Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sommaren 2010 drabbades Ryssland av en extrem värmebölja, följt av katastrofala bränder som slukade landets gula vetefält. Den totala veteskörden nästan halverades.
Vladimir Putin reagerade med att stoppa all export av spannmål. I princip samtidigt slog extrem nederbörd till mot spannmål som nästan var redo att skördas i Kanada och nordvästra Europa.
Det var det närmaste vad världen har kommit det som forskare pekar ut som det värsta scenariot när det gäller klimatkrisens påverkan på vår matproduktion: multiple breadbasket failure – alltså att flera viktiga regioner för den globala matproduktionen får missväxt samtidigt.
Konsekvenserna 2010 blev katastrofala. Matpriserna över hela världen sköt i höjden. Särskilt tydligt blev det för vetet som steg med 84 procent.
I flera länder ledde matprischocken till våldsamma protester – och i december 2010 bidrog den rent av till en våg av revolutioner. Det började med att en man satte eld på sig själv. Landet var Tunisien. Vi kallar det för Arabiska våren.
Upploppen mot de arabiska despoterna berodde självfallet inte enbart på att matpriserna skenade, men det finns en koppling enligt forskningen.
Nu hotar klimatkrisen att leda till fler liknande chocker mot livsmedelssystemet. Vi märker det redan i Sverige, bland annat genom snabbt stigande priser på kaffe, choklad och olivolja de senaste åren – alla kopplade till extremväder.
Faktum är att Sverige är mer sårbart än många andra länder. Vår egen matproduktion kan visserligen gynnas när värmen gör odlingssäsongerna allt längre – men bara varannan tugga som du tar är svensk.
Mycket av vår mat kommer från regionen runt Medelhavet, vars matproduktion drabbas särskilt hårt av klimatkrisen. Vi ser det ske i realtid just nu. Financial Times rapporterar om hur vinterns extrema skyfall i Marocko, Spanien, Portugal och Frankrike har slagit hårt mot ”den vinterodlande region som föder Europa”. I Andalusien bedömer den lokala lantbrukarorganisationen Asaja att 20 procent av all produktion har slagits ut.
Samtidigt som klimatförändringarna slår mot den globala matproduktionen, fortsätter planetens befolkning att växa i antal. Konkurrensen växer.
Det är här Ryssland kommer in i bilden. Precis som Sverige, ser Ryssland ut att kunna öka sin matproduktion kraftigt när jorden värms upp. Men Sverige är en liten spelare i sammanhanget – Ryssland sträcker sig över en tiondel av jordens landyta.
Med ökad rysk makt över den globala livsmedelsproduktionen, ställs världen inför ett obehagligt faktum. Att Vladimir Putin – eller den som kommer efter honom – kan komma att använda makten över maten som ett kraftfullt geopolitiskt vapen.
Det har redan synts i Ukraina, där Ryssland systematiskt har attackerat Ukrainas jordbrukssystem och blockerat exporten av spannmål genom Svarta havet. I september 2024 attackerade Ryssland rentav ett turkiskt fraktfartyg som skulle leverera vete till Egypten.
Men matvapnet lär inte enbart användas i krigstid. Även i fredstid kan exportstopp av mat bli ett närapå lika potent geopolitiskt vapen som makten över vår energi.
Rysslands exportstopp sommaren 2010 motiverades inte med någon geopolitisk konflikt, utan av att ryssarna behövde sin mat själva. Men följdverkningarna är en bister påminnelse om hur sammankopplad världen är – och hur extremväder på en plats kan få extrema konsekvenser på en helt annan. Det visar också vad som står på spel om inte världen hittar ett sätt att skydda den globala matproduktionen från klimatkrisens konsekvenser.
Så vad kan vi i Sverige göra? En slutsats är enkel. Hjälp de som odlar vår mat i dag att kunna göra det i morgon också – oavsett om de finns i vårt lilla hörn av världen eller någon annanstans.
