Hemliga uppgifter läcker från Polismyndigheten och eldar på våldsvågen.
DN avslöjar hotet inifrån polisen.
När de som ska skydda samhället byter sida.
En grovt kriminell man går in på dejtningsajten Happy Pancake.
Snart får han träff: polisstudenten Elin.
Hon söker kärleken – han en infiltratör.
Ett år senare är det examensfest i Elins föräldrahem, en tegelvilla i Mellansverige.
En av gästerna reagerar när en man kliver in i huset. Han har polisfientliga tatueringar och är Elins pojkvän. Gästen anar oråd och gör efterforskningar. Vem är Elins nya kärlek?
Det visar sig vara den grovt kriminella mannen.
Hans plan – att snärja en polis – har lyckats.
Dagens Nyheter kan nu avslöja hur polisanställda värvas för att förvarna om tillslag, läcka sekretessbelagda uppgifter och information om arbetsmetoder. Mottagarna är gängkriminella, mitt i konflikternas kärna.
Granskningen visar att det har gjorts 514 anmälningar om misstänkta läckor sedan 2018, från fall som aldrig gick att belägga till ärenden som lett till fällande domar.
Minst 30 polisanställda har av olika skäl pekats ut som säkerhetsrisker och tvingats sluta, eller sagt upp sig själva.
I 14 fall finns starka belägg – i flera ärenden även domar – som visar att polisanställda har lämnat ut hemliga uppgifter till den grova organiserade brottsligheten.
Läckor sammanfaller i tid med åtminstone fyra hämndattentat där människor har skadats eller mördats.
– Det är farligt för demokratin. Folk riskerar att tappa tron på samhället, säger Martin Valfridsson, avdelningschef för Särskilda utredningar på Polismyndigheten, som utreder polisanställda som misstänks för brott.
Även inom kåren är konsekvenserna förödande. Kollegor till poliser som läckt beskriver det som ett förräderi, som att ha en spion i arbetsgruppen.
DN:s granskning visar att de kriminella har flera metoder för att få tillgång till hemliga uppgifter.
En återkommer: Att inleda sexuella relationer med strategiskt utvalda polisanställda.
En av Jonas metoder för att värva polisstudenter och poliser var att använda dejtingappen Tinder.
Jonas är dömd för allvarliga brott och ingår vid den här tiden i ett kriminellt nätverk. Han har även varit med i ett mc-gäng och tidigare rymt från ett högsäkerhetsfängelse. Något han berättar för Elin.
Efter examensfesten får hennes föräldrar också höra om Jonas bakgrund, och kräver att hon avslutar relationen omedelbart.
Elin ljuger för sin mamma och säger att det är slut, enligt en säkerhetsutredning från polisen som DN har läst. I stället träffar hon honom i hemlighet.
Det passar även Jonas, som är inblandad i kriminella konflikter och vars egentliga syfte är att få en källa inom polisen.
– Jag sa att jag inte var kriminell längre, men att vi ändå måste hålla tyst om vår relation eftersom hon skulle bli polis, berättar han för DN.
Elin är förälskad, men Jonas har familj och ska bli pappa. Relationen med Elin är utstuderad från hans sida.
– Jag sa att vi skulle bygga för framtiden. Men det jag ville var att få se polisens information om mig, mina närstående och vänner. Och potentiella fiender.
Dagen efter examensfesten börjar Elin göra sin aspiranttjänstgöring, en termins betald praktik i ett lokalpolisområde i södra Sverige.
Polisstationen där Elin hamnar är liten och tilliten hög.
I fikarummet avhandlas privata glädjeämnen och bekymmer, och på frukostmöten delas hemlig underrättelseinformation.
Den lilla staden har i åratal plågats av inbrottsturnéer, narkotikabrott och vapenstölder som nu eskalerat till den grad att polisen betecknar kriminaliteten som systemhotande.
Poliser, vittnen och kommunala tjänstemän utsätts för hot och repressalier.
Några kilometer från polisstationen bor Jonas. Han är ett välkänt namn på stationen. Information om honom finns inte bara i polisens olika register, den delas öppet och förtroligt på utsättningarna, möten som hålls inför varje arbetspass.
När Elin börjar jobba förändras spelplanen. Traktens kriminella ligger steget före och när polisen gör tillslag har misstänkta hunnit försvinna, trots spaning och avlyssning. Som om de visste vad som var på gång.
De kriminella tycks också ha insyn i polisernas arbetstider och privatliv. Oro och förundran sprider sig bland Elins kollegor.
Själv håller hon tyst om sin relation.
Enligt Elin erkänner Jonas ett brott som han kommit undan. Hon agerar inte av rädsla att förlora honom, står det i interna dokument som DN har läst.
Det kommer att ta flera år innan hennes hemlighet upptäcks.
Polismyndigheten har flera register för att kunna förebygga och bekämpa brott. Dit hör till exempel misstankeregistret med personuppgifter på de som misstänks för brott, spaningsregistret med insamlad kunskap, och registret över efterlysta personer. Elin slår i alla tre. Jonas instruerar henne att göra sökningar på honom, hans kumpaner och hans fiender.
– Jag sa att det är inte bara du som gör så här, det sker på alla nivåer inom polisen och kommer aldrig uppdagas. Jag påminde om att hon får slå på exempelvis en bil. Hon hade ju ingen aning om vad jag kan göra med ett registreringsnummer, säger Jonas.
Vad kan du göra?
– Skydda mig själv, eller agera gentemot andra.
När en polisanställd loggar in på sin arbetsdator, fylls skärmen av en varningsruta som informerar om att samtliga sökningar loggas.
Foto: Polisen
Det är bara tillåtet att göra arbetsrelaterade slagningar. Ett säkerhetssystem identifierar sökbeteenden som avviker från det normala.
Men det finns olika metoder för att undvika att bli upptäckt – som att iscensätta 112-larm.
Jonas är inblandad i ett påstått bråk på stan, vid en kiosk. Elin sitter i en polisbil i närheten och rycker ut. När hon sedan söker på honom och hans kumpaner verkar slagningarna ha med jobbet att göra.
DN har, via polisens händelserapporter, kunnat bekräfta två iscensatta 112-larm. Efteråt gör Elin ett stort antal sökningar.
”Hon får en fullständig bild över Jonas och hans krets, och även vilken information polisen har om personerna”, skriver polisens säkerhetsavdelning senare i en promemoria.
En annan metod kallas luft-pm och innebär att man skriver en rapport om den person man är intresserad av. Rapporten kan vara polisiärt innehållslös, men gör att registerslagningar på personen ser legitima ut.
Elin skriver ett luft-pm om en bil kopplad till Jonas som hon ska ha följt efter under ett kvällspass. Men ingen av hennes kolleger, som jobbade samma kväll, känns vid någon intressant bil. Det mest dramatiska som hände den kvällen var en påkörd igelkott.
Två allvarliga händelser inträffar efter Elins sökningar, enligt promemorian från polisens säkerhetsavdelning.
Den ena sker när Elin arbetar med en utredning som rör en fiende till Jonas. Mannen har skyddad identitet, men Elin har full insyn och tillgång till hans nya adress. Hon gör flera slagningar på mannen. Kort efter det blir han överfallen och grovt misshandlad på sin hemliga adress, en campingplats, av tre maskerade och okända män som slår honom med baseballträn.
Fallet klaras aldrig upp.
I polisens PM efter händelsen beskrivs den misshandlade mannens skador: Skelettskador på ben, arm och ansikte.
Den andra händelsen inträffar ett år senare. Jonas letar efter en annan person som också är hans fiende. Elin gör slagningar i polisens system.
Någon vecka senare försvinner mannen. Än i dag är han borta.
Polisen utgör den tunna blå linjen, gränsen mellan kriminella och det samhälle som ska skyddas. Förtroendet för just Polismyndigheten, med dess 38 500 anställda, är mycket starkt. Ingen annan myndighet har så höga förtroendesiffror.
– De flesta polisanställda är lojala och sköter sig utmärkt, men läckor till kriminella är ändå ett utbrett problem. Det har pågått länge i södra Europa. På kort tid har det etablerat sig även här, säger Martin Valfridsson, på polisens avdelning för Särskilda utredningar (SU).
Ärenden som rör läckor är känsliga för Polismyndigheten och omgärdas dessutom av sekretess. Genom att bakspåra diarienummer från olika myndigheter samt intervjua ett 50-tal källor, har DN kunnat tränga igenom sekretessen.
Granskningen visar att kriminella använder olika metoder för att värva sina offer, både kvinnor och män. Gemensamt är att de letar sårbarheter som kan användas som hållhake, till exempel en polisanställd som köper narkotika. En annan metod är “honey traps”, som den Jonas gillrade för Elin. Ytterligare ett sätt är kriminella som utnyttjar släktband för att utöva påtryckningar på familjemedlemmar som arbetar inom polisen.
I en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet beskrivs hur kriminella är skickliga på att hela tiden scanna av sin omgivning och hitta personer med intressanta yrken som går att närma sig. Där beskrivs också fullskaliga värvningsprocesser som liknas med hur spioner rekryteras. Kriminella nätverk med högt våldskapital arbetar direkt målsökande, kartlägger sina offer och väntar in rätt tillfälle.
Läckor har ökat i takt med att den grova brottsligheten har flyttat fram sina positioner. Enligt centralt placerade källor misstänker polisen att upp till en handfull personer årligen råkar illa ut eller känner sig tvingade att gå under jorden, på grund av att polisanställda har gjort olagliga slagningar. Utvecklingen har fått Särskilda utredningar att intensifiera sitt arbete mot korruption, insiders och infiltration.
Siffrorna 1 3 1 2 på Jonas bröst står för bokstäverna ACAB, all cops are bastards. Hans framtoning fick bekanta till Elin att reagera.
Jonas uppger att han i dag har lämnat kriminaliteten bakom sig.
Han säger att han inte bad Elin göra de slagningar som ledde till hämndattentat, inte är inblandad i dem, och inte har erkänt ett brott för henne. Enligt Jonas är hon en av flera poliser som han har värvat, något som DN har kunnat bekräfta i interna handlingar. En av dem hade mycket lång erfarenhet i yrket.
– Det handlar om att bygga relationer. Jag såg hur polisen jobbade mot oss och då tänkte jag att det vinnande konceptet är att jobba likadant tillbaka mot dem, säger Jonas.
En av hans metoder var att använda dejtningsajter som Happy Pancake och Bodycontact, eller dejtningappar.
– Man tar till exempel Tinder och ställer in sökavståndet med utgångspunkt från Polishögskolan. När man får matchningar är det lätt att kolla om det är en student, till exempel via klasslistor eller hur de visar upp sig i sociala medier. De är ju stolta över sitt yrkesval.
Elin arbetade i fyra år som polis på flera orter, innan hon till slut upptäcktes och stängdes av.
Hon förnekade brott, men erkände senare dataintrång. Elin medgav även att hon hade diskuterat polisens hemliga tvångsmedel med Jonas, när han misstänkte att han var avlyssnad.
I myndighetens säkerhetsutredning uppgav Elin att hon förträngt vilken information som hon i övrigt hade lämnat till honom, men att hon “aldrig haft något ont uppsåt”.
Elin förnekade att hon blivit tvingad eller hotad. Hon var förälskad och uppfattade Jonas som spännande, charmerande och street smart och kunde inte förmå sig att göra slut:
”Jag har gjort mitt bästa för att förminska, förtränga och förfina det jag varit med om”, skrev Elin i en promemoria.
”Det är farligt för demokratin. Folk riskerar att tappa tron på samhället”, säger Martin Valfridsson, avdelningschef för Särskilda utredningar på Polismyndigheten, om polisläckor.
När DN pratar med Elin i dag, är hon besviken på Polismyndigheten och hävdar att hon inte fick något stöd. Hon liknar det vid ett bakhåll när hon plötsligt kallades in på ett säkerhetssamtal utan förvarning.
Hon medger att hon gjort fel men tycker att arbetsgivaren kunde ha skött det på ett annat sätt. Elin säger att hon skäms och vill inte ställa upp på någon intervju.
Hon dömdes endast för dataintrång, de otillåtna slagningarna, och fick dagsböter.
Polisen undersökte sambandet mellan hennes slagningar och människor som kommit till skada, men det gick inte att bevisa juridiskt.
Polismyndigheten avskedade Elin år 2021 med hänvisning till att hon inte kunde placeras i säkerhetsklass. Orsaken är sekretessbelagd med hänvisning till rikets säkerhet.
Efter att Elin fått sparken fick hon jobb på en annan myndighet med tillgång till hemliga register. Där jobbar hon än i dag.
Elin och Jonas är fingerade namn.
Kommer snart – nästa del: Spanarnas oväntade upptäckt