När det nya boendet är ändhållplatsen i livet kan flytten kännas väldigt påfrestande såväl praktiskt och relationellt som emotionellt.
– Att flytta till ett vård- och omsorgsboende som har beviljats enligt socialtjänstlagen är ett ansträngande arbete för den äldre men även tungt för alla andra som är involverade, säger Linda Arvidsson, filosofie licentiat i socialt arbete.
Hon är utvecklingssekreterare i Malmö stad och har skrivit en licentiatavhandling vid forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten vid Lunds universitet. Hon har intervjuat sju äldre personer inför, under och efter flytten till äldreboende och konstaterar att det behövs mer stöd och bättre planering för att flytten inte ska haverera.
Vissa äldre drabbas av flyttstressyndrom och kan få symtom som oro, förvirring, nedstämdhet, tillbakadragande, sömnsvårigheter, viktnedgång och känna sig isolerade.
– Vi pratar inte så mycket om flyttstressyndrom i Sverige men internationellt är det väl beskrivet. Det finns de som drabbas av stress och depressionsliknande symtom i samband med flytt till äldreboende, säger hon.
I Sverige tillämpas kvarboendeprincipen så långt det är möjligt och när en äldre person väl får plats på ett äldreboende är det för att man inte klarar sig själv hemma trots omfattande hemtjänstinsatser. De flesta äldre är vid det laget så sköra att de inte klarar att ta sig an flytten på egen hand och behöver hjälp av andra.
– Vi ser att många som flyttar in på boende dör i samband med inflyttningen. Många är sjuka redan innan och skulle kanske ha dött även om de bodde kvar hemma, det handlar nog snarare om att målgruppen är väldigt skör, säger Linda Arvidsson.
Att vänja sig vid tanken på att lämna sitt hem är en process som kan ta lång tid för många men kommunerna har i dag väldigt korta ledtider. Den som beviljats äldreboende har rätt till plats inom tre månader och när man väl erbjuds plats, ofta i samband med att någon dör på äldreboendet, har man bara någon vecka på sig att flytta in.
– Det är viktigt att de som jobbar med den här processen förbereder både de äldre och anhöriga att det kommer att gå snabbt. En vecka är kort tid för att samla ihop alla sina saker och flytta. Om du är sjuk kan du ha svårt att rensa ditt hem och bestämma vilka saker du ska ha med dig till boendet. Därför blir de anhöriga väldigt viktiga i den här processen.
Linda Arvidsson upptäckte i sin forskning att ett viktigt men osynligt arbete var att känslomässigt acceptera att man behövde flytta till ett äldreboende för att få hjälp och stöd. En annan insikt hon gjorde var att vissa äldre såg fram emot att skapa nya relationer medan andra inte ville skapa nya relationer alls.
Hon menar att ju tidigare man börjar prata om och diskutera äldreboende med anhöriga och närstående desto bättre. Det kan även underlätta om man till exempel skulle drabbas av demenssjukdom eller en omfattande stroke.
– Ett bra och viktigt steg är att börja prata om det innan det är dags. En anledning är ju att man inte kan bo kvar hemma och då måste man börja prata om det innan man själv inte klarar av att ta de besluten. Det underlättar för familjen och de som finns runt omkring den äldre.
I dag håller vissa äldreboenden öppet hus för den som vill skapa sig en bild av hur det fungerar. Många lägger även ut filmer och bilder på webben där de presenterar sin verksamhet.
– En del tänker att om vi ställer in nya saker så blir det nytt och fräscht men de flesta äldre vill ha med sig bekanta saker som de känner igen, framför allt de med kognitiva sjukdomar som demens. Det blir en trygghet för den äldre, säger Linda Arvidsson.
– En man som jag intervjuade var blind men han var väldigt noga med exakt var hans tavlor skulle sitta på väggarna, vissa hade han målat själv. Det var jätteviktigt och gav honom en trygghet.
I dag bor cirka 85 000 äldre över 65 år på äldreboenden och med en åldrande befolkning ökar behovet. Många kommuner behöver i dag rusta sig med både fler personal och boenden. DN har tidigare skrivit om Svedala där man nu skolar om förskolepersonal till äldreomsorgen. Det kommer också troligen att ställas högre krav på kvalitet och boendeform tror Linda Arvidsson.
– Vi har haft en grupp äldre som var väldigt nöjda och tacksamma, men vi märker nu att vi får fler äldre personer som har en tydligare åsikt om hur de vill ha det. Vi måste anpassa oss efter det. Vi måste också få fler som vill jobba i äldreomsorgen.
En annan komplikation är att vi lever allt längre, så när det är dags för flytt är barn och anhöriga inga ungdomar längre och kanske själva behöver hjälp eller inte ens finns kvar i livet.
– De här supergamla människorna har också väldigt gamla barn. En kvinna som jag intervjuade var i 95-årsåldern och hennes barn var gamla och behövde själva hjälp och vård. Då får man utse en god man som kan se till att hjälpa henne med flytten. Men det kan ta tid och gäller ju att det är en bra person som förstår vad som ska göras, säger Linda Arvidsson.
Linda Arvidsson har sett att det finns intresse runt om i landet för hennes forskning och hon har redan kontaktats av kommuner som arbetar med att förbättra sina rutiner. Hon föreslår själv att flyttprocessen hålls samman från början till slut av en person, en så kallad flyttkoordinator eller flyttlots.
– I Kristianstad till exempel får den äldre som tackat ja till en plats ett hembesök av en kontaktperson på äldreboendet innan flytten. Då får man en bättre bild av vem personen är och vad som är viktigt för den, säger hon.
Själv är hon inte orolig för en eventuell flytt när den dagen kommer. Hon har skrivit en framtidsfullmakt med sin man så att han kan fatta beslut om hon en dag inte klarar det.
– Vi pratar ofta bara om äldre som en homogen grupp men alla är ju unika individer. Jag slogs hela tiden tiden av vilka fantastiska människor de är. De är värda ett gott åldrande och samhället måste se till att äldre människor behandlas med värdighet, säger Linda Arvidsson.
.
