Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Pop
Henning
”Konventionell magi”
(Knippla records)
Göteborgsartisten Henning har alltid gjort lite som han vill. Att han, som tidigt i karriären fick smeknamnet Masthuggets Mark Knopfler, väljer att inleda sitt sjunde album ”Konventionell magi” med en mer än sju minuter lång, självbetitlad gitarrblues om sin livslånga kärlek till musiken känns därför ganska rimligt. Varför göra det lätt för sig?
I ett musikklimat där det närmast blivit en oskriven regel att inleda en skiva med de mest slagkraftiga melodierna väljer Henning Sernhede att göra precis tvärtom. På sätt och vis har den 37-åriga artisten och gitarristen alltid varit lite i otakt med tiden, men på ett sympatiskt vis.
Det breda genombrottet fick han med det underbara albumet ”Cowboy från rymden” från 2024. Själv gav jag skivan, som sedermera nominerades till en Grammis i kategorin Årets visa/singer-songwriter, högsta betyg. Mycket på grund av att Henning så självklart flyttade fram gränserna för hur svensk indie kunde låta. Resultatet var en sorts snyggt orkestrerad skymningsmusik som ledigt rörde sig genom ett Neil Young-doftande sjuttiotal till ett visrockigt åttiotal, via svensk soulpop eller funk. Allt medan Hennings sångröst landade någonstans mellan Olle Ljungströms skeva och Orups sensuella.
Nya albumet ”Konventionell magi” fortsätter i samma stil, men är samtidigt en långt mer spretig historia. Musikaliskt tar Henning ut svängarna, på gott och ont. Det vilar någonting bångstyrigt men också påfallande ojämnt över hans konstnärliga val. Av låten ”Piaggio” gör han en mustig motoroljerock som mest framstår som kitschig. Mer lyckad är i stället den charmiga serenaden ”Granit /Marsch från Bullaren” som sveps in i en varm västkustsindie av Björn Olssonska mått. Bäst är Henning när den bredbenta ljudbilden tonas ner och poplyriken får plats att veckla ut sig, som i den uppriktiga balladen ”V. 29”.
Bästa spår: ”V. 29”, ”Granit /Marsch från Bullaren”.
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Alexandra Sundqvist.
Läs mer:
Henning: ”Avslappningsmusik har en ful klang”
Han flyttar fram gränserna för hur svensk indie kan låta
Vit Päls blandar gravallvar med trams och känslomässigt giftig smog