Sandra Stiskalo: Britternas alternativa kung fyller 100 år

Historien är full av tragiska öden. Den som läser tidningar blir varse det dagligen.

Mer sällan påminns man om att den också rymmer mängder av lyckliga tillfälligheter.

Att David Attenborough hamnade i tv-rutan är resultatet av en serie sådana.

I början av 1950-talet var han en ung zoolog som vantrivdes på ett förlagsjobb, sökte en radiotjänst på BBC, fick nobben, men erbjöds arbete på bolagets svartvita tv-kanal.

Tyvärr tyckte inte cheferna att han gjorde sig särskilt väl framför kameran.

”Attenborough är en intelligent ung man och jag är mycket glad över att ha honom som producentlärling, men han bör inte användas som intervjuare igen eftersom hans tänder är för stora,” skrev BBC-chefen Mary Adams i ett utlåtande som han långt senare skulle få nys om.

Efter lärlingstiden började han producera egna program om allt från stickning och trädgårdsskötsel till politik. En dag frågade chefen för terrariet på London Zoo om BBC ville filma en exotisk expedition där man hoppades kunna fånga arter som aldrig hade visats upp för britter förut.

Det ville man. Men så blev terrariechefen sjuk och plötsligt saknades en programledare. Blicken föll på den unge producenten med zoologiexamen.

David Attenborough begav sig till regnskogar och djungler, hem åt lemurer, kapybaror och komodovaraner. Han närmade sig dem med lika delar respekt och entusiasm.

Programmet fick namnet ”Zoo Quest” och sändes första gången 1954. Attenborough förförde publiken med sin mildhet och uppriktiga nyfikenhet.

Sedan dess har han gjort dussintals filmer. Ingen har lärt britterna mer om flora och fauna än han. Under sin drygt sju decennier långa karriär har han vunnit monarkers, presidenters och miljontals tittares förtroende. I dag, fredag, fyller han 100 år.

I Storbritannien är födelsedagen en nationell tilldragelse. Man firar på konserthuset Royal Albert Hall, på Natural History Museum och förstås på BBC. Skolelever uppmanas att byta uniformen mot djurdräkter, och på Trafalgar Square samlas fans utklädda till födelsedagsbarnet själv, det vill säga i khakibyxor och ljusblå skjorta.

Men under några år bar han faktiskt uteslutande kostym.

Efter ett antal rosade natur- och resedokumentärer blev Attenborough i mitten av 1960-talet chef för den nystartade kanalen BBC2. Hans insatser som tv-chef kan inte överskattas. Han beställde ambitiösa bildningsprogram om den västerländska civilisationens utveckling, satir av Monty Python och drev igenom övergången till färg-tv.

Målet var att producera tillgänglig och intellektuell tv. Han lyckades så väl att han erbjöds jobbet som generaldirektör för hela BBC. Men tackade – som tur är, får man väl ändå säga – nej.

I längden passade den stationära skrivbordstillvaron honom illa.

– Jag tror faktiskt att en någorlunda välmående schimpans skulle kunna ta över ett antal ledande befattningar på BBC under sex månader innan det upptäcktes, kommenterade han chefsåren i en intervju 1974.

Han återgick till att göra naturdokumentärer. 1979 sändes hans magnum opus.

”Life on earth” är en serie om evolutionen av livet på jorden. Avsnitten kostade över en miljon pund vardera. Det sägs att en kameraman tillbringade hundratals timmar i väntan på det ögonblick då ett exemplar av Darwins groda, som bär sin avkomma i munnen tills de är mogna för världen, till slut hostade ut ungarna.

För varje program växte David Attenboroughs anseende. Så till den grad att britterna 2014 röstade fram honom till landets mest förtroendeingivande person.

Det betyder inte att han gått fri från kritik. Han har beskyllts för att romantisera naturen och blunda för människans förstörelse av den.

Vi lever i en cynisk tid. David Attenboroughs tillgivna hänförelse är en gåva

”David Attenborough har svikit den levande värld som han älskar”, skrev klimataktivisten och The Guardian-kolumnisten George Monbiot, som menar att dokumentärerna bjuder på oförsvarbar natureskapism.

Naturfilmaren medger att hans dokumentärer inte är direkt politiska eller aktivistiska, men det har varit avsiktligt.

– Jag tror faktiskt att bästa sättet att nå ut med budskap är genom skönhet och förundran, har han sagt.

De senaste åren har tilltalet och innehållet förändrats. Klimathotet och kollapsen av ekosystem är högst närvarande i Attenboroughs nya filmer.

Resorna har med åldern blivit färre, men inte engagemanget. I ”Wild London”, som släpptes på BBC tidigare i år, utforskar han djurlivet i sin hemstad. Sekvensen med den 100-årige dokumentärmakaren på mage på ett liggunderlag framför en igelkottsfamilj i den egna trädgården bevekar även den hårdhudade.

Vi lever i en cynisk tid. David Attenboroughs tillgivna hänförelse är en gåva. Grattis!