Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jag harklar mig och säger:
– Varje sekund med en Saab är en njutning.
Skrattet i luren är hjärtligt. Min fine vän M förstår så väl att min Saab V4 har fått motorhaveri. Igen.
Det är en stjärnklar fredagskväll i mars. Jag och min vän A lyser med mobilerna ner i motorrummet. Vi lyfter blickarna och möts i djupt samförstånd: vi förstår ingenting.
Men M lotsar oss i telefonen som en lugn själavårdare på 112. Metodiskt ringar han in felet och det känns så fint när rösten plötsligt blir allvarlig.
Den jättebruna Saaben från 1979 med namnet Babs efter förra ägaren Barbro har fått hjärtstopp. Motorn måste lyftas ur.
Och härmed drar jag plåstret: jag äger fem gamla Saabar, i varierande förfall. Jag är oduglig som bilskruvare men älskar mina Saabar. Där och då bestämmer jag mig: jag ska skiljas från tre av dem.
Men vilka?
”Lilla Grå”, min cementgrå tvåtaktare från 1962 med världens snällaste runda ögon. Inte kan den säljas. Och ”Ove” – Saab 900:an från 1986 vars interiör doftar barndom. Aldrig. Så den svarta coolingen – en 900 Aero av 1990 års modell, ägd av en sympatisk advokat i Lyon. Till sist min 9-5 Aero som känns ny – den är ju en 2000-talsbil.
Månaderna går. Fyra gånger knastrar det i min pennvässare. En säljlista ska skapas. Snart.
Till slut skriver jag, som i kramp:
”Babs”.
Hon ska bara kurera sig.
Tio månader senare står vi i M:s garage. Det gnekar taktfast i motorlyften när han lyfter upp Babs hjärta. Vi umgås i några dygn med vännen J, som kommit för att hjälpa till.
M är som en rofylld kirurg i garaget: noggrann, metodisk och med en generals auktoritet. Jag är hantlangare. Han är kompis med allt mekaniskt – varenda skruv och mutter och jag upphör aldrig att beröras av det.
På småtimmarna pratar vi, skruvar, väntar. Till slut börjar Babs hjärta slå.
På väg till Stockholm känns hon som ett motsträvigt rovdjur. Jag sitter på helspänn i det bruna plyschsätet. Ska det låta så här?
Men exakt vid 78 kilometer i timmen planar hon ut – i total harmoni.
Bara ett sista stopp på en mack i Uppsala. En mustaschprydd 20-åring joggar fram och frågar rödblommigt:
– Är hon till salu?
Jag ler med hela ansiktet och hör mig själv svara…
Exakt. Där. Låter vi detta kåseri sluta.
Läs fler kåserier, till exempel n’Jonas om när Volvo kom med en ny bilmodell vart tjugonde år – och Socialdemokraterna bytte partiledare lika ofta.
