Romanen om de ungerska pilkorsarna stockar sig av grymheter

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Pilkorspartiet i Ungern var högerextremt, nationalistiskt och antisemitiskt. Det hade 1939 blivit landets näst största parti, men var inte tillräckligt stort för att få regeringsmakten. Inte förrän 1944, när Ungern var på väg att kapitulera, grep tyskarna in med en ”specialoperation” och installerade Pilkorsarna med Ferenc Szálasi i regeringsställning. Deras korta maktinnehav mellan oktober 1944 och mars 1945 uppvisade ett skräckvälde, ett våld utan like.

Romanen ”Orgie” av Gábor Zoltán bygger främst på hans egna undersökningar om händelserna denna vinter i hans eget bostadsområde i Budapest. Han blev förvånad över att ämnet var så outforskat och vill med sin roman göra denna period känd för världen.

Boken inleds med att en fabrikör Renner, illa tilltygad av slag och sparkar, får behålla livhanken tack vare att han har en skåpbil, en Adler. När han efter att ha blivit misshandlad får syn på sin bil där den står på innergården visar det sig att den är fylld av lik. Dessa ska han under ledning av pilkorsaren Robi köra och dumpa i Donau.

Både Renners hustru och älskarinna är judinnor och han hoppas kunna hålla sig och dem vid liv genom att jobba som chaufför för pilkorsarna. Han försöker tänka praktiskt, vilket blir helt groteskt. Renner får köra på plundringståg mellan judiska familjers hem, och ta hand om de lemlästade, mördade kropparna av judar och romer och andra ”fiender” till regimen.

Det är bra att Gábor Zoltán grävt upp denna fasansfulla historia ur graven av glömska som Pilkorsrörelsens våldsdåd befunnit sig i. Kunskap som man inte velat kännas vid och som man helst inte talar högt om i Ungern.

I romanen skildras hur pilkorsarna och deras hantlangare plötsligt kom över en lyx som de aldrig varit i närheten av. Hur de slafsar i sig av den dyraste maten och halsar fin champagne under skrikande och skrålande. Och byter ut sina enklare bostäder mot de fängslade och dödade judarnas våningar.

De griper sig lustfyllt an med att förnedra och tortera personer de tagit till sitt högkvarter, och romanen återger detaljerat, sida upp och sida ner, hur de under hån och förödmjukelser förgriper sig på sina fångar, ofta i extrema sexuella förnedringsakter.

De fängslades grövsta brott i pilkorsarnas ögon är att avstå från att hylla och bekräfta den ungerska överlägsenheten. Förebilderna har ”ett hjärta fyllt av hängivelse, viljestyrka och kärlek”. Och ”älskar sitt fosterland, sin familj och den kristna kulturen”. Det är ord som skär i öronen i en aldrig sinande ström av grovt sexprat, njutningsfulla skämt om avrättning av judar, grymheter utan paus.

Det blir svårt att hitta den glipa som öppnar för känslor och medlidande

Problemet med ”Orgie” är att texten stockar sig av brutaliteter och de skoningslösa grovheterna staplas på varandra. Det blir svårt att hitta den glipa som öppnar för känslor och medlidande. Inlevelsen försvinner helt enkelt i oändligheten av namn, jäktade rapporter av händelser, den högljudda och frenetiska dialogen.

Texten blir underligt stum och romanen öppnar sig inte, utan bildar en mur som gör att man vänder sig i avsmak. Samtidigt ges insikten att de fascistiska traditionerna i Orbáns Ungern inte kommer ur intet.

Läs fler texter av Maria Schottenius och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.