”Regimen på Kuba vill inte att världen får veta hur befolkningen behandlas”

Han gläds över utnämningen, men fasar vad regimens nästa steg blir mot honom.

– När de får reda på att vi har vunnit kommer de bli arga. Regimen vill inte att världen får veta hur befolkningen behandlas på Kuba, säger Henry Constantin.

En av de senaste gångerna han frihetsberövades var i februari när polisen genomförde en säkerhetsoperation i samband med att regimen skulle begrava de 32 kubanska soldaterna som ingick i den venezuelanske regimledaren Nicolás Maduros livvaktsgarde. Soldaterna dödades av en amerikansk kommandostyrka när Maduro greps den 3 januari i år i Caracas.

– De frihetsberövade mig godtyckligt på gatan, utan att säga varför, säger Constantin.

Under nästan två dygn visste varken hans familj eller hans kollegor var han befann sig. Regimen presenterade ingen arresteringsorder, inte ens en formell förklaring, och gav honom ingen möjlighet att prata med en advokat.

– De förde mig till en cell utan att jag fick veta varför, säger han.

Constantin fick inte kommunicera med någon och gavs ingen information om sin rättsliga status. Hans räddning var att hans kollega på La Hora de Cuba förstod att något måste ha hänt och började rapportera om hans försvinnande. Hon spred nyheten på sociala medier och säkerhetstjänsten kunde inte längre hemlighålla frihetsberövandet. På grund av kollegans agerande släpptes han efter 44 timmar.

Medieplattformen La Hora de Cuba bildades i staden Camagüey i centrala Kuba för 14 år sedan och är ett av få oberoende medier som är verksamma utanför Havanna. Eftersom energi- och livsmedelsförsörjningen är som sämst i centrala Kuba spelar nyhetsplattformen en viktig roll för alla de miljoner som bor i regionen. Ändå gör regimen allt för att tysta redaktionens journalistiska arbete.

– Vi är en nagel i ögat för dem, säger Constantin.

Till viss del har regimen redan lyckats lysta plattformen. De ständiga elavbrotten gör att det är svårt för redaktionen att uppdatera sidan. Ibland kan det ta flera dagar innan redaktionen kan publicera något, eftersom datorerna har laddat ut. Som mest har redaktionen varit utan ström tre dagar i rad.

– De är så gott som omöjligt att arbeta som oberoende journalist på Kuba. Ändå har jag hört att det finns vänstermänniskor i Sverige som stödjer regimen. De borde skämmas. De gillar sin egen frihet, men vill inte att andra ska få njuta av den. Det är absurt.

Han säger att det socialistiska systemet på Kuba kollapsat för länge sedan. Varken skolor eller sjukvård fungerar längre. Det råder också brist på livsmedel. De enda som klarar sig någorlunda på Kuba är de som har släktingar som bor utomlands och som kan skicka amerikanska dollar att köpa mat för. Den övriga befolkningen tvingas överleva på en månadslön på 60 kronor. Constantins mamma stod inte längre ut med systemet och lämnade Kuba för fem år sedan. Nu bor hon i Miami. Själv tänker Constantin stanna kvar, trots att regimen flera gånger uppmuntrat mig att sticka.

– De vill att jag ger upp och drar härifrån. Den tjänsten vill jag inte göra dem.

På grund av omständigheterna vågar Constantin inte resa till Stockholm för att hämta människorättspriset Civil Rights Defender of the Year Award i veckan. Han är rädd att regimen inte tänker låta honom komma in i landet igen.

– Mitt straff till dem är att jag stannar på Kuba.

De senaste åren har nästan 20 procent av befolkningen lämnat landet.

– Den kubanska drömmen har blivit att fly landet, säger Constantin.

Senaste gången han greps var i förra månaden. Han hade skrivit en artikel om att USA:s ambassadör på Kuba, Mike Hammer, hade besökt La Hora de Cubas redaktion. Dagen efter frihetsberövades han.

– De försöker förstöra mig personligen, säger han.