Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Dash”
Cao Fei
Fondazione Prada, Milano Visas t o m 28/9
Under de tio tusen år som människan brukat jorden har metoderna blivit alltmer förfinade och rationella. Men ibland slår det snett.
När de amerikanska pionjärerna flyttade västerut under det sena 1800-talet la de märke till ett märkligt fenomen. Ju mer de odlade den torra marken, desto mer regn föll det. Sambandet tycktes uppenbart.
Men när torkan väl återvände visade det sig vara precis tvärtom. När bönderna plöjde upp prärien slet de sönder rottrådarna som band vattnet i marken. Det ledde till en ekologisk katastrof, som var en bidragande orsak till den stora ekonomiska depressionen under 1930-talet.
I dag vet vi bättre. Eller? I en mäktig multimediautställning på Fondazione Prada i Milano skildrar konstnären Cao Fei hur dagens storskaliga kinesiska jordbruk drivs med hjälp av drönare, högteknologiska jordbruksmaskiner, AI och satelliter.
Hela processen styrs av några få ”bönder”, sittande bakom sina datorer i isolerade kontrollrum. Hela den årliga cykeln, från plantering till skörd, kan i princip skötas utan att någon behöver bli lerig om gummistövlarna.
På så sätt kan priset på ris och andra grödor hållas nere. Men vad betyder det för vår relation till naturen och vår förståelse för det eviga kretsloppet? Vad går förlorat på ett andligt, filosofiskt plan?
Utställningens centrala verk är en timslång film där Cao Fei skildrar det überrationella jordbruket, med fokus på de hummande drönare som övervakar och reglerar hela processen.
Det är en stillsam, meditativ film, där ett dokumentärt berättande varvas med rituella inslag av dans och performance. Om det är en kritik av sakernas tillstånd, så är den väl inlindad.
Som Fei själv påpekat har det högteknologiska jordbruket flera positiva effekter: Det effektiviserar användningen av vatten och andra naturresurser, rationaliserar bort hårt kroppsarbete och ger hälsosamma skördar.
Det har också erbjudit nya arbetstillfällen för kvinnor i det traditionellt mansdominerade jordbruket.
Genom att inkorporera mytiska och buddistiska ritualer i sina verk visar hon samtidigt hur religionen och traditionen lever vidare i Kina, sida vid sida med det högteknologiska jordbruket.
I utställningen finns också historiska artefakter i form av propagandaaffischer från ordförande Maos tid, då bönderna framställs som lyckliga redskap i den kommunistiska revolutionens tjänst.
Cao Fei är varken en lydig fotsoldat eller en samhällskritisk systemkritiker. Med sina semidokumentära verk skildrar hon en högteknologisk verklighet som många av oss inte känner till och påminner om hur människan i tusentals år velat tämja naturen – oavsett om det sker med hjälp av böner, ritualer, plogar eller drönare.
Läs mer om konst på dn.se