Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Huvudskälen till Förenade arabemiratens utsatthet är dess geografiska närhet till Iran och dess nära och öppna relationer till Israel. Förenade arabemiraten är den första och enda arabstat någonsin som accepterat israeliska styrkor på sin mark – personalen till luftvärnssystemet Järnkupolen och andra liknande vapen. Irans utrikesdepartement fördömde i en kommuniké på onsdagen landets nära militära samarbete med Israel: ”Vi kommer inte att tveka att vidta åtgärder mot dem som hyser våra fiender på sitt område”.
När USA på söndagen började ledsaga civil sjötrafik förbi den iranska spärren norr om Hormuzsundet, avfyrades en skur av iranska projektiler mot flera av Förenade arabemiratens städer. De flesta sköts ned av amerikanska och israeliska luftvärnssystem, men det som skadat landet mer än någon materiell förödelse är det allierade USA:s ointresse. Iran har etablerat en ny regel: man kan attackera Förenade arabemiraten utan att USA ser det som ett brott mot vapenvilan.
Förenade arabemiraten, en av världens stora oljeproducenter med en kapacitet på över fyra miljoner fat per dag, är den oljestat som kommit längst på vägen mot en alternativ ekonomi, som kan försörja landet när oljan tar slut. Med hjälp av miljoner gästarbetare har Förenade arabemiraten – en federation mellan sju shejkdömen – blivit ett turistcentrum. Det har flera världsomspännande flyglinjer och två globala finanscentra – Dubai och Abu Dhabi. Långt innan grannländernas kungahus börjat grubbla över livet efter oljan bjöd Förenade arabemiraten in all världens företag att etablera sig gratis. Total skattefrihet utlovades för alla som svor att avstå från vapen- och knarkhandel.
Resultatet är imponerande – och ömtåligt som en importerad krukväxt. Irans flera tusen attacker mot landet har förstört hotell, oljedepåer, flygfält och skyskrapor. Men de har slagit allra hårdast mot Förenade arabemiratens viktigaste råvara: dess rykte som stabil och skyddad oas i en stormig region.
Förenade arabemiraten är Irans favoritmål också av detta skäl, dess sårbarhet. Om någon är i stånd att tygla USA:s president Donald Trump, resonerar Iran ledare, så är det president Mohamed bin Zayed al-Nahyan och hans bror och utrikesminister Abdullah bin Zayed al-Nahyan, som låtit Trump och hans rådgivare investera i Förenade arabemiraten på extremt gynnsamma villkor. Men landets ledare har reagerat tvärtom. Bakom kulisserna har de uppmanat USA och Israel att ”göra färdigt jobbet” och sätta punkt för Irans stormaktsroll i Persiska viken. Och de hjälper de krigförande att komma åt och frysa Irans tillgångar. Förenade arabemiraten har heller inte tvekat att sjunga ut mot Iran. I en intervju i Israels radio kallade en högt uppsatt emiratisk talesperson Iran för ”fascistiskt och terroristiskt”. Detta medan den starkaste av de angripna staterna, Saudiarabien, ansträngt sig för att släta över och bevara relationerna till Iran, trots att iranska attacker slagit ut viktiga saudiska energianläggningar.
Saudierna, intensivt medvetna om att framtida amerikanska presidenter kommer att dra sig för att agera i regionen, är rädda. De har sett hur Iran dominerat hela länder – som Libanon och Irak – genom att militarisera shiitiska minoriteter. Saudiernas egen shiaminoritet är i huvudsak bosatt kring de stora oljefälten. Det mesta tyder på att Saudiarabien och Iran i hemlighet har gjort upp om att begränsa konflikten. Förenade arabemiraten är långt mindre försiktiga i sitt umgänge med Iran, fast de har minst lika mycket att förlora.
Läs mer av Nathan Shachar här.
