I filmen ”Djävulen bär Prada 2” dyker en ny kaxig förlagschef upp.
En ung man som har för avsikt att kapa kostnaderna rejält för den modetidning som under många år styrts med järnhand av den stilsäkra chefredaktören Miranda Priestly (spelad av Meryl Streep).
Det leder, förstås, till vissa problem. Inte minst för att det är två skilda världar som kolliderar. ”Gillar han ens mode”, frågar en av tidningens redaktörer. ”Han är ju en kille som klär sig från topp till tå i syntetiska funktionskläder.”
Svaret är nej, det gör han inte. Det gör inte heller filmens mycket AI-vänlige tech-miljardär som vill köpa hela förlaget som en gåva till sin fru.
Men det finns något besläktat som den här typen av män gillar, och det inte bara i filmen; den unika stil och smak som modevärlden är förknippad med.
Eller taste, om man vill svänga sig med samma trendord som snubbar inom tech-branschen använder om vikten av att omge sig med personliga och mänskligt skapade uttryck, till skillnad från de AI-genererade.
Kort sagt, ett slags kulturellt kapital som många män från Silicon Valley alltmer desperat försöker skaffa sig. Paradoxalt, kan man tycka. De har ju trots allt själva producerat de verktyg som håller på att utplåna, eller åtminstone kraftigt reducera, mänskligt skapad kultur med hjälp av alltmer avancerad AI.
Eller så är det just därför som modevärlden lockar dem.
Det är med andra ord kanske inte förhoppningen om att bli en del av ett coolt gäng som fått många av dessa tech bros att muta in sig på galor och visningar genom generösa donationer, eller rikliga inköp av couture.
Snarare verkar allt fler av dem betrakta mode som ett viktigt verktyg. Ett konkret redskap som kan få både dem själva, och deras företag, att framstå som mjukare och mänskligare.
En av de mest omskrivna personerna av den här sorten är förstås Amazongrundaren och mångmiljardären Jeff Bezos. En man som inte bara gjort vad man kallar för en ”glow up” genom att skaffa sig både en ny vältränad kropp, ny garderob, och en ny modeintresserad fru. Nyligen blev han också uppmärksammad för att ha sponsrat årets Metgala i New York med 10 miljoner dollar.
Han var långt ifrån den ende från de stora techbolagen som ville smutta på champagne och mingla med designers och artister på denna omskrivna modefest. Och allt fler techprofiler verkar nu vilja ta ytterligare ett steg och själva ge sig in i modematchen.
Nyligen öppnade till exempel Meta en jättelik butik på Madison Avenue i New York, en gata på vilken många av de största och flottaste modemärkena ligger. Vad Meta säljer där? Smarta glasögon tillverkade av samma producent som levererar bågar och solglasögon till många av världens främsta modemärken, EssilorLuxottica.
Prada är ett av dem. Och vem satt på första parkett under detta italienska märkes visning i Milano för hösten 2026 om inte Metas grundare Mark Zuckerberg och hans fru.
Men Amazon och Meta är bara ett par av de techföretag som i dag, på olika sätt, försöker att bli förknippade med ”riktigt” mode. När till och med ett företag som Palantir blir omskrivet för att de producerat en väldesignad jacka av franskt snitt, då vet man att något håller på att hända.
Vi talar alltså om det kontroversiella amerikanska techföretaget vars mjukvaruplattformar analyserar enorma mängder data åt militär, polismyndigheter och storföretag.
I slutet av april lanserade det en klassisk blå bomullsjacka i den stil som kallas för bleu de travail, eller ”arbetarjacka”. En mycket populär modell även bland svenska män som söker efter ett alternativ till kavaj.
Bakom idén låg företagets chef för externa relationer, Eliano Younes. Han säger att han ville ta fram ett företagsplagg som inte var ”en intetsägande pikétröja eller dunväst” utan något som var bekvämt, stiligt och som funkar för både jobb och fritid.
Palantirs variant kostade 239 dollar och gjordes bara i 450 exemplar, men den genererade enorm uppmärksamhet.
Inte bara för att den lanserades av ett företag vars verksamhet ofta beskrivs som ”skrämmande” och ”ondskefullt”, utan för att dess vd Alex Karp aldrig visat något som helst intresse för mode. Tvärtom.
Han gillar friluftsliv och syns ofta i skidbackar, klädd i funktionella sportkläder med logotyper från norska företag som Veidekke and SpareBank 1.
Han är kort sagt en kille som gärna klär sig från topp till tå i syntetiska funktionskläder. Det hindrar emellertid inte att även Palantir försöker skaffa sig goodwill genom att snylta på modevärldens goda renommé.
I juni lanserar Palantir en kollektion med tenniskläder.
Tre noteringar: Modebranshen och tech
Modevärlden har naturligtvis även flörtat med tech-världen. Redan 2012 bjöd den amerikanska designern Diane von Furstenberg in Googles medgrundare Sergey Brin till en visning. Modellerna bar ”Google Glasses”, företagets smarta brillor.
En av de företagströjor som Palantir säljer som så kallad ”merch” pryds av Alex Karps solglasögonprydda ansikte och ordet ”Dominate”, hans motto.
En av de få mäktiga techmän som lyckats skaffa sig en egen stil, på egen hand (eller med hjälp av sin fru och dotter) är Nvidias vd Jensen Huang. Han syns sällan utan en skinnpaj från Tom Ford.
Läs mer:
Susanne Ljung: Jeff Bezos fru hånas av modevärlden – men ger sig inte
Glittrigt på Met-galan – Duplantis på plats
