Det nya året har varit ett skolboksexempel i extremväder. Kraftiga snöstormar har skapat både trafikkaos och elavbrott. Nedfallna träd har även tagit människors liv.
Att preppa i hemmet med vevradio och värmeljus och att ha filtar i bilen ses av många som allt mer självklart. Men hur preppar vi oss mentalt för oväder?
– Det finns ju en befogad respekt för olika väderfenomen. En del saker är verkligen farliga, men det är skillnad på att vara rädd för någonting och att ha respekt för något, säger Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet.
För vissa kan rädslan för oväder utvecklas till en fobi som begränsar livet på ett orimligt sätt. En fobi är en irrationell rädsla som är oproportionerlig i förhållande till den verkliga faran. Fobier kan ibland ge fysiska symptom och inskränka livet.
– Det blir ett väldigt kringskuret liv som påverkar människors livskvalitet. Det viktigaste är att inte låta rädslan få börja nafsa på en och ta av ens liv, menar Per Carlbring.
Ovädersfobi kan ta sig uttryck i att man oroar sig väldigt mycket inför väderhändelsen och ägnar stor energi till överdrivna förberedelser och kanske ställer in saker i onödan.
– Det lättaste sättet att få en fobi är att man själv har varit med om en liknande situation och snabbt lärt sig att det är farligt. Ett annat sätt är så kallad modellinlärning, att man bevittnat andra som upplevt något farligt. Men ganska många, cirka en tredjedel, utvecklar en fobi där man inte riktigt vet varför, säger Per Carlbring.
Vissa personer är mer mottagliga för irrationell rädsla än andra.
– Det finns de som ligger i gränslandet till diagnosen generaliserat ångestsyndrom, vilket gör att man oroar sig för olika saker. Det tar ofta väldigt mycket energi, ger mycket oro och dåligt mående.
Enligt Per Carlbring är steg ett för att hantera sin rädsla att begränsa informationsflödet. Alla snösmockor och istappar kommer nödvändigtvis inte att drabba dig.
– Det handlar om att informationsbanta. Att välja en källa, till exempel krisinformation.se eller SMHI, och bestämma att man bara går in där en gång om dagen. Man kan också stänga pushnotiser från media som ofta vädervarnar.
Steg två är att ha en viss praktisk beredskap beroende på situation för att känna sig mer säker och trygg.
– Kontrollera vilken typ av beredskap som kan krävas. Behöver jag en extra vattendunk eller kanske en termos och varma kläder i bilen. Sedan ska man tänka att nu har jag gjort mitt, nu kan jag inte göra mer. Det här är en rimlig nivå – det handlar inte om att överleva ett tredje världskrig.
Steg tre innebär att om möjligt våga möta ovädret i små steg.
– Det viktigaste är exponeringen. Att man går ut, förutsatt att myndigheterna inte varnar för det. Det är bra att gå ut, känna vinden och bli blöt och visa hjärnan att det är oväder, det är obehagligt men det är inte farligt, säger Per Carlbring.
Filip Arnberg, docent i klinisk psykologi, har forskat kring de direkta psykologiska effekterna när människor drabbats av extremväder och menar att man oftast fokuserar på de akuta praktiska problemen.
– Vi vill ju gärna fixa det praktiska, att alla får tak över huvudet, att infrastrukturen funkar, att alla får el igen. Men när det praktiska är löst så kan vissa känna att händelserna psykologiskt inte släpper sitt grepp och då bör det finnas beredskap för det, säger Filip Arnberg som är programdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet.
Extremväder ger ofta materiella och ekonomiska konsekvenser som i sin tur påverkar livskvalitet och även den psykologiska återhämtningen. Det finns krisstöd och behandling men många söker inte den hjälp som finns att få, menar Filip Arnberg:
– Det kan ofta gå lång tid och när man väl söker hjälp så säger man inte att man har varit med om en svår händelse utan att man är ledsen, orolig och kanske har svårt att sova. Då har vården svårt att fånga upp vad det rör sig om.
Ett sätt att mota oron är att dra lärdom av personer som drabbats av konsekvenserna av extremväder. Forskaren Filip Arnberg har bland annat gjort enkäter med personer som drabbades av skogsbränderna som snabbt spreds efter en långvarig värmebölja i Västmanland för drygt tio år sedan.
– De beskrev att de upplevde en starkare sammanhållning efter bränderna. Positiva exempel skulle kunna vara motiverande. Det här är ju inte bara individualpsykologiskt utan handlar om oss som grupp och samhälle, säger han.
Filip Arnberg skiljer också på oron för akuta konsekvenser av extremväder och den klimatångest som en del människor känner i stort.
– Vi vet inte om den klimatrelaterade oron är av en annan karaktär. Folk tycker ofta att de långsamma klimatförändringarna är krångliga att förstå. De är globala, diffusa och svåra att påverka eller komma undan. Människor har svårare att uppbåda motivation att vidta större förändringar i långsamma processer. Det kan kännas lönlöst, säger Filip Arnberg.
Ett sätt att mota klimatångest är att konkretisera och med praktiska exempel visa både vad som görs och vad man själv kan göra.
– Det bör vara något konstruktivt och optimistiskt, utan att vara skönmålande, för att komma ur de negativa tankebanorna. Jag tror också att det är viktigt att prata om sin oro med personer man känner förtroende för, säger han.
Läs mer:
Därför kan ”snökanonerna” bli ännu kraftigare i framtiden
Så kan du bli av med din fobi – med hjälp av VR
Psykolog: Sex råd för att hantera en orolig omvärld
