Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Talman Andreas Norlén har skrivit en bok om tomater ihop med sin fru, och berättat om detta i sociala medier, från talmannakontot – utan att markera att det är reklam (DN 21/11). Det är ändå en besvikelse.
Det där andra som framkommit, om att hans fru följt med på hans resor på skattebetalarnas bekostnad (DN 20/11), det är förstås inte heller snyggt, alldeles oavsett om hon representerat Sverige även när hon officiellt inte har gjort det: följt med på middagar, konverserat bordsherrar och politikers makor och makar.
Men tomatboken? Det är ändå droppen.
Kändisar som inte är tydliga med vad som är reklam och inte har varit en stor debatt på sistone. Och visst kan man fråga sig var gränsen ska gå ibland, som någon influerare sade: Om jag nu äter müsli från mitt eget märke varje dag, så är det väl inte konstigt att den syns med i bild från min frukost?
Men med talman Andreas Norlén är det något annat.
Det är inte bara det att han innehar det högsta ämbete som går att väljas till i Sverige. Det man gillar med honom är ju att han har känts som att han står över allt sådant där, ja, över hela vår sjaskiga samtid.
Han bryr sig inte om statushets och konsumism och klickjakt. Han ägnar sig inte åt politiskt käbbel.
Han bjuder på fika, han reciterar poesi på sin hemtrevliga östgötska, så vänlig och trygg, som en morbror som man kanske inte direkt anförtror allt, men som man automatiskt sänker axlarna när man är i närheten av.
Nej, han bjuder på fika, han reciterar poesi på sin hemtrevliga östgötska, så vänlig och trygg, som en morbror som man kanske inte direkt anförtror allt, men som man automatiskt sänker axlarna när man är i närheten av. Det känns som att han är en sådan som ställer fram en skål med bitsocker till kaffet, och att det är hjorthornssalt i hans kakor.
Ja, och så gillar han och hans fru att odla tomater. Är hans omärkta reklam – ”Nu är @tomatdagboken ute!” – det värsta brott en människa kan begå? Så klart inte. Men det är en besvikelse, just för att det inte stämmer överens med den man tänker att han är: Det är off-brand, som vår förfärliga samtid skulle säga.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Jimmie Åkessons hund är på rymmen – igen
Susanne Nyström: Var det någon som märkte att KD släppte en bomb?















