I arkiven
I DN Kulturs sommarserie utforskar vi vad som gömmer sig i de svenska arkivens kulvertar och magasinsgångar. Det här är del 3. Här och här kan du läsa de tidigare delarna.
Marie Steinrud beskriver sin arbetsplats som ”ett knasigt arkiv”. Eftersom Nordiska museet är en stiftelse och inte en myndighet, har man haft större friheter att skapa spännande samlingar, berättar hon. Och med omkring 5,5 hyllkilometer handlingar och 6 miljoner fotografier, finns det onekligen rum för en del oväntade utvikningar. Vad sägs till exempel om museets omtalade samling av böcker om magi och svartkonst?
Avstickarna innebär dock inte att det saknas systematik. En av de viktigaste metoderna för att samla in vittnesmål om svenskarnas vardagsliv är de så kallade frågelistorna. Nordiska museet är visserligen inte ensamt om metoden, men man var först i Sverige. Redan 1905–1906 skickades de första frågorna ut, och handlade om julfirande. Intresset för högtiderna kan kopplas till det tidiga 1900-talets nationalromantiska vurm för bortdöende traditioner.
– Det finns väl få tillfällen som är så höljda i folktro och traditioner som julen. Men midsommar är också en jättepopulär högtid att undersöka. I synnerhet eftersom vissa delar av Sverige firar midsommar väldigt annorlunda än andra. Bergslagen, Dalarna och södra Sverige har alla sina olika sätt, berättar arkivarien Marie Steinrud.
Metoden med frågelistor tog fart ordentligt på 1920-talet och var ett sätt att systematiskt samla in stora mängder vittnesmål i specifika frågor. Innan dess hade folklivsforskningen varit beroende av arbetsintensiva insamlingsresor.
– Det var inte riktigt möjligt att göra i större skala. Då började man laborera med de här skriftliga intervjuerna. Listan med frågor skickades ut till meddelare runt om i Sverige som sedan skulle ta listan och intervjua minnesgoda åldringar, säger Marie Steinrud.
Till en början var frågelistorna framför allt inriktade mot de äldre, för att man på så sätt skulle kunna nå så långt tillbaka i tiden som möjligt. Men snart breddade man urvalet för att täcka in mer av samtiden. Dessutom fick de tillfrågade så småningom själva skriva ner sina svar, snarare än att intervjuas. Sedan 2016 sker all insamling digitalt.
Utöver frågor om vidskepelse och övernaturligheter hör rubriker som ”tama älgar som dragare” och ”sockor på hästar och hundar” till de mer kuriösa ämnesvalen. Men det allra mesta handlar om vardagslivet.
– Det är vardagen, det som vi inte lägger märke till och kanske inte tänker så mycket på. Vad har vi för underbyxor? Hur torkar vi oss på toaletten? Rakar vi oss under armarna? Det är kanske sådana saker som vi glömmer först. Och om man inte frågar får man inte svar. Men vi har frågat, konstaterar Marie Steinrud.
Hon visar in bakom de stängda dörrarna till arkivet. De motordrivna, flyttbara arkivhyllorna är fyllda med mappar och dokument. På öppna hyllor ligger rullar med gamla kartor och affischer.
Hon plockar fram en personlig favorit ur samlingen med frågelistsvar. När smålänningen Carl Wiking besvarade frågor om ”håret: dess vård och kamning” var året 1945. Marie Steinrud visar upp utförliga, prydliga minnesanteckningar som dessutom kompletterats med Wikings egna illustrationer av både frisyrer och redskap för hårvård.
– Han har också svarat på andra frågelistor, så man kan följa honom över tid, säger hon.
Frågelistorna utgör bara en del av Nordiska museets omfattande dokumentation av svenskarnas vardagsliv genom historien. Här finns också dagböcker och samlade minnen från särskilda yrkesgrupper – som rallare och sjöfolk. Hon visar ett fotografi där en av hennes andra favoriter från arkivet, sjuksköterskan Karin Fröstedt Andersson, står tillsammans med en grupp av sina kollegor.
– Man måste titta väldigt noga på de här bilderna, ser ni att de har lite olika huvudbonader? De här kallas för plättar.
Marie Steinrud syftar på att sjuksköterskorna på bilden antingen har riktiga hattar eller bara ett vitt tygstycke på huvudet. De med plättar, berättar hon, är fortfarande elever. De färdigutbildade sköterskorna bar i stället en mössa med hakband. Det här är bara ett av tusentals exempel på historiska detaljer som riskerar att glömmas bort och försvinna ur historieskrivningen.
Hon påpekar att de frågor man väljer att ställa i sig säger mycket om varje tids värderingar och intressen. Dessutom har sättet som frågorna ställts med tiden förändrats.
– Frågelistorna blir öppnare från 1950-talet och framåt, det står ”berätta om” snarare än ”gjorde man si eller så?” Det säger något om synen på vetenskap och auktoriteter. Samtidigt finns risken att om frågorna blir alltför öppna, då berättar folk inte särskilt mycket. Det märkte vi särskilt under coronapandemin, då vi gjorde en av de största frågelistorna i mannaminne. Vi fick in nästan 5 000 svar men ibland hade man behövt ställa lite mer detaljerade frågor.
Vi fortsätter att titta på samlingar av skolgårdslekar på Södermalm, minnesbilder kring Estoniakatastrofen, berättelser om spanska sjukan samt minnen från loppcirkusar, positivhalare och hypnotisörer på marknader från förr.
– Vi har även den stora prästgårdsundersökningen 1917, föreslår Marie Steinrud.
Det låter spännande.
– Den är värd att titta på, men jag förstår att ni inte hinner med det. Nu ska vi titta på arbetarminnen.
Är det lätt att fastna i de här dokumenten?
– Varför tror du det?
Nordiska museet. Så kan du ta del av samlingarna.
Nordiska museets bibliotek och arkiv välkomnar både professionella forskare och nyfiken allmänhet. Från den 18 augusti är öppettiderna onsdagar 12-18 och torsdagar 12-16. Där kan du få hjälp av personal och beställa fram delar av materialet till läsesalen.
Betydande delar av museets samlingar är digitaliserade. Information kring och bilder av föremål ur samlingarna finns på plattformen Digitalt museum.
Många av frågelistsvaren finns i stället tillgängliga på Nordiska museets egna digitala arkiv, som nås via museets hemsida.
Vill du själv bidra till framtidens forskning? Via hemsidan minnen.se samlar museer och andra kulturarvsorganisationer, däribland Nordiska museet, in personliga berättelser utifrån olika teman.
Läs mer:
Besök från australiskt urfolk kastar nytt ljus på kontroversiell museisamling
Teckningsarkiv visar barnens historia – från 1700-talet till pandemin
