Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Will the real Alexander Karim please stand up!
Vad händer egentligen med en människa som ständigt byter skepnad genom livet? Alexander Karim vet – kanske. Den folkkära skådespelarens Sommarprogram är i alla fall en vindlande, öppenhjärtig och humoristisk jakt på en identitet som hela tiden tycks gäcka honom.
Han börjar med att prata om den lilla bruna pojken på St Jörgenskolans grusplan i 1980-talets Helsingborg. Att vara den enda med en sådan hudfärg i klassen gör honom till expert på att läsa av omgivningen och anpassa sig, ibland för att smälta in, ibland för att sticka ut. Alltid i högsta beredskap för att ömsa skinn – från pyjamas-Superman till rappare med artistnamnet AK-47, från skateboard-Alex till taekwondo-Alex, från modell framför regibrodern Bakers kamera till gymnasiets teaterstjärna.
Han är kameleonten som alltid söker nästa roll, driven av en känsla av att aldrig riktigt känna sig hemma – kanske ett arv från familjens flykt från Uganda.
Trots att han låter oss ana att livet inte varit någon räkmacka, hemfaller han aldrig åt självömkan. Med glimten i ögat berättar han om motgångar men en obändig tro på att allt går att vända. På scenskolan i Los Angeles lär han sig den hårda vägen att hans pojkaktiga charm inte räcker. Efter en brutal utskällning av en lärare som kallar honom ”bullshitter”, bestämmer han sig för att sluta fuska och börja ”do the work”. Det leder till stora framgångar, men också nya kriser: depression, tappad yrkeslust och en gnagande inre tomhet.
Vägen tillbaka går via kärleken till livskamraten Malin – och Eva Rydberg, som ger honom scenlusten tillbaka under en farsartad sommar på Fredriksdalsteatern. Och, mitt i livet har han nog ändå hittat sitt livs roll, som ett päron till farsa som drar pappaskämt på restaurang. Han inser att identitet inte är något man hittar en gång för alla, utan något som ständigt förändras i mötet med andra – i kärlek, föräldraskap och vänskap.
Ibland blir det proffsiga berättandet lite väl polerat och äpplekäckt, men när en vän dör skärps tonen – identitetsjakten blir en påminnelse om livets förgänglighet och vikten av att våga vara sig själv, även när man inte har en aning om vem det är.
Allt slutar ändå på topp, precis som i en Hollywoodfilm. Det kulminerar med premiären av ”Gladiator 2” i London. Och när ”Now we are free”, den mäktiga slutlåten från första ”Gladiator”, rundar av Sommarpratet känns det som om Alexander Karim ändå har hittat hem – om så bara för en stund.
Läs fler Sommarkommentarer:
Hasse Eriksson: Carolina Dybeck Happe berättar om drömjobbet som var ett mardrömsuppdrag
Greta Schüldt: Kom igen nu, Jonas Gren, våga tro på en folkrörelse!
Och här är listan på alla årets värdar