Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Konsert
Hannes
Cirkus, Stockholm
Hannes Jonsson har ett förflutet som jazzbasist men har sedan 2017 gett ut indie-r’n´b under eget namn, där det mänskliga ställs i förgrunden. Som refrängen på låten ”Stars”: ”I am like a star / First I shine bright then I fall / You are like a scar / You look cool and you’ll always be here with me”. Att likna en förälskelse vid ett ärr som alltid kommer stanna kvar är som hela Hannes artisteri. Det finns något oförställt och lite naivt hos artisten från småländska Aneby. Debuten ”God bless Sweden” fick ett varmt mottagande när den kom ut i februari. Kanske för att ärlighet fortfarande är sällsynt.
På Cirkus är det Hannes högkvalitativa låtmaterial som bär showen – som är långt ifrån showig. Bandet svävar ut i ett par korta instrumentala sekvenser med punkrockiga toner, men annars låter det nästan som på skiva. Tajt men återhållsamt.
”White wine in the shower” har ett trumspelande att dö för. Låten mynnar ut i ett ljuvligt saxofon- och synthsammelsurium, men ger inte mycket för publiken att sjunga med i – något Hannes verkar medveten om. Efterföljande ”Fill me up” och ”Feel it” är desto starkare allsångsnummer. Huvudpersonen sjunger så rent ur hjärtat att vartenda ord övertygar. När ”Friends” tar vid sätter den verkligen igång publiken på ståplats.
I ett av få charmiga mellansnack uppmärksammar den 32-åriga stjärnan att hans gamla musiklärare sitter i publiken. Sedan ber han alla stämma upp i ett gemensamt ”hej!” till Marcus White, hans producent, som också verkar vara på plats.
Waterbaby, som själv släpper sitt debutalbum nästa vecka, gästar på artisternas gemensamma ”Wish” och ”Stockholmsvy”. Hennes sånginsats sitter, men det är försiktigt, precis som på skiva. I den senare tar Hannes äntligen lite mer plats i dansen – som om självförtroendet av att ha en hit som strömmats 92 miljoner gånger ger luft under vingarna.
Förvånansvärt få i den drygt tusen personer stora publiken lyfter sina mobiler under ”Stockholmsvy”-stunden. Kanske färgar Hannes autenticitet av sig; att vara närvarande i ögonblicket betyder mer än att visa upp för flödet att man är på konsert. Eller så bevisar det att Hannes är mer än ”Stockholmsvy” vilket faktiskt är helt sant.
Läs fler konsertrecensioner och andra texter av Frida Söderqvist















