Onsdagens ödesmättade möte i Washington kommer att följas med stor spänning från Bryssel. Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen och Grönlands utrikesansvariga Vivian Motzfeldt ska slå sig ner med sin amerikanske kollega Marco Rubio och avhandla Grönlands framtid. USA har inte uteslutit att ta över den danska ön med militära medel.
Många bedömare menar att det skulle innebära slutet för Nato och artikel 5, principen om att ett väpnat angrepp mot ett medlemsland ses som ett angrepp mot alla.
Osäkerheten kring Natos framtid har gjort att EU:s egen försvarsklausul hamnat i nytt fokus. Artikel 42.7 i Lissabonfördraget slår svart på vitt fast att medlemsstaterna är skyldiga att hjälpa till ”med alla till buds stående medel” vid ett väpnat angrepp.
Principen om ”en för alla, alla för en” är glasklart formulerad – åtminstone på papperet.
Men det faktum att EU saknar både armé, kärnvapen, försvarsplanering och operativ ledning gör att klausulen har kallats en papperstiger.
Efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina våren 2022 undersökte den då S-ledda regeringen i Sverige om försvarsgarantier från EU kunde vara ett alternativ till svenskt Natomedlemskap. Dåvarande statsministern Magdalena Andersson skrev tillsammans med sin finländska kollega Sanna Marin ett brev till Europeiska rådet där de påminde om artikel 42.7.
Men det avfärdades snart som ett ihåligt alternativ till Nato.
När alla svenska riksdagspartier samlades för gemensamma överläggningar om det försämrade säkerhetspolitiska läget slog man fast att EU:s försvarsklausul inte var mycket att luta sig emot.
”Avsaknaden av politisk vilja att utveckla ett kollektivt försvar samt medlemsstaternas begränsade militära förmåga inom ramen för EU innebär att det inte finns förutsättningar för att inom EU tillhandahålla försvarsförpliktelser”, slog analysen fast.
Endast Nato – inte EU – kunde erbjuda Sverige tillräckliga försvarsgarantier, löd slutsatsen våren 2022.
Det var innan Donald Trump återvaldes till USA:s president och förnyade hoten om att ta över Grönland, som är Natomedlem genom Danmark.
I dag ställer sig allt fler frågan om det behövs alternativ till Nato?
Som Tysklands förbundskansler Friedrich Merz nyligen uttryckte det:
– Pax Americana är över för oss i Europa. Den existerar inte på det sätt vi kände det. Nostalgi hjälper inte, amerikanerna agerar mycket, mycket starkt efter sina egna intressen.
Osäkerheten kring USA:s agerande får krishanteringen att gå på högvarv i Bryssel.
När EU:s försvarskommissionär, litauern Andrius Kubilius, klev upp på scenen på Högfjällshotellet i Sälen på söndagen efterlyste han en ”big bang” när det gäller försvarssatsningar i Europa.
Särskilt med tanke på osäkerheten kring det transatlantiska partnerskapets framtid, sade han, och betonade risken för att USA drar tillbaka sina 100 000 soldater från Europa.
– Hur kan EU vara berett att genomföra artikel 42.7 i EU-fördraget om skyldighet till ömsesidigt bistånd för medlemsstater som står inför en väpnad aggression?, frågade han retoriskt under sitt tal vid Folk och Försvars rikskonferens.
– Vem kommer att samordna oss i händelse av en sådan kris?
Han gjorde tydligt att artikel 42.7 inte längre betraktas som en papperstiger.
