Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Trump har berömt sig av att ha stoppat sju krig i olika delar av världen. Han lade till ett åttonde efter genombrottet med vapenvilan Israel-Hamas, och nu hade han tänkt kröna sina fredsansträngningar med ett nionde krigsslut – i Ukraina.
Efter förra veckans långa telefonsamtal med Putin och därefter ett möte med Volodymyr Zelenskyj i Washington var Trump hoppfull och talade om ”stora framsteg”. Inom två veckor, förklarade USA:s president, skulle han och den ryske presidenten träffas i den ungerska huvudstaden och sy ihop en fredsuppgörelse.
Men nu blir det inte så, i varje fall inte inom överskådlig tid. Vad som har inträffat är just nu svårt att veta. Antingen var det överoptimism eller ett missförstånd i Vita huset om vad Putin egentligen var beredd att acceptera.
Redan läckorna om en ”skrikmatch” i Vita huset mellan Trump och Zelenskyj i fredags visade att allt inte stod rätt till. Allt vad Trump sade och signalerade tydde på att han än en gång var tillbaka på ruta ett – att försöka pressa Ukraina att gå med på att i ett diplomatiskt avtal överlåta ännu mer av sitt land till Ryssland. Det handlar om de ännu inte ockuperade delarna av Donbass, alltså territorium som Putin inte lyckats erövra med militärt våld ända sedan han inledde kriget 2014. Trump sade också nej till att leverera de långdistansrobotar av typen Tomahawk som Zelenskyj bett om.
Trump och Putin, hette det, skulle träffas i Budapest så snart som inom två veckor, med den ungerske premiärministern Viktor Orbàn som värd. Innan dess skulle utrikesministrarna Marco Rubio och Sergej Lavrov träffas för att mangla ut detaljerna i ett fredsavtal. I vanlig ordning över huvudet på Ukraina, krigets offer.
Zelenskyj kunde inte säga annat än tvärt nej till en sådan deal. Det tycks Trump inte ha räknat med.
För Ukraina vore det, med tanke på Donbass betydelse för försvaret, en oacceptabel kapitulation eller rentav ett förräderi i många ukrainares ögon.
Därmed började det snabbt hopsnickrade avtalsbygget, tydligt inspirerat av Putin, att snabbt krackelera.
Ett telefonsamtal i måndags mellan Rubio och Lavrov kallades för ”produktivt”, men diplomatspråket kunde inte dölja att det inte blir något toppmöte i Budapest. Det blir inte ens ett förmöte mellan utrikesministrarna.
Att mötet mellan Trump och Putin i Alaska i augusti blev ett fiasko berodde på att Kreml inte hade några eftergifter att erbjuda mot en vapenvila. Ryssland vill inte ens ha en vapenvila, vilket Lavrov inpräntade i en intervju på tisdagen. Först ett övergripande fredsavtal, sedan en vapenvila, är hans position:
– Ryssland har inte ändrat sin position jämfört med vad som stod klart under de uttömmande förhandlingarna mellan Putin och Trump in Alaska, sade Lavrov.
Vilket är precisa motsatsen till vad Ukraina föreslår: först en vapenvila och ett slut på dödandet, och sedan överläggningar om ett fredsavtal. Zelenskyj har till och med sagt att han är beredd att acceptera dagens frontlinjer som en utgångspunkt för de kommande förhandlingarna. Alltså i realiteten ett krympt Ukraina som har förlorat 20 procent av sitt territorium.
Hur kommer Trump att hantera det faktum att Putin än en gång har blåst honom på en diplomatisk triumf?
Lavrov nämnde också en annan orsak till att Putin tvekar att flyga till Budapest: Polens hot att verkställa Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot Putin om den ryske presidenten skulle passera polskt luftrum.
Frågan som vi ännu inte har ett svar på är hur Trump kommer att hantera det faktum att Putin än en gång har blåst honom på en diplomatisk triumf. Trump har att välja mellan två handlingsvägar. Att han ändrar sig igen och ökar pressen på Ryssland – som han gjorde med sina funderingar om att skicka Tomahawks till Ukraina. Eller fortsätter att upprepa Putins talepunkter om att Ukrainas öde är beseglat – att man är dömd att förlora kriget mot Ryssland.
