Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Är Jonna Bornemark inte tillräckligt kokt än? Trots att jag instämmer i hennes övergripande analys i DN (5/7) sjuder ilskan under läsningen. ”Det behövs en politik som vågar se vår existentiella kris”, slår rubriken fast. Men ’politiken’ har ju sett krisen komma i decennier, och fejkat engagemang lika länge. I det ena fördraget efter det andra lovar statschefer himmel, sol och ängder gröna. Men krisen bara förvärras.
Texter som Bornemarks förvandlar det akuta hotet mot våra liv till psykologi- och filosofiläxor. Den kollektiva krisen får inte reduceras till existentiell hälsa, skriver hon med hänvisning till det luddiga och omdebatterade begreppet. Ändå handlar hennes resonemang om att möta vår mänsklighet, avlära oss normer och konfrontera vår ångest.
Vad vi menar med existentiell kris när vi talar om klimatet är massvält, vattenbrist och extremväder som dödar på en skala som får coronapandemin att blekna. Förutsättningarna för människans existens hotas, civilisationen kollapsar, stora delar av världen blir obeboeliga. Folk och fä kommer att dö som flugor, om vi inte stoppar det.
När de brittiska säkerhetstjänsterna MI5 och MI6 kallar klimatkrisen för ett direkt hot mot den nationella säkerheten är inte lösningen att engelsmännen ska våga möta sin ångest
När den Europeiska utrikestjänsten kallar klimatkrisen för ett existentiellt hot mot världen menar de inte att vi behöver hitta en ny relation med naturen, de menar att vi måste sluta förstöra den så fort som möjligt. När de brittiska säkerhetstjänsterna MI5 och MI6 kallar klimatkrisen för ett direkt hot mot den nationella säkerheten är inte lösningen att engelsmännen ska våga möta sin ångest, utan en akut klimatsäkring av livsmedelsförsörjningen.
Bornemark undrar retoriskt om vi kanske snarare är ”divider” än individer, ”varelser som delar förutsättningar och värld med andra människor, andra djur och andra kroppar”. Det är vi ju, men hur ska hon hinna förklara det för väljarna innan valet? Vad ska de fattiga miljoner som drivs på klimatflykt göra med den insikten? Alla de som redan i dag lider och dör under extremhetta, svält- och översvämningskatastrofer?
Nästa regering måste samla riksdagen för att med full kraft motverka klimatförändringarna och anpassa samhället till de kriser som redan är oundvikliga i form av vattenbrist, livsmedelsbrist och extremväder.
Eftersom det inte händer av sig självt ska vi agera som väljare. De hör oss aldrig så bra som vid valurnorna.
Klimatpolitiken är en prioriteringsfråga, invänder någon, och det gör den till föremål för ideologiska överväganden. Men katastrofer blir bara prioriteringsfrågor för att det inte satsas tillräckligt med pengar. Det handlar inte om kollektivtrafik eller tjänstebilar. Vi behöver alla bevisat effektiva metoder vi har till hands.
Forskning visar att systeminriktade handlingar som till exempel vilket parti du röstar på, kan vara effektivare för klimatet än att göra enskilda handlingar som att byta till elbil. Det ena utesluter inte det andra, men effekten av strängare internationella regler för klimatutsläpp åstadkommer så otroligt mycket mer.
Om du någon gång ska bryta din partilojalitet så är det nu. Dina företrädare hör dig uppenbarligen inte
Eftersom riksdagspartierna vet hur viktig den här frågan är för oss både som individer, samhälle, nation och art, men ändå inte gör tillräckligt, ska vi bli tydligare. Vårt enda hopp är gemensamma protester och manifestationer. Hur ska de förtroendevalda annars fatta Om du någon gång ska bryta din partilojalitet så är det nu. Dina företrädare hör dig uppenbarligen inte.
Ta risken att inte få exakt den ekonomiska politik du önskar dig under några år, men i stället åstadkomma en historisk vändning i hur Sveriges riksdag behandlar klimatnödläget. Tillsammans kan vi fortfarande vrida samhället rätt, hoppas Bornemark och undrar i slutraden om ’politiken’ vågar påminna oss om det.
Bornemark är fel ute. Det är vi som ska påminna politikerna.
86 procent av Sveriges befolkning vill se kraftfullare tag mot klimatförändringarna. Återstår att visa det vid valurnorna.
Läs mer: Jonna Bornemark: Det behövs en politik som vågar se vår existentiella kris
