Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jag ringer pappa som hostar mer än han pratar i luren när en robust man går snabbt mot mig. Trots solskenet har mannen på sig en svart huvtröja med en vingbeklädd dödskalle som logga och texten FIGHTER skrivet i gotisk stil. Han drar upp en polisbricka, och säger att han måste få se min legitimation.
Pappas hostningar tynar när jag för ner telefonen och sakta för upp mitt körkort. Jag frågar varför han vill se det och vad för fel jag har gjort.
– Du har ett misstänkt avvikande beteende.
Jag försöker låta och se så svensk ut jag kan, det är det enda jag kan. Polisen med dödskalletröjan säger att det varit mycket droghandel i området och han förstår om denna kontroll är kränkande, men han måste veta vem jag är. Jag får snabbt tillbaka mitt körkort. Kanske är det min småländska som räddar mig, att jag är nyrakad, eller mitt förnamn. Tur att mina storasystrar inte fick som de ville och jag blivit döpt till Mario.
Jag är van. De gånger jag inte haft en tjänstebil i Dagens Nyheters ägo har jag ofta blivit stoppad. Jag stod parkerad utanför DN när en polis rullade upp och frågade varför jag stod där och uttalade mitt efternamn som i en hostattack. Rutinkontroll när jag körde hemifrån, rutinkontroll när jag köpte hamburgare, rutinkontroll när polisen skuggade min bil hela vägen från min boks releasefest på Skeppsholmen och hem till förorten. Då vågade jag säga att de förstört allt, hur framgångsrik jag än blir, så kommer ni att lyckas förödmjuka mig. Ta bort mitt yrke och det som är kvar av mig är en avvikelse?
När jag nu stoppar ner körkortet i plånboken så ser jag att mina fötter står på min egen tomt. Bland mina tomater, i mitt hem. Jag säger hej då till pappa i telefonen, han frågar vad jag har ställt till med och varför polisen är efter mig.
Sedan kan jag inte sluta tänka på vad ett misstänkt avvikande beteende är. Jag lär mig att det kan bero på situation, tidpunkt, sällskap, vissa klädstilar (jag bar vit skjorta den dagen) eller underrättelser. Jag mejlar med en polischef. En identitetskontroll i någon annans hem borde väl ha loggats. Men svaret blir:
Vi kan inte hitta några händelser som dokumenterats rörande identifieringar med stöd av polislagen §14.
Men den påstådda droghandeln då?
Jag har även kontrollerat om det pågått någon insats eller ingripande som skulle kunna förklara varför man frågat dig om id, utan att hitta något ärende med sannolik koppling till det.
Ärendet avslutas och jag lär mig att det inte finns något tydligt dokumentationskrav på denna typ av kontroller.
Kanske är det mitt ältande i dag som är det mest avvikande beteendet.
Läs mer:
Sašas senaste kåseri: Efter hundra parkeringsböter hittade jag hem i Stockholm
Alla DN:s kåserier finns samlade här.