Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Vissa känner en djupt sjuk kärlek till sina husdjur. Eller fantastiskt vacker och avundsvärd. Det beror på hur man ser på det.
I ett våravsnitt av ”Skavlan och Sverige” förklarade influeraren Alexandra Nilsson att hon skulle rädda sina hundar före en annan persons barn. I Aftonbladet berättade en kvinna att hon sålt sitt hus för att ha råd med en andra operation, som inte försäkringen täckte, för sin hund Elly (11/2).
Mer än var tredje svenskt hushåll har en hund eller en katt. Det har blivit trendigt att prata om ”Dinkwads” – double income, no kids, with a dog – alltså par med hund, utan barn. Och folk värderar alldeles tydligt de små liven högt.
Sydsvenskan gjorde nyligen en undersökning i Malmö och Lund där de frågade om det borde vara möjligt att vabba – fast för sitt husdjur (20/7). En majoritet av de som hade husdjur – 65 procent – svarade ja.
Förlåt, men hur självupptagen får man vara?
Det är fantastiskt att vi har ett system där föräldrar kan vara hemma med sina sjuka barn, och att vi tillsammans bekostar det. Men någonstans måste en linje dras. Vi lever inte i fablernas värld, här är djur inte människor.
Både Socialdemokraterna och Moderaterna har försökt slå valrörelsemynt av de senaste årens kraftigt höjda veterinärkostnader. Visst, det verkar rimligt att se över konkurrensen på marknaden.
Men partiernas formuleringar går längre än så.
För en gångs skull hoppas jag att partierna bara ägnar sig åt tom politisk retorik
S tycker att det inte ska vara en ”klassfråga” att ha hund eller katt, M slår fast att ett friskt djur inte ska vara en ”lyx”.
För en gångs skull hoppas jag att partierna bara ägnar sig åt tom politisk retorik. För draget till sin spets skulle ju sådana synsätt göra att man är för ”vah” – vård av hund – som politisk reform. Ska inget vara individens eget ansvar längre?
Att ha ett husdjur är en lyx. Över en hunds livsspann kostar den ofta flera hundra tusen kronor, lika mycket som en kontantinsats på många håll. Ska verkligen den som väljer att spara till det senare behöva pytsa in pengar till en husse eller matte som är borta från jobbet på grund av sin chihuahua?
Att sätta sitt djurs liv över barns tycker jag är osunt. Att folk köper bakelser och glass som specialgjorts för hundar har jag svårt att förstå. Men jag tycker att det är fint hur mycket folk är beredda att göra för sina husdjur. Samtidigt är det faktiskt en hobby bland andra. Så dra inte in mig i det.
Läs mer:
Max Hjelm: Svenskarna diggar Kinas diktatur mer än USA – vad är det som sker?
Max Hjelm: Kritikerna missar poängen med Christopher Nolans ”The Odyssey”
DN:s ledarredaktion: Hur länge ska politikerna strunta i väljarna?
