Redan 2013 dömdes en man i Umeå för bland annat våldtäkt mot barn. Efter att ha avtjänat två år och två månader i fängelse släpptes han på fri fot, dagen efter begick han nya brott. Han har sedan dess återkommande dömts för en rad olika sexualbrott mot flickor mellan 10 och 15 år.
Nu står han åtalad igen misstänkt för bland annat utnyttjande av barn för sexuell posering och sexuellt ofredande mot barn. Mannen nekar till brott.
Fallet ”blottar en brist i systemet”, enligt Christoffer Rahm, psykiatriker och forskare vid Karolinska institutet som har specialiserat sig på pedofili. Det vill säga när en vuxen har en ihållande sexuell dragning mot barn.
– Det är otroligt att den här mannen får återfalla i brott. En sådan här person behöver ha en nära kontakt med olika myndigheter inom samhället, men tidigare har det inte varit så enkelt, säger han.
Sedan en tid tillbaka finns ny lagstiftning om att dela information mellan myndigheter och för personer med påtaglig återfallsrisk ska straffen bli längre. Två åtgärder som Christoffer Rahm tror kommer spela roll för att minska sexualbrott mot barn.
Samtidigt anser han att det pågår en ”tyst pandemi i samhället” som drabbar de allra mest sårbara och skyddslösa personerna, barnen.
– Grooming och övergrepp mot barn på nätet har ökat kraftigt på kort tid. Därför måste vi ta tag i problemet från grunden, det räcker inte att bara hitta enstaka förövare.
I tio års tid har han arbetat med att förstå pedofili och ta fram behandlingar. Han betonar att ämnet är komplext och att det är viktigt att skilja på pedofili och övergrepp mot barn.
– De som begår övergrepp mot barn har ofta flera olika typer av problem, men alla har inte pedofili. Det finns även personer med pedofili som inte begår övergrepp, säger han.
Pedofili finns inom alla samhällsklasser, men vissa riskfaktorer utmärker de personer som går från tanke till handling. Ofta, men inte alltid, är det män i medelåldern eller yngre som har sexuella avvikelser eller hypersexualitet. De kan vara antisociala och ha någon form av missbruk.
I dag finns inget sätt att bota personer med sexuellt avvikande preferenser, men det finns flera behandlingar som visat sig fungera. För personer med låg eller medel risk att agera på sina tankar rekommenderas samtalsstöd med kognitiv beteendeterapi. För högriskpersoner bör även medicinering ges, till exempel i form av kemisk kastrering.
Personer dömda för sexualbrott mot barn har dock svårt att få medicinering eftersom Kriminalvården inte har de resurser som krävs, enligt Christoffer Rahm.
– Det behövs specialistläkare som träffar patienten, tar blodprover och följer upp medicineringen samt gör en psykiatrisk bedömning. Det är i dag enklare att göra inom rättspsykiatrin än i Kriminalvården, men det borde gå att ordna även där.
För att kunna hjälpa fler som har sexuellt avvikande preferenser behöver vården byggas ut enligt Christoffer Rahm. Han och hans kollegor arbetar just nu med att ta fram ett program för högriskpersoner. Programmet innehåller terapi och läkemedel i samverkan med myndigheter.
Projektet väntas komma igång under året. Till en början kommer det att finnas en klinik i söder och en i norr. Tanken är att arbeta fram arbetssätt som sedan kan spridas vidare om de visar sig vara effektiva.
– Just nu väller det ut projekt kring detta, inte bara i Sverige utan i många andra länder och samarbeten över nationsgränser har ökat. Det här är ett problem som äntligen börjar få det rättmätiga intresse som det borde ha.
Rättegången mot mannen i Umeå avslutas under nästa vecka.
Läs mer:
Tidiga tecken på ett sexuellt intresse för barn
Det händer när en partners sexuella intresse för barn avslöjas
