Som oftast numera då det händer oväntade saker i Mellanöstern har Vita huset ett finger med i spelet, denna gång via affärsmannen Massad Boulos, vars son är gift med den amerikanske presidenten Donald Trumps dotter Tiffany. Den Libanonfödde Boulos har under det gångna året fått i gång en dialog mellan Tripoliregeringens premiärminister Abdul Hamid Dbeiba, och den åldrige krigsherren Khalifa Haftar, som styr Libyens östra del från Benghazi.
Efter upproret mot diktatorn Muammar Khaddafi 2011 föll Libyen sönder i större och mindre – och skiftande – block. Regeringen i huvudstaden Tripoli erkänns av FN och backas upp av Turkiet. Khalifa Haftar, Khaddafis mångårige partner och en veteran bland Mellanösterns maktspelare, kontrollerar sedan nio år det mesta av östra Libyen, understödd av Ryssland, Saudiarabien och Arabemiraten.
2020 stod Haftars styrkor vid Tripolis portar, men turkiska officerare och syriska legosoldater slog tillbaka dem. Sedan dess råder ett spänt eldupphör.
Libyens oljenäring, som var grundvalen för Khaddafis drygt fyrtioåriga tyranni, har förfallit. Utan oljeintäkter blev Libyens viktigaste näringar dels människosmuggling till Europa, dels insatser mot samma människosmuggling betalade av Europa. Libyen har enorma oljereserver, men massiva injektioner av kapital krävs innan landet kan komma tillbaka som storexportör. Bolagen har inte velat satsa de summor som behövs så länge Libyen står på randen av inbördeskrig. Men Massad Boulos diplomati har på sistone övertalat oljejättarna Chevron och Exxon Mobil att återvända till Libyen.
Avspänningen mellan landets fientliga halvor blir knappast något demokratiskt genombrott. Typiskt nog har förhandlingarna letts av Haftars son Saddam och av premiärminister Dbeibas brorson Ibrahim.
Att Haftar nu gått med på att gräva ned stridsyxan beror framför allt på att hans gynnares intresse för Libyen hastigt svalnat. Utan intäkter kan Haftar inte hålla ihop sin regim, men både Ryssland och gulfstaterna har fått mer trängande bekymmer och utgifter.
Libyens olja anses som världens minst miljöfarliga och mest lättraffinerade. Dess beräknade reserver på 48 miljarder fat har under året börjat nå världsmarknaden i allt större skala och påverka världsmarknadspriset – drivkraften bakom USA:s engagemang.