”Piratebae”. Artisten Yeagers debutalbumtitel är delvis en nickning till den nedladdningssajt som skakade om nöjesindustrin med sitt digitala bibliotek av filmer och musik, tillgängligt med bara ett knapptryck, hyfsat bra internetuppkoppling, och lite illegal verksamhet.
Men albumet, och artisten, räds inte heller det piratiska i sitt uttryck. ”Unga tjejer ska skita i det där med att vara duktiga flickor. Gå och sno lite i stället. Kaosa lite”, sa hon nyligen i en DN-intervju, fotograferad i en hatt formad som en gigantisk origamivikt pappersbåt. På affischen för sin första solokonsert bär hon vindpinat hår och kajalritad ögonlapp.
Yeager har spänt sina segel i helt rätt tid – för både modebilden och stilintressenter har på sistone hissat dödskalleprydd flagg. Västvärldens piratestetik ackumulerar i vår i trenden pirate core, och online kommer i dess efterföljd inspirationskollage med uppmaningar som ”Follow along as I enter my pirate era”. Keira Knightley i ”Pirates of the Caribbean” dyker upp som popkulturell referens, likaså Netflixadaptionen av den italienska kultklassikern ”Sandokan”. För att enkelt testa trenden tipsas det om ett accessoarfokus: knyt dit en sjal, lägg till ett brett bälte, trä på några smycken – så länge de har skattkistevajb.
På modeveckorna har piratigt klingande kollektioner dykt upp hos märken som Alexander McQueen, Chloé och Isabel Marant. Somliga validerar troper från sjöröveriets guldålder lite extra med trekantshatt, nedhasade läderboots, trekvartslånga bloomers och voluminösa skjortor. Andra vurmar för det romantiskt influerade bland lager av spets, volanger och korsetter. På en fest inför Oscarsgalan fotograferades ”Sentimenal value”-stjärnan Renate Reinsve i piratkodad runwaylook från Khaité: kort svart sammetsjacka, guldkedja med berlock och en böljande krämvit satinkjol.
– Huruvida plaggen är historiskt korrekta eller frammanas genom filmer och fantasier spelar inte någon större roll, menar stylisten Nicole Walker, som arbetat med klienter som Yung Lean och Our Legacy och medkurerade utställningen ”Go as you please” om modedesignern Ann Sofie Back på Liljevalchs 2024.
Själv föll hon pladask för en 2026-version av trekantshatten, signerad Dior.
– Så länge känslan är att du spolats upp på en strand eller bestämmer över ett fartyg, eller i alla fall är ihop med någon som gör det, är det förenligt med pirate core.
När piratens garderobspreferenser lockar estetiskt, finns det mer i dess manér som kan navigera vår samtid?
– Piraterna kom till eftersom de var trötta på sin tillvaro, berättar Karl Hellervik, piratexpert och intendent på Sjöfartsmuseet i Göteborg.
– Därför formade de sin egen verklighet.
Robyns musikaliska comeback, albumet ”Sexistential”, inleds med frågan: ”Is it really really real?” Liknande spörsmål har nog de flesta dryftat på sistone. Just nu verkar ”verklighet” vara ett töjbart begrepp där vilka praktiker som leder till en förankring i den, eller en flykt från den, ter sig högst individuellt. I ena ringhörnan står futuristiska fillers-fejs, looksmaxxing och biohackade kroppar, ett maximerande av verkligheten genom utstuderade minutiösa korrigeringar. På motståndarsidan finns i stället en dragningskraft till det som kommit att kallas det verkligt verkliga, med höjd coolhetsgrad för cigarettrökning (googla cigfluencers) och smetigt dagen efter-smink (googla messy makeup). Här har cigg och taktiskt kvarglömt smink blivit markörer för mänsklighet och frigörelse, ett sätt att särskilja sig från krav och det påstått perfekta.
I rörelsen som uppmanar en äkta äkthet genom slarvigt kodade uttryck dyker pirate core upp som ledstjärna, anser Nicole Walker.
– Det är en estetik som främjas av det nedgångna och det brukade, med uppmaning att uppleva ännu mer, helst vid sidan av samhällets tänkta ramar och regler.
Strävan att förstå sin verklighet, och våga utmana den, definierade sjöfararna, menar Karl Hillervik.
– De såg maktstrukturerna där de rika blev rikare och de fattiga fattigare. Rebelliskt vågade de skapa sig en motkultur till sjöss där de levde för dagen och lösgjorde sig från samtidens idéer. Livet för en pirat blev kortare än livet för en landkrabba, men också mycket friare, mänskligare och roligare.
Kanske kan pirate core sätta kurs mot ett nytt, verklighetsvärderande, väderstreck.
Vidare drevs piraten av ledarskap och lojalitet. På skeppen stod medbestämmande och fördelat ansvar som viktiga koder.
– Ombord fanns ett rättssamhälle som var fullständig science fiction i land, menar Karl Hellervik.
För att sämjan skulle hållas hade varje pirat rösträtt, förnödenheter fördelades jämnt mellan kapten och besättning, likaså rättigheter och skyldigheter.
– Deras leverne upprätthölls genom erövring, men väl på skeppen fanns en gemenskap som grundade sig i delat ansvar. Fast bröt man mot piratkoderna… Ja, då var det tack och hej.
I ett avsnitt av radioprogrammet ”Spanarna” i P1 spanas det om något nu frekvent förekommande i politiken: ansvarsteater. Termen innebär att ansvar blir ett spel för gallerierna, och bakom flosklerna gapar det tomt. Som exempel nämns en 16 minuter lång intervju med Liberalernas Simona Mohamsson, gjord strax efter den partiöverskridande kram som snabbt skrevs in i svensk politisk historia, där ordet ansvar upprepas 21 gånger. Ansvarsteater sägs leda till en kultur av cynism, misstro och minskat engagemang.
Eftersom piratens vilda aura hänger kvar i pirate core-sömmarna, bör även piratens starka lojalitet och ledaregenskaper kunna väckas genom att bära trenden. Häromveckan skrev Nina Kihlborg i Bon om hur Nooshi Dadgostar ratat ett par ”vänsterintellektuella klackskor”. Tur var väl det, då andra pjucks kommer att ta plats i skohyllan: för att minimera risken att bli skådespelare i ansvarsteatern kan knähöga, nedvikta Jack Sparrow-boots stå på inköpslistan för samtliga partiledare. Men ur ett piratigt lojalitetsperspektiv hade nog en och annan redan nu, i valrörelsens vagga, tvingats gå plankan.
1981 presenterades den numera ikoniska visningen ”Pirate” på Londons modevecka, designad av punkduon Vivienne Westwood och Malcolm McLaren. Modellerna, både män och kvinnor, kläddes i plagg inspirerade av piratens garderob, individualitet och motkultur. Genom extravaganta plagg ville kollektionen konfrontera tidens kapitalistiska girighet.
Även piraterna blickade mot konstnärliga uttryck för att hantera känslor och orättvisor. De spelade samhällskritisk teater, sjöng och klädde upp sig i erövrade kläder, berättar Karl Hellervik.
– Det finns nedtecknat hur extravaganta tyger och stora hattar bars på fartygen. De klädde sig överdrivet pråligt för att göra hån av rikingarna i land, men också för identitetsbyggande.
Genom det piratlika menar artisten Yeager att hon hittat X:et på sin egen karta. I vår kan det pirate core-skepp som vår zeitgeist nyligen sjösatt uppmuntra andra till detsamma.
Essensen av piratens persona släpper inte taget om de piratiskt kodade plaggen, menar Nicole Walker, hur extraherad eller rentvådd en pirattrop än blir: matchad med pennkjol, handväska och klackar hos ett av Frankrikes främsta lyxmodehus, till exempel.
