Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Konsert
Tori Amos
Cirkus, Stockholm
Det var på håret att det inte blev någon konsert. Tori Amos och hennes musikers turnébuss befann sig någonstans på vägen mellan föregående konsertstopp i Köpenhamn och kvällens spelning i Stockholm när en gigantisk älgtjur plötsligt stod på vägen. Busschauffören var tillräckligt skicklig för att undvika kollision, men Amos – eller ”A moose” som hon presenterar sig som – slog sig rejält i ansiktet.
Är den amerikanska sångerskan minsta omskakad av händelsen visar hon väldigt lite av det. 63-åringen framstår som extremt säker på vad hon vill göra, samt hur och varför. Men så har hon också ett sound som hon har kunnat finjustera, utveckla och bygga på i lugn och ro sedan genombrottet i början av 90-talet. Eftersom hon stod ut så mycket då, en pianospelande kvinna med krävande texter och pretentioner i en tid av gitarrspelande grabbar, blev hon aldrig lika hetsigt invallad i någon hajpfålla och har i stället verkligen kunna sköta sitt i sin egen takt under de efterföljande decennierna. Det märks inte minst just på scen där hela hennes musikalitet släpps fri.
Eller – kanske ska man hellre se det som att hon faktiskt har två olika inriktningar som hon växlar mellan och behärskar till snudd på perfektion.
Inledningen med bland annat ”Fire to Your plain” och nya ”Shush”, från relativt nysläppta albumet ”In times of dragon”, är tunga, krängiga och fylligt dramatiska. En tajt rytmsektion med trummor, slagverk och bas står för den hårt funkiga och triphoppiga inramningen, en tre kvinnor stark kör harmonierar med Amos röst i ett slags ifyllande växelverkan. Någon enstaka gång kliver hon möjligen över gränsen till det teatrala, men även då hon tar onödiga omvägar hittar hon alltid till slut tillbaka till den ursprungliga grooven.
Precis lika gärna kan hon skala av i princip allt. I låtar som oerhört vackra ”Bells for her” och gamla ”God” drar sig musikerna in i bakgrunden och låter Amos röst och utlevande pianospel ta allt det utrymme de förtjänar.
Oavsett inriktning är hon långa stunder direkt förtrollande.
Läs fler konsertrecensioner eller andra texter Mattias Dahlström