Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Åter har något omodernt blivit modernt igen. Rentav trendigt.
Närmare bestämt videofilmer som varit ute sedan senaste sekelskiftet.
Med videofilmer menas nu inte bara kassetter utan också filmer på dvd som tekniskt förhåller sig till video ungefär som tunnelbana till hästspårvagnar.
Själv tillhör jag det utdöende släkte som på 1950-talet tillbringade söndagarna på biomatiné, där det Ibland visades överblivna svartvita stumfilmer, inspelade anno dazumal i en hastighet av 16 eller 18 bilder per sekund.
Biografens moderna ljudfilmsprojektor hade nu en fart på 24 bilder per sekund, vilket fick handling och skådespelare att röra sig i kryckig, rasande fart. Det bidrog i bästa fall till komiken.
Vad jag minns bäst från den tiden och något halvsekel framåt är ändå affischerna i biografernas fönsterskåp eller klistrade på affischtavlor och på stolpar vid vägkanten.
Affischerna kunde vara hur storslagna som helst, tecknade i klatschiga färger och framställda i särskilda ateljéer i varje enskilt land. De flesta filmer var utländska med en titel som måste översättas och en handling som skulle illustreras och locka biobesökare.
Affischen skulle ge ett omedelbart intryck av intrigen, skådespelarna, konflikten, vanligtvis kompletterad med svartvita, mindre stillbilder ur filmen.
När filmerna sedan överfördes till video följde bilderna med på fodralet, förminskade, förbleknade. Affischkonsten dog ut. Så fortsatte det med dvd.
Nu har strömmandet tagit över med samma stendöda, närmast identiska bilder som väljs av en lika stendöd sökmotor som radar upp filmtitlar lika lockande som reklamen för firman som lagar stenskott på bilrutor.
Att välja film hemma i soffan, dåtidens framtidsdröm, har blivit ett plottrigt lotteri, ljusår från det festliga evenemang som ett biobesök oftast var.
En gång i videons barndom skulle vi hyra film i en butik och frågade efter filmklassiker.
– Nä, klassiker går inte att hyra ut. Skådespelarna har fel kläder, sa videosnubben.
– Fel kläder?
– Ja, skådisarna ska ha moderna kläder om folk ska hyra film i dag.
50 år senare har modet alltså svängt igen.
Läs mer:
Sävermans senaste kåseri: Ge mig bara det förbenade bokningsnumret
Säverman-klassikern: Till minnet av en snöpligt avsnoppad reporter
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
