Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När jag, i början av veckan, slog på sändningen av fredssamtalen i Abu Dhabi fick jag omedelbart en dålig känsla. Där stod de, Donald Trumps två särskilda sändebud: ditskickade att medla fred mellan Ryssland och Ukraina.
En duo som samlar fler flygmil än Leonardo DiCaprios rollfigur i ”Catch me if you can”, och försöker lösa ut gordiska knutar i allt från atomvapenavtal med Iran till Israel-Palestina-konflikten. Svärsonen och vännen. Investeraren och fastighetsmagnaten. Helan och Halvan. Jared Kushner och Steve Witkoff.
När kameran först zoomade in på Kushner såg man en lång och smärt man vars ansikte fastnat i ett äcklat uttryck. När han pratar rör sig ingenting utom munnen.
När han pratar rör sig ingenting utom munnen.
Kushner är gift med Trumps dotter Ivanka och vad som i övrigt som gör honom kvalificerad att mäkla fred är inte alldeles tydligt. Han har visserligen visat sig ha en viss kompetens när det kommer till att charma politiker för att tillskansa sig exploateringsavtal.
För några år sedan satt han och frun på en yacht i en albansk sjö, tillsammans med landets premiärminister, Edi Rama. De bestämde sig för att bygga en lyxresort på en skyddad ö. Det var gnistan som ledde till enorma protester i Albanien. Ett annat projekt, att bygga ett ”Trump Tower” i Belgrad, behövde blixtavslutas efter att åklagare började nysta i kopplingarna till en serbisk minister. Jared Kushners bolag har dessutom fått sina största investeringsbidrag från Saudiarabien, och han anklagas för att i hemlighet ha tagit emot flera miljarder dollar från diktaturen – vilket kan vara mutbrott.
Om målet med förhandlingarna vore att tillskansa Trumpfamiljen lukrativa deals vid en Putinvänlig fred är Kushner mannen man söker.
Kameran rör sig över till Steve Witkoff. Han är ett par decennier äldre och decimeter kortare än sin andra envoyé-hälft men det är inte det som gör skillnaden så anslående. Han ler med ögonen. Berättelsen lyder som följer: En natt i New York, under det vilda 80-talet, bjöd han Donald Trump på en skinkmacka, och sedan dess är de vänner. Fastighetsmiljardärens Witkoff har suttit i många svåra avtalssituationer, han gör vad som krävs. Även om det är något så förbluffande ogenerat som att kalla Vladimir Putin för ”humanitär ledare”. En person som tidigare arbetat med Witkoff beskriver honom som mindre fientlig än andra i Trumps krets: I en förhandling försöker Witkoff lista ut vad den andra sidan vill – ”och försöker ge den det”.
Säkert bra när målet är fastighetsbyggnationer. Men när ens förhandlingspart vill roffa åt sig ett självständigt lands mark och frihet? Inte lika bra. Faktiskt rent skräckinjagande.
Läs mer:
Max Hjelm: Robyn talar nog för många vänsterväljare – lyssnar Nooshi Dadgostar?
Max Hjelm: SD-toppen klär ut sig till sexig migrationspolis och hyllar Trumps politik
DN:s ledarredaktion: Ryssland försöker skapa otrygghet – och så split mellan allierade