På Tiktok sprids sedan ett par år så kallade ”thirst edits” av Art, den leende seriemördaren i Damien Leones ”Terrifier”-filmer. I närbilder av den vita ansiktsmålningen, ackompanjerade av dramatiska poplåtar med sexuella undertoner, framträder samma kropp som i filmerna styckar sina offer i stället som underligt förförisk.
Under hashtaggen #arttheclownedit samlas fanmaterial av varierande slag, men en påfallande andel består av just sådana erotiskt laddade klipp.
Den stumma demonen från ”Terrifier” är, precis som rockbandet Ghosts liksminkade frontman och Stephen Kings barnamördande clown Pennywise, en gestalt skapad för att verka hotfull och grotesk. Ändå omges de alla av ett digitalt hov av beundrare som inte bara fascineras av dem, utan åtrår dem.
Det är lätt att se detta som ännu ett symptom på nätets, milt uttryckt, urspårade smak. Fascinationen tycks dock peka mot att det monstruösa och det erotiska i vår kultur allt oftare glider in i varandra.
På plattformarna Tumblr och Tiktok utgör begäret efter monstret en etablerad subkultur med en egen vokabulär. Där har begär som inte ryms inom konventionella kategorier sedan länge haft en relativt insynsskyddad plats att ohämmat breda ut sig på. Inte minst har möjligheten till anonymitet bidragit till en ärlighet som det sociala livet annars sällan erbjuder.
Gränsdragningen mellan skräck och begär, det frånstötande och det begärliga, har förstås alltid varit bräcklig.
När sex och skräck sammanförs avfärdas de gärna som överdrivet sensationella, men denna sammanblandning säger ofta något väsentligt om begär och våld
Från antikens blodiga spektakel till vampyrmytens förförelse och den samtida exploitation-filmens blandformer återkommer samma mönster. Kroppen dras till det som hotar den, och hotet ofta antar en erotisk form. När sex och skräck sammanförs avfärdas de gärna som överdrivet sensationella, men denna sammanblandning säger ofta något väsentligt om begär och våld.
Inom den psykoanalytiska traditionen betecknar Julia Kristevas begrepp abjektion det som underminerar själva gränsen mellan jaget och omvärlden, det som stör vår ordning genom att vägra hålla sig på sin plats.
Dikten väcker avsky, men också en egendomlig ömhet. Det ruttna och det åtrådda ryms i samma blick
Det abjekta utövar en dragningskraft just för att det påminner oss om hur skör gränsen är mellan det vi är och det vi riskerar att bli. Tänk bara på Charles Baudelaires makabra dikt i ”Ondskans blommor”, där poetens älskade betraktas jämsides med en hunds förruttnade kropp. Dikten väcker avsky, men också en egendomlig ömhet. Det ruttna och det åtrådda ryms i samma blick.
Utgivningen orsakade skandal 1857, och Baudelaire åtalades för ”brott mot den allmänna moralen och goda seder”. Även sedan dess har konstnärliga uttryck som frammanar en kroppslig reaktion, snarare än inbjuder till distanserad begrundan, betraktats med misstänksamhet. Enligt filmvetaren Linda Williams blottlägger den nedlåtande synen på filmens ”kroppsgenrer” – skräck, pornografi och melodram – ett slags kulturell värdehierarki. Ju mer ett verk tycks få kroppen att reagera, desto lägre dess anseende.
Att dessa genrer så ofta väcker motstånd kan bero just på att de gör våra mest kontroversiella begär alltför synliga. De saknar helt enkelt den goda smakens skyddande distans.
Men varför förvandlas monstret så lätt till ett föremål för åtrå? Kanske är det inte trots utan tack vare sin monstruositet. Monstret är ju en gestalt som inte håller sig inom gränserna, men som både lockar och förfasar.
Carol Clover, en annan framstående filmvetare, menar att skräcken synliggör hur nära sammanlänkade våld och kroppslig utsatthet är i den moderna fantasin. Och om pornografi handlar om sex, handlar skräck om genus.
Den ena genren visar begäret i dess mest direkta, kroppsliga form. Den andra genren visar de symboliska ordningar som laddar kroppen med betydelse.
Skräckens skrik och pornografins extas framstår i det perspektivet som variationer av samma fascination inför kroppen när den inte längre förmår behärska sig själv
Skräcken blir begärets skuggsida, och visar något som pornografin inte når fram till. Det vill säga att lust sällan är ett rent och upphöjt tillstånd, utan också inbegriper maktobalans, osäkerhet och utsatthet. Skräckens skrik och pornografins extas framstår i det perspektivet som variationer av samma fascination inför kroppen när den inte längre förmår behärska sig själv.
Tydligast framträder detta i dag kring Art. Clownens inverkan bygger på utdragna, obarmhärtiga våldsscener. Hösten 2022 spreds rapporter om biobesökare som kräktes eller svimmade vid visningarna av ”Terrifier 2”, och inför uppföljaren valde distributören helt att avstå från att lämna in filmen för amerikansk åldersklassificering för att slippa det betyg som i praktiken hade tvingat de stora biokedjorna att vägra visa den. Ändå drog ”Terrifier 3” vid premiären i oktober 2024 in närmare 90 miljoner dollar mot en budget på två. Den fjärde delen är redan på gång.
Parallellt pågår något i flödet på sociala medier som sällan lyfts fram. Redigeringsverktyg gör det möjligt att lägga stämningssättande låtar till vilken bildsekvens som helst, och algoritmen hittar sedan fram till alla de användare som visat sig mottagliga för just det innehållet.
Den estetik som en gång krävde en hel litterär genre för att slå rot kan i dag etableras med hjälp av fankompilat på 20 sekunder. Det användarna möter är ett tilltal som tidigare endast nåddes genom betydande kulturellt arbete, genom att läsa sig in i en tradition och söka upp likasinnade.
Möjligen är det därför kreatörerna bakom dessa ”thirst edits” framstår som helt ogenerade. Eftersom våra nutida plattformar inte längre skiljer de konventionella och kontroversiella smakerna åt har det också blivit enklare att nå fram till och bli bekräftade av de som delar våra böjelser.
I grunden fyller allt detta en urgammal funktion. Vi har alltid behövt platser där det farliga görs hanterligt, inte sällan genom ritualer, myter, och berättelser. Skräcken förstår att människan inte enbart vill skydda sig från det som hotar henne. Ibland vill hon stå kvar inför det, betrakta det noggrant, och kanske till och med vidröra det.
Läs mer:
Recension av ”Terrifier 3” – våldspornografisk fulskräck som utlöser panikskratt
