Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När valrörelsen snart börjar känns likriktningen stundtals tragisk. Alla de stora partierna tävlar i att vara mest emot invandring, och mest för hårda tag i kriminalpolitiken. Men skillnader finns, och en viktig sådan blev återigen tydlig när S-ledaren Magdalena Andersson och SD:s Jimmie Åkesson under onsdagskvällen debatterade i Aktuellt.
Att SVT anordnar en debatt mellan ledarna för de partier som flest väljare röstar på är inte särskilt underligt. Men det skapar en helt ny bild av var striden står i svensk politik. Och varför Moderaterna är mindre relevanta blev alldeles uppenbart när integrationsfrågan kom upp för debatt.
SD:s linje är klar: de vill inte ha integration. Invandrare ska gärna bo separat, ännu hellre utvandra. I praktiken görs detta genom att sakta göra livet jävligare för invandrare, och samtidigt öka pressen på dem att återvandra.
Socialdemokraterna har ägnat sin oppositionstid åt att ta fram en egen politik för integration. Med språk, och utbildning, ja. Men också genom bostadspolitik: att bygga blandat så att invandrade och fattiga svenskar inte ska leva isolerat på grund av politiska beslut.
Den rapport som S integrationspolitiska talesperson Lawen Redar arbetade fram tonades visserligen ned under S-kongressen. Magdalena Andersson pratade under debatten främst om att lyfta upp utsatta områden. Att ”aldrig göra om misstaget” att bygga miljonprogramsområden där det bara finns hyresrätter.
Den nya högern har skapat en skrämselkampanj om tvångsblandning – som om att bygga hus betyder att folk måste flytta.
Det är rimligt, men blir det färre hyresrätter i vissa områden kommer ju fler behöva byggas i andra områden, vilket många partier faktiskt gör i kommunerna. Det är synd att S inte vågar ta den striden nationellt.
För även om Åkesson i Aktuellt kallar blandad bebyggelse för ”tvångsblandning” handlar debatten inte om tvång alls.
Den nya högern har skapat en skrämselkampanj om tvångsblandning – som om att bygga hus betyder att folk måste flytta.
Skiljelinjen är tydlig. Skapa förutsättningar för integration, eller befästa segregation. Och därför säger Aktuelltdebatten mellan de största partiernas ledare mest om den som inte var där: Moderatledaren Ulf Kristersson.
För det handlar inte bara om närvaro i studion, det gäller också närvaron i sakpolitiken. Vad är Moderaternas linje i denna stora skiljefråga – den som Jimmie Åkesson kallar ”nästa stora strid”?
I debatter, oavsett sakpolitiskt ämne, har Kristersson nöjt sig med att upprepa att det är invandringen som är problemet.
I valet riskerar det att framstå som att polerna i svensk politik består av S och SD. Moderaterna har lagt sig så nära SD att det blir en naturlig konsekvens.
Moderatledaren har låtit som en sverigedemokratisk backbencher med bristande engagemang. Han bottnar inte lika mycket i invandringsmotståndet som Åkesson, men vill visa SD:s väljare att han är något för dem.
Och när migrationsminister Johan Forssell (M) åtminstone försökte ta fram en integrationspolitik (SvD 25/10) – med bland annat sänkt skatt i utsatta områden – slog M:s finansminister Elisabeth Svantesson honom direkt på fingrarna: några sådana ska vi inte ha!
Så gör M sig irrelevanta i en för Sverige viktig fråga.
Moderater mässar om att de är den naturliga regeringsbildaren till höger. Ändå står det tydligt efter debatten i Aktuellt: I valet riskerar det att framstå som att polerna i svensk politik består av S och SD. Moderaterna har lagt sig så nära SD att det blir en naturlig konsekvens. Genom att apa efter det större partiet till höger har de gjort sig själva irrelevanta.
Är det så underligt att Moderaterna inte har en självklar plats i debatten?
Läs mer:
Max Hjelm: Vänsterpoeten Athena Farrokhzad är en gåva till den globala kapitalismen
Max Hjelm: Sanna Marin menar att hon är ”för sexig” – men kritiken handlar om något annat
