Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Att kalla utvecklingen i Armenien för komplex är närmast en underdrift. Snarare handlar det om en geopolitisk omvälvning av enorma proportioner. Så många yttre krafter försöker inverka på landets framtid, och påverkas av den: Förutom Ryssland är det främst USA och EU men också grannländerna Azerbajdzjan, Turkiet och Iran.
För Nikol Pasjinjan, premiärminister sedan 2018, kan det i parlamentsvalet den 7 juni stå mellan att vinna eller försvinna. Väljarnas dom kommer till en del bero på om de accepterar hans känsliga fredsprocess med den historiska ärkefienden Azerbajdzjan.
Förlusten av den armeniska enklaven Nagorno-Karabach till Azerbajdzjan har huggit ett djupt sår i många armeniers hjärtan. En normalisering med grannlandet skulle leda till att de sedan mer än 30 år stängda gränserna till både Azerbajdzjan och Turkiet kan öppnas.
Samtidigt skulle en försoning beröva Ryssland en hållhake på länderna i Kaukasus. Under lång tid har Moskva spelat ut Armenien och Azerbajdzjan mot varandra. Det har gett Ryssland ett inflytande som kommer att tappa kraft vid en normalisering mellan de två forna ärkefienderna.
En laddad fråga i valet är därför om Armenien ska fortsätta att frigöra sig från Ryssland, den traditionella beskyddaren, och knyta närmare säkerhetspolitiska band till EU och USA. De flesta armenier ser fortfarande Azerbajdzjan och Turkiet som stora hot, men allt fler betraktar även Ryssland som ett allvarligt hot.
Under den senaste tiden har proryska sajter och botnät dränkt valrörelsen i Armenien med falska nyheter, som ofta är AI-genererade. Det sprids till exempel uppgifter om att Pasjinjan är cancersjuk med månader kvar att leva och att ukrainska oligarker har skänkt honom miljontals euro. Andra botar, som misstänks vara knutna till Rysslands militära underrättelsetjänst GRU, sprider uppgifter om att Pasjinjan vill sälja delar av landet till Azerbajdzjan eller Turkiet och att han till och med planerar att skicka 600 000 azerbajdzjanier till Armenien för att de ska bosätta sig där.
Om siffrorna stämmer har ytterligare ett ryskt försök att påverka en valutgång misslyckats.
På andra sätt har Ryssland agerat öppet för att försöka förhindra Armeniens västliga vändning. Import av konjak, frukt och andra livsmedel från Armenien har begränsats eller stoppats och Moskva hotar med att höja olje- och gaspriserna. Det är ett beprövat sätt för Kreml att utöva påtryckningar på olydiga grannländer.
Det finns också västliga underrättelseuppgifter om att Moskva planerar att skicka uppemot 100 000 armeniska medborgare som bor i Ryssland till Armenien för att rösta på Pasjinjans motståndare.
Putin har dessutom förklarat att Armeniens EU-ambitioner kan leda till samma sak som hände med Ukraina, då Kiev förklarade att man önskade att gå med i EU. Tydligare än så kan ett krigshot knappast uttryckas.
Enligt de senaste opinionsmätningarna leder Pasjinjans parti Medborgarkontrakt med omkring 30 procent, mot en splittrad, mestadels prorysk opposition. Hans huvudmotståndare, den rysk-armeniske oligarken Samvel Karapetyan som befinner sig i husarrest, ligger på andra plats med mellan 6 och 11 procent.
Om siffrorna stämmer har ytterligare ett ryskt försök att påverka en valutgång misslyckats. Det följer i så fall på att en motsvarande påkostad operation mot Moldavien – som också strävade efter att stärka banden till väst – slutade i fiasko i valet i september 2025. Och mer näraliggande i tiden, det havererade försöket att inför Ungerns val i april backa upp Viktor Orbán, Rysslands viktigaste bundsförvant i EU.
Läs mer:
”Hur kan man sluta fred med någon som vill döda oss?”
På puben återskapar Azat sin förlorade hembygd