Under året har totalt 14 europeiska länder rapporterat fall av lokalt förvärvat West Nile-virus hos människor. Fram till den 3 oktober hade totalt 989 fall rapporterats – där Italien stod för merparten, över 700, Grekland omkring 90 och Serbien 60. Bland de drabbade länderna finns även bland andra Frankrike, Kroatien och Turkiet, enligt Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC).
Därefter har även Tyskland kvalat in på listan med två fall – varav ett fall i Berlin.
Totalt har drygt 60 personer i Europa avlidit till följd av smittan i år, 40 av dem sedan augusti.
Antalet insjuknade som rapporterats i år ligger över genomsnittet för samma period under det senaste decenniet – men är lägre än de som noterades 2018, 2022 och 2024.
Även fallen av dengue och chikungunya – som sprids av den asiatiska tigermyggan – har ökat kraftigt i Europa de senaste åren. I år har dengue hittats i Frankrike, Italien och Portugal, medan chikungunya påträffats i Italien och Frankrike.
– Jag tror att man har en ganska vag uppfattning av det här med myggburna sjukdomar. Vi är inte vana vid att tänka på det för vi har varit så förskonade från det här, säger Anders Lindström, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Konsekvenserna ses inom blodgivningen. Reser man till utpekade områden där utbrott pågår måste man vänta 28 dagar innan man får ge blod.
Klara Sondén, infektionsläkare och biträdande statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten, säger att det vid sjukvårdskontakter alltid är bra att meddela att man varit utomlands – i synnerhet om man är där för infektionsrelaterade symtom som feber.
Risken för att bli smittad av ett myggöverfört virus är dock väldigt varierande beroende på vart och när man åker och hur länge man är borta.
– Åker man en vecka på till exempel en semesterresa i Europa ska man ha ordentlig otur för att bli infekterad just under den korta tidsperioden.
Anders Lindström framhåller att smittan i Berlin endast handlar om ett fall av West Nile. Men risken för att smittas av ett myggöverfört virus i Europa är inte längre noll.
– Och risken med klimatförändringarna och våra resvanor är att de här sjukdomarna förr eller senare blir endemiska, att de inte bara är utbrott längre.
