Socialstyrelsen har utrett ärenden som rör 98 brottsoffer, varav 41 barn och 57 vuxna.
När det gäller barn som utsatts av en förälder eller annan närstående har barnen ofta utsatts för våld eller bristande omsorg under lång tid, konstaterar myndigheten.
I flera av fallen har både sjukvården och socialtjänsten haft omfattande kontakt med familjen – men trots det har barnet inte skyddats. När föräldrarna till barnet inte vill ta emot frivilliga insatser avslutas ärendet.
”Om barnkonventionen ska vara lag på riktigt, måste barnets behov av skydd väga tyngre än myndigheters önskan att undvika konflikt med föräldrar, rädslan för att göra fel eller organisatoriska begränsningar”, säger Moa Mannheimer, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
I majoriteten av de 57 fallen som rör vuxna var brottsoffret en kvinna och förövaren en man, ofta någon som kvinnan hade eller hade haft en relation med.
Samma mönster återkommer där: kvinnorna som senare dödades eller utsattes för mordförsök hade i många fall även tidigare utsatts för våld, men skyddet från samhället brast. Polisanmälningar togs inte upp, förundersökningar blev liggande och vittnen förhördes inte enligt Socialstyrelsen. Samordningen av insatser mellan olika aktörer, som socialtjänst och polis saknades nästan helt.
”I de här ärendena borde det ha funnits många insatser. Men det är tvärtom. Få nåddes av de skyddsåtgärder som samhället kan erbjuda, som till exempel skyddat boende och kontaktförbud”, säger Moa Mannheimer.
