Exotiska fästingarna du ska hålla koll på: ”Stora och aggressiva”

Med våren vaknar fästingarna till liv. I år har SVA, statens veterinärmedicinska anstalt, en uppmaning till alla som blir bitna, eller vars djur blir bitna: rapportera de exotiska arterna.

I och med klimatförändringarna kan allt fler fästingarter överleva och etablera sig i nordligare breddgrader. De exotiska fästingarna kan föra med sig nya smittor, och SVA vill därför kartlägga hur de sprider sig.

Anna Omazic, forskare på SVA, berättar att det förra året skickades in nästan 12 000 fästingar till labbet i Uppsala via tjänsten ”Rapportera Fästingen”. I labbet undersöks arten och vilka eventuella smittor som den burit på.

– Det kom in högar med kuvert med fästingar varje dag förra året, säger Omazic.

Tanken är att forskarna ska skapa en karta, där man med sitt referensnummer kan se om fästingen man skickade in bar på några smittämnen.

I år vill SVA inte att du skickar in fynd av vanlig fästing, även om du gärna får rapportera om dem. I stället ska tre andra fästingarter prioriteras: de exotiska arterna flyttfågelfästing och brokig hundfästing, samt den inhemska trubbnosfästingen.

Flyttfågelfästingen kommer, precis som namnet antyder, med flyttfåglar till Sverige. Somrar med höga temperaturer och torka skapar förutsättningar för överlevnad här i större utsträckning.

Den kan bära på Krim-kongo blödarferbervirus, som orsakar svår sjukdom hos människa med en dödlighet på 3 till 40 procent, berättar Anna Omazic.

Kroppen är mörk, benen randiga och den kan bli upp till tre centimeter efter att ha sugit blod.

– Man ser också att den har ett annat rörelsemönster. Den rör sig mer som en spindel och kryper ganska snabbt.

En ytterligare skillnad är att flyttfågelfästingen har ögon och aktivt letar upp sitt värddjur.

– Vi har filmer där folk har lagt ner den på bordet och dragit fingret framför den. Då följer den efter fingret.

2018 hittades ett 40-tal flyttfågelfästingar. Sedan dess har bara 5-10 fall rapporterats årligen, framför allt i södra men också mellersta Sverige.

Brokig hundfästing är inhemsk i många delar av Europa och kommer till Sverige med resande människor och djur, främst hundar. Den trivs redan ganska bra i det svenska klimatet, och forskare tror därför att den på sikt kommer att kunna överleva och föröka sig här.

Den är större än vanlig fästing och har ett brokigt, lite större, karaktäristiskt mönster på skölden. Hundfästingen kan bära på Babesia-parasiter som kan orsaka allvarlig sjukdom hos just hundar.

– Babesia canis är en parasit som skadar de röda blodkropparna, så att hunden kan drabbas av anemi. Många hundar som infekteras med Babesia blir inte sjuka alls. Hos de hundar som insjuknar ses olika grader av symtom och i värsta fall drabbas hunden av svåra komplikationer och avlider.

Under 2025 rapporterades sex fynd av brokig hundfästing, varav två i Stockholm.

Trubbnosfästingen är en inhemsk fästingart, men finns bara etablerad på Gotland och i Kalmar län.

– Nu har vi även sett den rapporteras på andra platser i södra Sverige. Så det är därför vi är lite extra intresserade av att följa den utvecklingen.

Trobbnosfästingen kan bära på bakterier som kan orsaka sjukdomen anaplasmos hos både djur och människor. Det är främst våra betesdjur som drabbas.

– Bakterien kan göra att får och nötkreatur blir väldigt sjuka. Vi har ett forskningsprojekt som arbetar inom detta område och därför är vi intresserade av att få in fynd av just den här arten.

Hur många av fästingarna som bär på olika smittämnen är svårt att säga exakt, menar Anna Omazic. Varken Krim Kongo blödarfebervirus eller Babesia canis har hittats i någon fästing i Sverige.

– Men bakterien som orsakar anaplasmos hittar vi ändå ganska ofta. Det kan också skilja sig mellan regionerna, men det är väldigt utbrett framför allt på Gotland, Öland men också i större delen av södra och mellersta Sverige.