremiss med förslag om att avskaffa dagens mängdrabatt, att hela straffskalan oftare ska användas – vilket innebär att straffen för många brott kommer att bli längre – samt att vissa skäl för strafflindring slopas.
Tidöpartierna kallar lagrådsremissen och propositionen för ”den största reformen av det svenska straffsystemet sedan brottsbalken infördes” (Regeringskansliet 9/4). Men kommer detta att minska brottsligheten?
Den straffreformsutredning som förslaget bygger på innehåller ett kapitel om konsekvenser för brottsligheten, där står det att det är ”mycket svårt att härleda ett samband mellan å ena sidan höjda straffnivåer och, å andra sidan, minskad brottslighet eller positiva konsekvenser för det brottsförebyggande arbetet.”
Visserligen finns det enligt samma kapitel ”visst fog för antagandet” att inkapaciteringseffekter (att individers möjlighet att begå brott minskar genom att de frihetsberövas) kan uppstå när mycket brottsaktiva personer påverkas av straffskärpningarna. Och de skriver även att man kan ”tänka sig” att hårdare påföljder verkar avhållande för lagöverträdelser som föregås av ”planering och kalkylerat risktagande”, men lägger till att brott i kriminella nätverk sällan framstår som välorganiserade och planerade.
Försiktiga formuleringar som att man kan ”tänka sig” en viss brottsförebyggande effekt tyder på att den är mycket osäker. Att öka andelen brott som klaras upp är sannolikt viktigare.
I ärlighetens namn ska det sägas att regeringen har andra motiv än att reformen ska vara förebyggande. Justitieminister Gunnar Strömmer säger att den ökar brottsoffers upprättelse, stärker samhällsskyddet och gör svensk straffrätt mer rättvis.
Visst, brottsofferperspektivet samt principen om att lika allvarliga brott ska ge likvärdiga straff är faktorer som man bör ta hänsyn till i rättspolitiken. Några av de cirka femtio straffskärpningar som regeringen genomför är rimliga.
Men tillsammans innebär alla dessa straffskärpningar en mycket stor förändring. Utredningens förslag bedöms leda till att det döms ut 16 000 fler fängelseår per år – vilket nästan är en fördubbling av de 18 700 fängelseår som dömdes ut 2024 (SvD 5/6-25).
Detta sker i ett läge där antalet utdömda fängelseår redan har fördubblats under det senaste decenniet, vilket skapat överbeläggningar på anstalter. Detta har lett till en kraftig ökning av våld och hot mellan de intagna. Och även om regeringen skriver att vissa straffskärpningar kan ske i takt med att Kriminalvården expanderar så blir det dyrt. Notan för beslutade ny- och ombyggnationer av fängelser uppgår till minst 57 miljarder (Dagens Industri 17/9-25).
Oavsett exakt hur många fler fängelseår det blir så borde en sådan här stor och dyr reform ha ett mycket tydligare brottsförebyggande perspektiv. Så här omfattande förändringar kan inte motiveras med vaga effekter. Hårdare straff kanske funkar bra i debatten – men sämre i verkligheten.
Läs mer:
DN:s Ledarredaktion: Gängsoppan i Botkyrka hänger med in i valrörelsen – och det är S eget fel
Max Hjelm: Kristerssons avslöjande kommentar flög under radarn