Mitsubishi med fransk twist

Ja, den har förstås ingenting med den tidigare Eclipse Cross att göra. Man har återigen bara återanvänt ett tidigare Mitsubishi-modellnamn och klistrat på det på en befintlig Renault-produkt.

I grunden är det här en Renault Scenic – som förvisso också är en ny bil med ett gammalt namn, så vi ska inte döma någon för att återvinna från sin egen historia. Och vad är Scenic? En familjesuv i kompakt format (strax under 4,5 meter lång), det ser egentligen ut som en lite förhöjd kombi. Eclipse Cross har anammat den franska modellen i sin helhet och det är i princip bara några få detaljer i fronten som skiljer dem åt utseendemässigt. Teknikmässigt är det samma bil.

Renault bevisade med Scenic att de på allvar vill utöka sitt samarbete med Google, så det är ingen överraskning att det också är Google-baserat infotainmentsystem i Eclipse Cross. Det är nog ett smart drag, för det är beprövat och välfungerande. Mitsubishi säger att de har utvecklat en app och att man kan koppla både den och hela bilen med sitt Google-system i hemmet. Man ska med andra ord kunna tända och släcka sina lampor där hemma genom att prata med bilen – eller kanske skrämma mannen eller frun genom att starta musik eller något annat om man är på det humöret.

Förarstolen är åt det plattare hållet, men med ganska fluffig stoppning, och lite lagom sidostöd. Det är lätt att hitta en rimlig körställning tack vare tillräcklig justermån på stol och ratt. Det är svårt att få en uppfattning om bilens storlek, eller snarare det känns som att sitta i en liten bil, men den känns mer gedigen väl på vägen. Eclipse Cross är riktningsstabil och den går bra på vägen, helt enkelt. Tyst är det också. Inte så att det imponerar, men det är behagligt och bara på grov väg letar sig däckljud in i kupén. Däremot är det inte tal om någon särskild kontakt mellan förare och väg så att det blir roligt, utan det är mer en rimlig nivå av komfort. Dock känns bilen lite för tung emellanåt, vilket gör den lite struttig och guppig på vissa vägpartier. På slät motorväg är fjädringskomforten okej.

Mitsubishi kallar batteriet i Eclipse Cross för ett ”långräckviddsbatteri”, vad nu det är för något. Ett stort batteri behöver inte alltid betyda lång räckvidd eftersom det är direkt kopplat till effekt och förbrukning. Nåväl, storleken är detsamma som i Renault Scenic, det vill säga 87 kilowattimmar. Det sägs räcka till upp till 60 mils körning på en laddning, enligt WLTP-körcykeln.

I realiteten kan man räkna med drygt 45 mil, vilket absolut är godkänt – men inte revolutionerande. När elektronerna är slut kan man ladda batteriet med 11 kilowatt AC-laddning eller 125 kilowatt DC-laddning – inte heller det är särskilt imponerande. Ska man ha en långfärdselbil med lång räckvidd vill man också ha snabb snabbladdning så att man slipper häcka vid laddstationerna allt för länge.

Bilen är framhjulsdriven och elmotorn där framme levererar 218 hästkrafter och 300 Nm i vridmoment. Accelerationen från 0–100 kilometer i timmen på 8,4 sekunder är ingen kioskvältare, men alldeles tillräckligt för den här typen av bil. Den ska inte användas på racingbana utan förmodligen ska den transportera dig och din familj mellan hemmet, livsmedelsbutiken, skola, jobb och eventuella kvällsaktiviteter som pianolektioner och ishockeyträningar.

Baksätet är en ganska platt ”bänk”, men med okej stoppning. Det där långräckviddsbatteriet stjäl visserligen utrymme under golvet, vilket för en vuxen resulterar i dåligt stöd för låren. Men det är bra längd på bilen, för det finns desto mer benutrymme. Och takhöjden är bra. Bredden är inte lika bra.

Bagageutrymmet är på 545 VDA-liter med uppfällt baksäte. Åker man utan barnen och har baksätet nedfällt ryms hela 1 670 liter. Det är med andra ord tillräckligt rymligt för vardagsbehoven. När vi provkörde Renault Scenic kritiserades den höga lasttröskeln, och det är naturligtvis en nackdel även i Eclipse Cross.

Mitsubishi försöker inte sticka ut på något sätt, utan försöker med alla livremmar hålla sig kvar på marknaden. Därför startades samarbetet med Renault och därför har man satsat på modeller i starka segment. Eclipse Cross ska fylla behovet som finns i den kompakta suv-klassen och är märkets enda helt eldrivna bil. Outlander, som är tillverkarens enda egna modell, finns som laddhybrid. Grandis, som är en Renault Symbioz, är också en familjesuv fast finns bara som mildhybrid eller fullhybrid. Och den mindre ASX, som är en Renault Captur, riktar sig till de som behöver en ännu lite mindre suv – och mildhybriddrivlina. Därmed menar Mitsubishi att man också täcker de olika elektrifieringsbehoven som finns.

Det återstår att se om allt det här kommer rädda Mitsubishi och om det i framtiden kommer leda till att de faktiskt kan få tillverka nya egna modeller igen, eller om detta bara blir en parentes i historien. Eclipse Cross ger inga särskilda känslor, men kanske är den tillräckligt bra för att få in Mitsubishi på elbilsmarknaden.

Den har inte fått något svenskt pris vid pressläggning, men det krävs att den är rimligt prissatt för att kunna konkurrera över huvud taget. Den behöver hamna i samma påse som exempelvis MGS5 EV som kostar omkring 400 000 kronor, klarar Mitsubishi det?